31 mars

Författarlivet after bokrelease.

De sista glaserade morotsmuffinsen är uppätna och den överblivna champagnen returnerad till Systemet. (Himla bra service för övrigt.)  Nu skulle jag ju ta itu med uppföljaren. Men det blir inte mycket tid över för att skriva. Dagarna tar snabbt slut medan jag gör helt andra saker. Levererar böcker till olika försäljningsställen och fixar med två nya hemsidor till exempel. En för förlaget, www.blackskerry.se och en som ska fungera som författarhemsida. www.katinkabille.se Det är ingen personlig blogg som den här, utan mera en sorts officiell annonssida. Till exempel har jag tänkt att lägga ut en del texter som inte kom med i boken. Det kanske kan vara intressant att läsa lite mer om Cattis bakgrund, eller om Joakims familjesituation? Jag vet inte, låter det vila ett tag till.

Listan på bokningar börjar bli imponerande, åtminstone på mig. Hela sex inbokningar! Nyss ringde Ellös Bibliotek och ville boka ett föredrag i mitten av november. Det finns ett stort intresse sa den vänliga damen som ringde. Tur att jag har tid på mig att fundera ut vad jag ska prata om! Datum för signeringar och föredrag lägger jag in under rubriken Författarbesök på mina båda hemsidor.

Hittills har jag hittat tre recensioner, och alla är positiva. Snart kommer väl den där kniven i ryggen, jag är beredd!

Utdrag ur recension på DAST Magazine, en ”tung” tidskrift på nätet för underhållningslitteratur:

DIKTAREN

Mar 27th, 2016 | By  | Category: 2016-03 marsRecension

Omslag till DiktarenAv Katinka Bille
Blackskerry Förlag, 2016
ISBN 978-91-637-8886-4, 284 sidor

En bit in i läsningen började jag fundera: är det verkligen en debutant som skrivit denna roman? Språket är både poetiskt, klart och ibland rått, personteckningarna levande och miljöbeskrivningarna precisa. Det är klart – upplägget av historien är inte okänt. Flera kvinnliga författare från västkusten har använt temat försvunnet barn och tidsskiften mellan nu- och dåtid, men Bille gör det med spänst.

Romanen utspelas huvudsakligen på bohusländska Flatön (en plats som Evert Taube ofta besökte och använde området i flera visor och som på sätt och vis finns med i berättelsen) där den femåriga Angela, ett udda barn, vaktas av sina bröder. Men de ser en film och märker inte att flickan lämnar huset och går ut i natten tätt följd av katten Fjodor…. (Fortsättningen kan läsas här.)

Idag har jag varit i Göteborg och blivit bjuden på lunch av en fantastisk kvinna på ett makalöst ställe, Le Pub på Nordhemsgatan 22. Hit måste jag gå igen, vilken atmosfär! En trappa ner, i vinkällaren, skoddes förr draghästarna som hörde till brandstationen i kvarteret intill. Inredningen i restaurangen är en mix av genuin ruffighet och exklusivt ansiktslyft. Väldigt speciellt.

Efteråt strosade jag genom Haga och hamnade, förstås, till slut i min favoritaffär Lailas Second Hand på Götabergsgatan. Där lämnar vasastans chica och bättre bemedlade kvinnor in sina märkeskläder när de tröttnat på dem, man kan göra de mest kittlande fynd. Dessutom i normala storlekar, dvs även L och XL. (De superchica med storlek petite  – 34 –  har sin secondhandbutik i andra änden av Götabegsgatan.) Jag hittade en läckert orange vårjacka, en gladgrön boutiquetröja, en vårlig ryggsäck från Kenzo samt en f d svindyr Masai-trenchcoat som aldrig använts. Den var ett felköp, ägarinnan hade tyckt att den fick henne att se sned ut i ryggen, anförtrodde mig Laila. Efter sjutton år känner hon sina leverantörer.

Sen gick jag i min nya outfit till Centralen i göteborgsblåst och vårsol och kikade nöjd på min spegelbild i skyltfönstren. En känsla kom ifatt mig. Där går en författare!