6 oktober

Ny olja, nya krafter. Vitry-le-Francois dag 88.

Dagen började så bra med Madame le Capitain som hette Pascale och var ett under av tjänstvillighet, vänlighet och kunskaper. Hon kopplade in vatten, el och wifi. Hon kände varvsägaren och sa att vi skulle hälsa från henne, hon visste var vi kunde hitta gasol av märket Campinggaz, hon markerade på kartan var affärer, boulangerier och järnvägsstation fanns.Om vi ville övervintra lovade hon att titta till båten varje dag. Vi började nästan vänja oss vid tanken.

Men sen tog det roliga slut. Varvet ville ha 2350 € för att lyfta båten. Tjugotretusen kronor! Han behövde skicka efter en särskild mobilkran. Dessutom verkade han inte särskilt bekant med segelbåtdrevs kraftöverföring. Så vi tackade nej.
Eftermiddagen har vi ägnat åt att först suga ut gammal och missfärgad olja ur drevet, drygt en och en halv liter, och sen fylla på ny.
Imorgon går vi vidare mot Nancy. Etthundratvå slussar härifrån.

image

6 oktober

Åtta slussar i ösregn. Vitry-le-Francois dag 87

Första höstrusket, regnet tog inte paus på hela dagen. Vi stretade på genom åtta slussar mot varvet i Vitry-le-Francois, Odd i overall för första gången. Jag som står inne i styrhuset och kör slipper frysa. 🙂
Nu ligger vi inne i en liten kanaltarm med två andra tomma båtar och en liten nöjespråm. Det är söndag kväll. Hoppas hoppas att det finns ett öppet Capitainerie imorgon bitti så att vi kan få el och wifi.
Att bli kvar här över vintern är inget lockande alternativ, det känns tomt och ödsligt om än inte ruffigt eller farligt. Vi är omgivna av villor, men fransmän är noga med att dra ner gardiner och mörklägga så att inte minsta ljus sipprar ut när mörkret har fallit. Man kan inte se från utsidan om någon är hemma.
Varvet ligger mitt emot, på andra sidan kanalen. Det ser ut som alla andra varv, en massa bråte och en massa halvdöda och avlidna pråmar. Men det finns en torrdocka och en potent mobilkran. Imorgon vet vi kanske om och när vi kan fortsätta mot Nancy.

image