Imorgon börjar jag jobba igen. Det gör ingen annan i huset, och mamma A med familj bor kvar lite till. Så sommaren är inte slut. Den bara pausar några timmar om dagen.

Jag ser faktiskt fram emot att ta tag i arbetet igen och växla roll från mormor till arbetskamrat. Om jag börjar jobba riktigt tidigt imorgon bitti hinner jag följa med de andra ut på sjön också. Det brukar vara lagom att ge sig av efter lunch. Då kan tjejerna vara på stranden och bada och fiska krabbor på förmiddagen om vädret är fint.

Lilla Mini älskar sin kvällsgröt och smaskar glupskt och belåtet i sig så mycket hon får. I början var det ilska och gråt varenda gång, men sen lärde hon sig tekniken att äta från skeden. Hon kommer nog att bli precis som sin syster lilla A, som älskade mat och att äta. Det var då det. Nu petar hon i maten, äter inte det och inte detta. Idag till exempel blev det två mosade potatisar med smör till middag, när vi andra åt nyfångad stekt makrill. 

Mini har en oemotståndlig grop i vänstra kinden som kommer fram när hon är riktigt glad. Hoppas hon får behålla den. Man kan inte låta bli att försöka få henne på gott humör bara för att få se den. Det måste vara en otrolig tillgång när hon blir vuxen!

När lille L skulle åka hem till stan med bussen idag ville han inte. ”Jag vill stanna här alltid!” sa han. Det kan inte hjälpas att jag blev lite lycklig, fast samtidigt tyckte jag synd om K. Men jag vet att det finns inget som den egna sängen och den egna hemmalukten, så det blev nog bättre när de väl kom hem.

Det var inte konstigt att det var så poppis hos oss den här helgen. Favoritkusinerna var också här, vädret var härligt och alla lekte intensivt både ute och inne från tidig morgon tills sängdags. Han fick styra båten och vi körde till Handelsman Flink och köpte glass. Farfar hade snickrat färdigt gungställningen och hängt upp gungorna.

Dessutom hann lille L fiska krabbor med mamma och farfar en stund idag, innan det var dags att åka hem.

Om lite mer än en vecka kommer han tillbaka på sommarlov med pappa L och E. Då har jag också semester. Jag längtar nog lika mycket som han.

För tre dagar sedan överraskades vi av en tacka som plötsligt lammade. Tre månader efter de andra tackorna födde hon en solig sommarmorgon ett litet tacklamm. Hon skulle egentligen inte lamma alls, eftersom hon är född förra våren.
Vi stängde in henne med sitt lamm i en egen liten fålla, där vi kunde ha förstagångsmamman under uppsikt ett par dygn.
Idag var det dags att släppa ut henne till de andra i hagen. Lilla S, lilla A och lille L var med förstås. Alla ville passa på att hålla det mjuka lammet. (Som bääade och sprattlade rejält fast det inte syns på bilden.)

Resten av dagen har tillbringats med krabbfiske och bad.

– Posted using BlogPress from my iPhone

Odd säger att nu har vi så stor båt så att man kan inte tala om ruff längre, det heter skans.
Här är hur som helst våra små rufftroll. Vi är på väg med båt till gamlafarmor i Fiskebäckskil. Fint väder, men lille L vill helst spela Angry Birds och Sigge vill sova.

– Posted using BlogPress from my iPhone

Tiny och lille L  fyller huset med aktivitet. Deras mamma och pappa lagar mat, tvättar och plockar och planerar. Själv behöver jag bara gosa med barnbarnen, göra brandkårsutryckning till kiosken på  Malö camping efter lördagsgodis och baka surdegsbröd.

Det är en perfekt arbetsfördelning. 🙂

Min Odd är på killsegling i Tyskland (det är den bästa beskrivningen, fast ingen i båten är under 60…)

Helgen med badutflykter i nya båten fick hastigt omplaneras när lille L fick 40C feber i fredags kväll. Ögon och näsa rann och han var het som en kamin. Idag söndag har febern gått ner till 38,5, men det är inte tal om att vara ute i solen.

Pergolan med tak av markisduk är husets bästa uteplats. Här är alltid svalt, skuggigt och torrt.

 Sjuklingen lille L vilade i hängmattan under päronträdet istället för att leka nere på badstranden.

Tiny har precis börjat med smakportioner av mosade rotfrukter och också gröt. Hon smaskar förtjust men har lite problem med att svälja. Inte så konstigt om man bara har sugit i hela sitt liv!

 Tiny älskar att sitta i stolen. Här har hon full koll på allt som händer. Dessutom läter det så roligt nr man bankar med saker på plasten. Och hon börjar lära sig vad som händer om man slänger saker på golvet! Vips är det någon som plockar upp dem igen! 🙂

 Om jag var tvungen att välja bort alla sorters växter i trädgården utom en, så skulle jag behålla vinbärsbuskarna. ALLA barn älskar att plocka och äta röda vinbär. Även väldigt sjuka barn kan bli lite pigga för en stund.

