28 januari, Kategori: Författarblogg

Tio ingredienser i en deckartårta.

Bästisen B och jag har dragit igång en exklusiv liten klubb. Hon har döpt den till Teklitt. Vi analyserar författarens teknik i utvalda böcker. Läser, träffas och diskuterar.

Vi började ambitiöst med Marguerite Duras berömda Älskaren, fortsatte med en svensk kvalitetsdeckare och är nu inne på genren bästsäljande deckare. Målsättningen är att försöka ta reda på receptet. Hur gör man för att skriva en deckare som säljs i hundratusentals ex och översätts till flera språk?  Jag tänker inte avslöja vem som skrivit. Det är fegt, jag vet. Vem tror jag att jag är, javisst, men jag talar inte om vem författaren är i alla fall.

Den senaste boken vi läst  är skriven av en av de geniförklarade svenska deckardrottningarna. Den är lika spännande som en bit prinsesstårta. Man vet vad man får, hur den kommer att smaka.  Jodå, den är söt och smaskig men marsipanen är ganska fadd och grädden har en biton av härdat fett och konsistensmedel. Jag borde ha köpt den där surdegsmackan med gravad lax istället…

Nu har jag läst den tre gånger. Första gången utan att stanna upp, jag låter mig fångas av berättelsen. Andra gången läser jag med penna i handen. På ett papper antecknar jag innehållet i de olika scenerna, vilka sidor de börjar på, vilka karaktärer som förekommer. Tredje gången djupdyker jag i dramaturgin, noterar var spänningen stiger, vilka konflikter som finns, de olika perspektiven, hur de skiftar, var vändpunkterna kommer, var villospår och planteringar läggs ut.

Så här ser receptet ut, enligt min mening:

1. Många men korta scener, högst tre,fyra sidor, ibland färre. Perspektiven skiftar mellan varje scen. Snabba klipp mellan de olika karaktärernas upplevelser driver läsandet framåt.

2. Villospår. Jag som läsare ska tidigt i boken tro att jag listat ut vem mördaren är.

3. Det finns ett ”mördarperspektiv” som återkommer. Gärna i tillbakablickar i förfluten tid. Dvs läsaren tror att det är mördaren som berättar bakgrunden till mordet eller morden, men det är ett villospår. Den verklige mördaren är någon helt annan.

4. Boken ingår i en serie. Karaktärerna återkommer i varje ny bok och det händer nya saker i deras privatliv. Många tillbakablickar på spännande tidigare händelser.

5. Huvudkaraktärerna representerar olika åldrar och livsstilar. Äldre olycklig manlig polis och något yngre olycklig kvinnlig polis. Yngre olycklig civil person med komplicerad relation till polisen.

6. Persongalleriet av återkommande bikaraktärer är stort. Här återfinns till exempel homofilen, den ensamma mamman, den sexiga och självständiga karriärtjejen m fl.

7. Karaktärerna är endimensionella, schablonartade. Deras olika relationer utvecklas i rasande fart. Det förekommer ny kärlek, tråkiga äktenskap, alkohol, våld, otrohet, skilsmässa, död, nya barn.

8. Mordgåtan är en ursäkt för att skildra relationerna. Det är egentligen utvecklingen av relationerna som driver berättelsen framåt.

9. Medvetna tempoväxlingar. Spännande scener varvas skickligt med transportsträckor och relationsutveckling. Flitigt bruk av cliffhangers.

10. Gedigen research. Miljön är viktig och välkänd åtminstone av svenska läsare, den är noggrannt beskriven även om det också är schablonartat, som ur en turistbroschyr. Författaren har satt sig in i hur polisen arbetar, deras olika yrkesroller, läst in sig på psykologiska beskrivningar av olika sjuka beteenden.

Önskar jag att jag hade skrivit den här spänningsromanen? Det är inte helt lätt att svara på. Upplagesiffrorna är imponerande, liksom själva prestationen att skriva alla dessa ord. Pengarna och kändisskapet, bekräftelsen från alla beundrande läsare. Visst kan man känna sig avundsjuk på det.

Men jag vill kunna känna mig stolt över min skapelse på ett annat sätt. Helst åstadkomma något i samma klass som det jag själv njuter av.  Prinsesstårta är liksom inte min grej.

saga

 

 

Kommentarer

  1. Kommentar av Anjo den 28 januari, 2015 kl 01:19

    Intressant.

    Jag skulle vilja lyckas med konststycket att hitta receptet, utan att det känns så otroligt upprepande varje gång jag återanvände det 🙂

  2. Kommentar av Katinka Bille Lindahl den 28 januari, 2015 kl 03:45

    Jag tror att de författare som jag gillar bäst inte har något recept. Riktigt skickliga kockar skapar fritt utifrån sitt kunnande. Maj-Gull Axelsson till exempel, inte kan man se något tydligt mönster som upprepar sig i te x ”Moderspassion” och ”Jag heter inte Miriam”?

  3. Kommentar av Ina Nes den 28 januari, 2015 kl 01:43

    En sådan bokcirkel låter jättekul, vilken bra idé. Intressant vad du kom fram till. Kommer ni jämföra med flera olika typer av deckare?

  4. Kommentar av Katinka Bille Lindahl den 28 januari, 2015 kl 03:41

    Ja, det är väldigt inspirerande. Nu ska vi först träffas och prata färdigt om den här boken. Jag är så nyfiken på vad de andra kommit fram till. Sen väljer vi nästa tillsammans.

  5. Kommentar av P.M.Wilson den 28 januari, 2015 kl 05:31

    Gillar inte heller princesstårta, så jäkla tråkig, torr och förutsägbar. Blir besviken varje gång jag äter den..
    Senast läste jag en bok där jag inte ens behövde ha koll på de olika poliserna, så dåligt gestaltade de var ..jag googlade fram en recension där författarens skrivförmåga sågades rejält men ändå ligger boken på en av topplistorna. Upp & nervänd värld 🙂

  6. Kommentar av Katinka Bille Lindahl den 8 februari, 2015 kl 07:49

    Ingen idé att gräma sig över ”orättvisa” topplistor, man får gå på sin egen värdemätare. 🙂

  7. Kommentar av Anjo den 29 januari, 2015 kl 12:45

    de har ett osynligt recept mao

  8. Kommentar av Kim M Kimselius den 29 januari, 2015 kl 03:46

    Härligt inlägg och mycket intressant.

    Skriver som Katinka att de författare jag föredrar inte har någon speciell mall när de skriver.

    Försöker själv att inte upprepa mig alltför mycket, har ingen mall. Börjar bli lite svårt nu efter 30 böcker…

    Delar ditt inlägg.

    Kram Kim

  9. Kommentar av Barbro den 29 januari, 2015 kl 08:07

    Du har jobbat! Wow vad jag är glad att vi startade den här gruppen.
    Princesstårta? En stor bit tack!

  10. Kommentar av Liselotte Frejdig den 31 januari, 2015 kl 08:28

    Intressant idé! Själv startade jag ”Döda poeters sällskap” i Uppsala med förlaga i en speciell film, gissa vilken? Jag har oxå varit med i en skrivarcirkel när jag bodde i Stockholm. Verkar som om skrivandet har blivit en del av mig. Sen jag var med på tv har jag fått erbjudande om att skriva en bok. Känns pirrigt o spännande.. Kramar

  11. Kommentar av Vardagsmagi den 31 januari, 2015 kl 01:50

    Vilken bra idé! Har funderat i de banorna själv men inte tänkt på att göra det i en bokcirkel. Mkt intressanta tankar. Nej jag är inte mkt för princesstårta heller. Åtminstone inte jämnt. 🙂