11 augusti

Förväntningar.

För fyra år sedan inköptes och planterades två amerikanska Blåbärsbuskar. Jag såg framför mig hur barnbarnen skulle tindra med ögonen och smaska i sig de jättestora bären. Sen skulle det  lyckliga barndomsminnet av farmors blåbär vara inprogrammerat. Liksom jordgubbarna och vinbären som man bara kan plocka och äta precis hur mycket man vill. Minnet av Farmors trädgård skulle hos barnbarnen framstå som ett överdådigt paradis forever after. Kanske i motsats till mina egna barndomsminnen av trädgårdar där man bara fick ta fallfrukt och aldrig äta direkt från bärbuskarna.

Blåbärsbusken har inte riktigt varit med på planerna hittills. Men i år – oj, oj,oj! Den bjuder på ett dignande överflöd som är mer än jag bad om, mycket mer.

Så när lilla S och lilla A kommer, försöker jag inspirera dem att plocka bären. Bara äta direkt från busken och njuta i solen. Det går sådär.

”Dom e goda,” säger lilla A med ett tröstande tonfall. ”Men jag gillar dom vanliga bättre.”

Idag tänker jag i alla fall baka blåbärspaj och frysa in.

Amerikansk blåbärsbuske