Bara några dagar kvar. Kanske veckor, om det här barnet är lika ovilligt som Tiny att passa tiden. Vad ska jag kalla barnbarn nr sex här i bloggen? Tiny hette ju Tiny i magen, fast  hon döptes till Shiloh. Av någon anledning som jag inte kan förklara känns det inte bekvämt att använda barnens riktiga namn i bloggen.

Mamma L säger att det inte finns något arbetsnamn den här gången, bara att Tiny är helt inställd på att det är en lillasyster. Hm. Efter en stunds funderande kommer mamma L på en passande pseudonym.

Pyret får det bli!

Det första jag gör när min Iphone väcker mig på morgonen är att stänga av larmet.  Sen knappar jag in koden för att öppna den, ibland kollar jag Twitter innan jag stiger upp.

Men i morse när jag vaknade hade jag glömt koden. Den var bara borta. Jag måste ha använt den tusentals gånger, men den var helt raderad ur mitt minne.

Utom mig av stress tryckte jag alla varianter jag kunde tänka ut, korkat nog utan att skriva upp dem. Därför gjorde jag säkert samma fel om och om igen. Till slut fick jag inte fler försök, på skärmen stod det: ”Din Iphone är avaktiverad.” 

Nu blev jag helt panikslagen. Alla mina bilder, alla mina koder, alla mina kontakter, alla mina program, det kändes som om hela mitt liv var avaktiverat.

På skärmen fanns nu en symbol som uppmanade mig att ansluta Iphone till Itunes. När jag gjorde det synkade den med säkerhetskopian jag gjorde på datorn bara för någon dag sedan. Efter flera timmars kris var allt nästan som vanligt igen. Alla bilder jag tagit på julafton, inklujsive filmen med Tinys första steg, var borta. Men som tur är hade jag redan laddat upp den på YouTube.

 Vilken otrolig lättnad! Nu är jag inte alls lika orolig för att bli av med min Iphone längre, när jag vet hur det fungerar. Men det blir inte någon ny säkerhetkod!

Idag för 39 år sedan blev jag mamma för första gången. Det blev en flicka, hon föddes på Östra Sjukhuset i Göteborg efter att jag hade tagit ricinolja hemma hos min mamma på julaftons kväll.

Snart blir hon mamma för tredje gången, till mitt femte barnbarn.

Som vi längtar allihop efter den nya människan som växer i hennes mage! Vem är det? Har du hört den här underbara, knäppa låten med LillBabs?  Eller var du inte ens född då? 🙂

Jag får i alla fall en klump i halsen bara jag tänker på den.

Jag var bara 21 år. Det jag minns tydligast är känslan av att vara delad i två. Den lilla bebisen kändes fortfarande som en del av mig, fast hon samtidigt var en egen, helt oskyddad och värnlös individ. Hennes liv och hälsa var helt beroende av mig, av att jag gjorde rätt, bestämde rätt.  Så länge hon låg i min mage var allt enkelt och självklart. Nu ställdes plötsligt och överraskande massor av krav på mig, och ansvaret kändes överväldigande. Jag blev en ängslig hönsmamma, en kontrollmamma, en muminmamma med handväskan full av plåster, tänkbara mediciner och extra välling.

Oro, ängslan och ångest visste jag ingenting om innan jag blev mamma.

(Du som har barn idag, kan du t ex föreställa dig ett liv utan mobiltelefoner?)

Nu när jag läser igenom detta ser jag ju att det låter väldigt olikt mig – så negativt!!! Men så tänker jag en gång till. Den där naiva, egoistiska, tanklösa, självupptagna, optimistiska, hejdlösa stridsvagnen som var jag – det var tur att det kom en liten bebis och gjorde mig till en hel människa.

I augusti startade jag ”Mammors Underbara Berättelser” här på Farmorsbloggen.  Idag har det kommit in 29 fantastiska berättelser. På julafton har jag lovat att utse en vinnare. Första pris är ett massivt 18 K guldhjärta från LifeStone med en avgjutning av ett personligt hand- eller fotavtyck.  

Jag känner redan nu att det är en omöjlig uppgift att utse en rättvis vinnare (även om jag naturligtvis måste hålla mitt löfte). Vartenda bidrag är skrivet med hjärteblod.

En del handlar om kampen för att bli gravid, andra handlar om förlossningen, om ett annorlunda barn, om att överleva en olycka, om att överleva en svart barndom…

Hur låter din bästa, roligaste, underbaraste berättelse? För alla är vi fulla av berättelser, det vet jag! Förlossningsberättelser inte minst, läste just på Norges största mammablogg om en födande mamma som blev bortglömd i ett badkar i 5 timmar!

Jag vill läsa om en annorlunda bakgrund, en annorlunda uppväxt, kanske om en underbar mormor eller farmor. Eller en berättelse från förr!  Har du frågat din mormor hur din mamma föddes?

Kanske vill Tiny komma ut på Nyårsafton. Stora L tänker knipa isåfall. Som lärare vet hon att det skiljer ett helt läsår mellan den siste december och den första januari. Och dessutom – yngst i klassen – eller äldst i klassen!

Redan innan förlossningen förutser hon fördelar eller förtret 7 år framåt.

Min äldsta flicka A. är född på Juldagen. Jag var ung och oerfaren och tänkte inte på hur viktigt det är att tajma Födelsedagen rätt.  Till sladdisen J. hade vi lärt oss, och han är nu otroligt tacksam att ha födelsedag mitt i sommaren så han slipper alla hemska födelsedagstraditioner/trakasserier på högskolan. 😉

Jag betvivlar att Tiny är tajmad. Men jag vet att han/hon är otroligt efterlängtad och välkommen. Mormor och morfar blir dubbelt så viktiga den här gången, eftersom farmor och farfar befinner sig många hundra mil bort.

”Deras barn dör i magen. Deras underliv går sönder.” Så börjar artikeln i M-Magasins första nr 2009.

Jag glömmer aldrig den artikeln. Den illustreras av en bild där Amelia iklädd plastmössa och munskydd med omålade ögon och bleka kinder stirrar skräckslagen medan operationen pågår.

Amelia reste till Fistulasjukhuset i Addis Abeba i Etiopien och fick vara med när 85-åriga doktor Hamlin opererade en ung flicka. Bortgift vid 11 års ålder, gravid så snart hon fick mens, barnet kunde inte födas utan dog under förlossningen, och när det döda barnet togs ut hemma i byn skedde det så brutalt att flickans underliv sprack totalt. Efter det kunde hon varken hålla urin eller bajs och blev utstött.

På Catherine Hamlins sjukhus opereras hon gratis. Inte bara hon. 2500 unga flickor per år!!! Man räknar med att det i Etiopien finns ca 40 000 drabbade kvinnor. På sjukhuset finns också en skola, där flickorna utbildas under konvalescensen. De flickor som inte kan återvända hem tas om hand.

Fistulasjukhuset startades av doktor Catherine Hamlin och hennes man redan på 60-talet. Det drivs helt av insamlade pengar. Oprah Winfrey är en av de största donatorerna. M-Magasin har samlat in pengar i flera omgångar.

Jag hoppas M-Magasin lägger ut artikeln på sin hemsida! Jag ska be Amelia om det på hennes blogg.

Idag blev det offentligt att Catherine Hamlin får Right Livelihood-priset, som även kallas för det alternativa Nobelpriset. Det är mer än någonsin läge att utbrista: ÄNTLIGEN!

Läs dagens artikel i DN om Fistulasjukhuset och priset!