 Bästa Iphone-appen för små sjuklingar heter Angry Birds. Lille L skjuter med slangbella och vinner en massa poäng.

Nu tar Farmorsfrågan semester till i början av augusti. Men det är bara Farmorsfrågorna som upphör under sommaren, jag tänker inte sluta skriva i bloggen varje dag (eller nästan). Det har blivit ett behov nu. En lika nödvändig daglig rutin som Facebook där jag bl a  följer mitt yngsta barn store J på hans jordenruntresa med containerfartyget Faust, och Twitter där jag tjötar med alla möjliga om allt möjligt.

Tänk om jag hade vetat det när jag startade bloggen i juli förra året. Då kändes det lite pinsamt, lite skämmigt. Vad ska släkten tycka, vad ska vännerna säga, hur ska familjen reagera? Vad är det som är så märkvärdigt med mitt liv, som ger mig anledning att berätta om det i en blogg som alla kan läsa? Hur kan jag begära att andra ska intressera sig för mina tankar? Jante sitter djupt i mig, precis som i nästan alla jag känner.

Men det konstiga inträffade att mellan 400 – 600 människor varje dag läser Farmorsbloggen! Tack för att just DU tittade in idag. 🙂

Det underbara är också att bloggen har lett till så mycket ny kunskap och gett mig många nya trevliga bekanta. Till och med några som jag vågar betrakta som – ja, nästan vänner.

Bloggen har gett mig en större närhet till mina barn. De fattade nog inte riktigt hur otroligt viktiga de är i mitt liv, innan jag började blogga om det.

Jag lägger rätt mycket mer tid på min dator och min Iphone idag,  än jag gjorde för ett år sedan. Men det är meningsfull tid. Som du märker kan jag försvara nästan varenda minut om jag måste. Somliga löser korsord och Sudoko, andra ser på film och TV, jag pular med mina bilder och bloggen.

Bloggen är bästa terapin. Hur ska man veta vad man tänker om man inte formulerar sina tankar? Hur ska man få ordning på surret och virrvarret och kaoset där inne i skallen om man inte börjar sortera och lägga i olika högar, förkasta och omvärdera, damma av och ta fram i ljuset? Dessutom tog mitt språk skada av väggkraschen i september. Att skriva varje dag skulle man nog kunna få på recept av doktorn. Som motion för minnet.

Jag har aldrig fått några elaka kommentarer. Det beror kanske på att Farmorsbloggen inte har så många besökare jämfört med De Stora.  Men det förvånar mig ändå lite. I Fråga Svärmor sticker jag ut hakan lite mer än i bloggen, jag trodde  nog att någon skulle bli lite arg på mina ibland ganska tuffa svar…

En riktigt härlig sommar önskar jag dig, och ska jag ge ett enda Farmorsråd så blir det: Gör lite mindre. Bara var lite mer.

Vilken ägodel kan jag inte klara mig utan? Det retar mig ofantligt att jag omedelbart svarar: Datorn! Jag har nu försökt i två dagar att tala mig själv tillrätta. Det är klart att jag klarar mig utan datorn! Tänk på alla hemlösa människor som bär alla sina saker med sig i en plastkasse eller ryggsäck. Det finns hundratals sådana olyckliga människor i Sverige, och det handlar inte alls bara om missbrukare.

Vad är det datorn står för som gör den så ovärderlig? Vad skulle min mamma svara på den här frågan, hon som levt hela sitt liv utan dator? Jag tror hon skulle svara: Telefonen.

För det handlar nog om möjligheten att hålla kontakt med andra människor. Inte bara sina nära och kära, utan även en större flock. Precis som gässen i Selma Lagerlöfs Nils Holgersson. När de flyger i mörker och dimma högt däruppe och oavbrutet ropar: ”Här är jag, var är du? Här är jag, var är du?” För att livet hänger på att man kan hålla ihop.

Idag är en seg och trött dag. Lite missmodig. Igår var det skolavslutning för Lilla S och Lilla A, och jag var inte där i år heller. Det är för långt att åka 9 mil för en kort stund i skolsalen, och det är liksom inget speciellt med avslutningen, ingenting man firar med tårtkalas, som vi gjorde när Stora A och hennes syskon var små.

Särskilt kommer jag ihåg tårtkalasen i Hällevikstrands kyrka. Skolavslutningen i Stensbos lilla friskola, hålls i kyrkan och efter sånguppvisning och tal av prästen är finalen en fantastisk tårtbuffe som dukas upp inne i själva kyrkorummet, mitt bland bänkarna! Alla familjer bidrar med en tårta, och eftersom det går ca 50 barn i Stensbo skola så kan ni själva räkna ut överdådet! Det är en otrolig, osvensk, underbar stämning när alla skrattar och pratar och frossar i tårta under ljuskronor och votivskepp. Nästan så man kan bli religiös. 🙂