30 november, Kategori: Författarblogg

Nytt kapitel i Las Palmas.

Just när jag behövde det som bäst kom ett mail med ett oemotståndligt erbjudande. Ett sent återbud. Kunde jag? Två veckor helt för mig själv i ”mitt” gamla hus alldeles vid strandpromenaden i Las Palmas. Apollo hade en restresa till priset av en vinterjacka. Odd nästan sparkade iväg mig (vilket inte är så storsint som det låter, om man vet vad han har fått utstå från mig den senaste månaden).

Här har jag skrivit det mesta av min första roman Marvatten. Den som ligger i byrålådan nu, tillsammans med ett antal skriftliga omdömen från förlag som inte vill publicera den. Redaktörsutlåtanden som berömmer men avråder. Utskrivna mail från förlagsredaktörer som tackar nej men gärna ser att jag återkommer med något annat.

Egentligen hade jag tänkt strunta i det där med ”något annat”. Jag har redan kommit en bit på väg med en uppföljare till Marvatten. En spänningsroman där intrigen har sina rötter några generationer bakåt. Precis som i Marvatten. Karaktärerna är på plats,  tidsplanen skissad, intrigen nästan klar, åtminstone så långt som behövs för att börja nysta i berättelsen. Men där har jag fastnat. Knappt ett ord har blivit skrivet sen vi kom hem från båten. Inte så konstigt  med tanke på hur livet sett ut i november. Men orsaken ligger inte bara där.

Vill jag göra om samma sak en gång till? Med samma resultat? Eller ska jag försöka tänka lite smartare och anpassa mig lite mer efter det som säljer, det som förlagen vill ha. Det verkar stavas Feelgood och Deckare. Det närmaste feelgood jag har åstadkommit är novellen Harry Boy som publicerades i en veckotidning och vann pris. Tveksamt om jag klarar att hålla den tonen under trehundra sidor, utan att bli ytlig och ointressant. Det måste dessutom finnas en mening med romanen. Jag vill skriva om ensamhet och underkastelse, om att hitta styrkan att resa sig upp och gå, om att det aldrig är för sent att följa en dröm. Kan det bli spännande feelgood av det, tro?

De närmaste två veckorna ska jag försöka.

image

image

 

Kommentarer

  1. Kommentar av Ewa Evers den 30 november, 2015 kl 09:54

    Bry dig inte om vad andra tycker KATINKA ! Lita på dig själv. Vi vill endast läsa om det som är riktigt angeläget för dig!
    Alla vi som väntar på din text skiter högaktningsfullt i vad förlagen tror dom kan tjäna pengar på. Konst är en kärleksgåva från ett hjärta till ett annat hjärta. En hand som sträcks ut från en själ för att nå en annan själ.
    Vi behöver få kontakt! Det är det hela! Hoppas innerligt att få ta del av det du vill berätta<3 KRAMAR Ewa Peva
    Ha det skönt i solen

  2. Kommentar av Katinka den 1 december, 2015 kl 12:24

    Nu blev jag rörd. (Klappar din kind.) Men tänk. Tänk om det inte räcker. Tänk om min utsträckta hand famlar i tomma luften för att du och alla andra faktiskt hellre läser sånt som får dig att både fnissa och snörvla? Om det är det förlagen har förstått, och så öppnar de kranen och släpper ut ett orenat skval där det unkna skämmer det goda? Det finns bra deckare. Och det finns bra feelgood.

  3. Kommentar av Ewa Evers den 1 december, 2015 kl 02:49

    Vill bara läsa det som är äkta.
    Resten intresserar inte.
    Ingen idé att ställa sig in…
    Tror att du har massor att säga mig. SKRIV för tusan!
    KRAM <3