1 oktober, Kategori: Båtliv

Kuling och kultur i Port Tomis 30 september.

Himlen är svart och vinden piper på, även om den oftast håller sig under 15 sekundmeter nu. På lördag räknar vi med att kunna gå vidare till Mangalia.

Port Tomis är fullt av lämningar från Romarriket, vart man går i stan ser man spår efter utgrävningar och rester av byggnader som är minst tusen år gamla. Bitar av marmorfriser och huggna stenar med inskriptioner, som hos oss skulle vara inhägnade och larmade, ligger utströdda lite varstans bland rivningshus och vid parkeringsplatser, som om de bara dumpats åt sidan när något skulle byggas.

Rumänien är som en radiokaka. Armod, korruption och förfall varvas ogenerat med lyxliv och överflöd. Nya Audis och Mercedesar står parkerade vid sofistikerade restauranger mitt emot fallfärdiga hyreshus där bara ytterväggarna står kvar, träd växer ut genom tomma fönsterhål och det stiger rök från ett plåtskjul där inne i ruinen. Flockar av skällande vildhundar bevakar sina revir i fattiga kvarter och vildvuxna, skräpiga grönområden, medan kvinnor i skyhöga klackar, stylade som inför en filminspelning, trippar fram på säkra promenadställen med sina minihundar i koppel. (De unga männens hundar är av typen stora bulldoggs eller rottweiler och har halsband med nitar och ibland en lös munkorg dinglande.) En särskild sorts vakter i roströda uniformer bevakar hela Port Tomis inre stadskärna. Det känns som om de är till för att skydda människor från andra människor. Ingen talar engelska, så de kan inte finnas där för att informera.

Mitt på torget tronar Arkeologiska museet. Skyltar på utsidan varnar för nedfallande puts från fasaden, insidan är helt fantastisk. Vi vandrar runt bland de enorma samlingarna i flera timmar. Jag, som lätt blir uttråkad av museer, har svårt att slita mig därifrån. Dels för att man kommer så nära föremålen, det finns inga skyltar som förbjuder en att röra vid amforor från tusen år före Kristus,  krukor och marmorskulpturer från trehundra år efter Kristus. Men också för att man faktiskt får inblickar i människors liv för flera tusen år sedan. Här finns översatta texter från gravstenar, uppbyggda interiörer från stenåldershus, öppna gravar, rekonstruerade barnkläder och mängder av bruksföremål och konstverk. Innan vi går köper vi en souvenir, ”Thinking man and his mate”, en kopia av en skulptur från femtusen år före Kristus. Femtusen år! Jag skäms när vi kommer ut på torget igen. Det är så lätt att tro att historien börjar med oss. Som om Rumänien började på noll när de kom med i EU.

På strandpromenaden, alldeles efter det vackra men fallfärdiga och bevakade Casinot, hittar vi ett lnybyggt hus med raffinerad fasad av fiskar i relief. Inga skyltar talar om vad det är, men dörren på kortsidan står öppen. Det visar sig vara ett fantastiskt publikt akvarium, nästan i klass med Havets Hus i Lysekil. Vi vill berömma och fråga, och personalen hämtar den kvinnliga chefen som talar engelska. Hon blir mycket upplivad av att Odd är marinbiolog från Sverige, lämnar över sitt visitkort och hoppas att han hör av sig när vi kommit hem. Att det saknas skyltar och engelsk text vid alla olika akvarier beror på pengabrist. Vi ser hoppet i hennes ögon. Kanske, kanske innebär kontakten med Odd länken till ett samarbete eller projekt som kan pytsa in lite EU-pengar till akvariet. image Hon och han för femtusen år sedan. Han är ”thinking man”, hon bara ”mate”. Tankar om det? image Fortuna och Pontos, Port Tomis skyddshelgon. Statyn är tillverkad 200 år efter Kristus. OBS, detta är originalet, och man får klappa henne. image

Stör på nära håll. image Under ytan i Svarta Havet

. image

Kommentarer

Inga kommentarer än