29 november

Godmorgon Las Palmas.

Hoppas antibiotikan börjar verka idag, för nu är jag rejält trött på hostan. Men det är i alla fall bättre att vara vissen här än att klättra på väggarna hemma. Utom att hemma kommer Odd med varmt honungsthe med jämna mellanrum och frågar hur jag mår. <3
Idag kommer författarcoachen Ann Ljungberg hit från Maspalomas. Vi ska gå igenom det jag har skrivit hittills och jag hoppas få lite kloka råd och synpunkter.
Jag älskar att gå i mataffärer när jag är på resa. Igår hittade jag först en välsorterad SPAR och sedan en lagom stor typ ICA Maxi. Så här såg det ut i deras charkavdelning:
 

 

26 november

Från min cell i Las Palmas.

Aldrig har jag bott i ett så litet hotellrum. Toalettdörren går inte att öppna helt eftersom den stöter emot toalettstolen. Det enda fönstret står öppet in mot gården. Egentligen är det ett hostel, dvs ett slags vandrarhem, och kostar därefter. Bara 300:- dygnet. Ingen frukost.  

 

Men det är rent och snyggt och alldeles tyst, det har internet och dygnetrunt bemannad reception. Den lilla enkelriktade bakgatan Calle Naval sträcker sig mellan hamnområdet i öster och stranden Las Canteras i väster.  

 
Jag bor på nr 71, om jag tar till höger genom porten är det bara ett par hundra meter till stranden. Utan att man behöver korsa någon trafikerad väg är man plötsligt uppe på strandpromenaden som sträcker sig så långt ögat når. Men jag behövde bara gå några steg innan jag hittade en utsiktsplats som inte gick att motstå, inte menyn heller förresten. Grillade zucchini med stekt ost…mmm! 
Här skulle jag kunna sitta hela dagen. Folk av alla sorter, i alla åldrar, umgås eller bara flanerar. Kvarteren är gamla och vilka hus som är hotell märks knappt. Det verkar vara nästan lika många spanjorer som turister som njuter av lördagseftermiddagen längs stranden. Det är varmt, +22 C sa piloten när vi landade. 

Enda motgången hittills är min förkylning. Halsen gör ont, hostan skräller och ögonen svider illröda, trots att jag har pumpat dem fulla med gul antiseptisk ögonsalva. Imorgon får jag försöka hitta ett söndagsöppet Pharmacia och se om de kan erbjuda någon dundermedicin.  

 
 
 

22 november

Svar på Farmorsfrågan nr 196. Hur hantera en deppig dag?

Det kommer alltid svarta dagar, mulna dagar, gråa dagar, tunga dagar, deppiga dagar. Alla drabbas av det, såklart även jag fast jag skriver en superpositiv blogg där det kanske verkar som om lyckan alltid lyser.

Men precis som lyckliga dagar försvinner alldeles för snabbt, så passerar även de deppiga. Man kan faktiskt bara vänta ut dem. Det viktigaste jag lärt mig om hur man hanterar en dålig dag, hörde jag av en arbetskamrat. Han sa: ”Fatta inga som helst avgörande beslut när du är arg, upprörd eller ledsen.”

Just idag vill jag kanske inget annat än att säga upp mig, sälja huset och företaget och flytta utomlands. Men imorgon är de tankarna försvunna. Hastigt mod är inte någonting att bygga på. Det hörs ju på uttrycket. Hastigt mod. Mod som går över.

Så vad gör jag? Först analyserar jag : Vad beror detta på? Håller jag kanske på att bli sjuk? Kvällen innan en förkylning bryter ut är jag sur, stingslig, argsint och ledsen. Det slår aldrig, aldrig fel.

Sen skämmer jag bort mig själv. Inte med choklad längre. Men med ingefärsthe, brasa, musik och böcker. Med motion, inget hjälper så bra som en joggingrunda. Chansen är stor att jag kommer på varför jag deppar medan jag springer.

Just nu har jag väldigt många olika böcker igång samtidigt: Morlandas Hembygdsbok nr 1, Tomas Tranströmers samlade dikter, Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf, Brev i Bohuslän berättar av Johan Pettersson. I hyllan på vänt står Blodläge av Johan Theorin, Min Kamp 1 av Knausgård och Kapten Corellis Mandolin av Louis de Bernieres.

Det är som om jag nu försöker ta igen alla år av för lite läsning. Men nu läser jag på ett helt nytt sätt, sedan jag börjat mitt skrivarprojekt. Det har både fördelar och nackdelar. Pocketböcker på ICA som är bästsäljare kan kännas helt oläsliga redan efter de första sidorna. Medan Selma Lagerlöfs böcker som stått oöppnade och samlat damm i min hylla i decennier plötsligt framstår som rena njutningsmedlet.

2 oktober

Första sidan klar!

Idag har jag skrivit första sidan på min första roman. Det känns helt overkligt. Inte just den sidan, den finns ju faktiskt, men de kommande 299 sidorna, hur ska jag få till dem?
Hoppas kursledaren författarcoachen Ann Ljungberg kan tala om det för mig imorgon innan skrivarkursen ”Den medvetne romanförfattaren” avslutas.

Eftersom gruppen är så stor hade Ann kallat in två hjälpledare bl a  Dag Öhrlund, bestsellerförfattare, fotograf mm.  

Hans redogörelse för en författares ekonomiska villkor var minst sagt intressant, och ganska nedslående misstänker jag för några på kursen. Fenomenet Camilla Läckberg har nog gjort att en del tror att det är rätt lättförtjänta pengar att skriva bästsäljare. Ha ha!

Tur att jag kan försörja mig på mitt jobb och bara ha skrivandet som hobby.

Här hittar du förresten början på Kapitel 1 scen 1. Jag tror att den ska heta KvinnaMinne. Eller kanske Zumba på måndagar. Vi får se. Förlaget bestämmer visserligen. Jag får väl hoppas att jag blir refuserad då, så jag åtminstone får bestämma titeln själv.

Hur som helst så tar det minst två år innan boken är färdig även om jag skriver fort. Det här är det enda smakprovet jag kommer att lägga ut på bloggen. Jag gör det bara för att jag vill ha ett historisk bevis hösten 2013.

Omutifall att.

11 september

Ledtråd.

Tänk om man kunde se tydligt vad andra bara anar?

11 september

En magisk lördag.

Sedan en tid har jag vetat att jag vill skriva en bok. Kanske flera.

Viljan har nog funnits i mig ända sedan jag var liten men alltid tryckts tillbaka. Av mig själv. Kan inte, vågar inte, har inte tid.

Under några dagar hände en rad saker som fick den där nedtryckta viljan att börja växa och övervinna den ena invändningen efter den andra.

1. Det låg en inspirerande bok på bordet hos K när jag satt barnvakt förra veckan. En på många sätt motbjudande bok, men samtidigt öppnade den mina ögon för hur jag faktiskt kastar bort min tid och vad jag kan göra för att få tillbaks den.

2. Genom Twitter har jag kommit i kontakt med Ann Ljungberg vars liv som långseglande  författarcoach gör mig både imponerad och  fascinerad. Kanske lite avundsjuk också. OrdenRunt heter hennes företag! 🙂 Nu bestämde sig mitt undermedvetna för att hoppa på två av hennes kurser. Dels SkrivarPrat som är en distanskurs och innehåller bl a en massa föreläsningar och praktiska övningar, dels en 2-dagars skrivarhelg i Stockholm.

3. Under en av Anns videoföreläsningar ger hon rådet att lyssna på vad författaren Elizabeth Gilbert säger om kreativitet på Ted.org. Jag gjorde det, och blev helt tagen av vad jag hörde utan att kunna förklara varför. Det gick bara rakt in i hjärtat, utan att passera kritiskt tänkande.

4. Äldste sonen L mailade om en arbetskompis som kan tänka sig att ställa upp som fotomodell i en annonskampanj jag jobbar med. Märkligt nog är denne unge arbetskompis dessutom en etablerad thrillerförfattare med flera böcker bakom sig… Vilket sammanträffande. Eller? Jag läste förlagets sammanfattningar av hans böcker och funderade vidare på frågan om vad min bok ska handla om, vem huvudkaraktären är. Det enda jag säkert vet är att det är en hon.

5. I lördags på färjan över till Orust fick  jag plötsligt idén till en huvudperson liksom rakt i mitt knä. Hennes yrke, hennes hemlighet, hennes personlighet, allt kändes självklart. Utan Elizabeth Gilbert vet jag inte om jag hade vågat lita på den här Sarah som jag nu har i mitt huvud och i mitt hjärta. Och utan Ann hade jag inte vetat vad jag skulle ta mig till med henne.

Nu återstår ”bara” hantverket. 🙂

1 30 31 32