28 oktober

Länge leve kommunala musikskolan.

Äldsta barnbarnet Lilla S. går i en alldeles vanlig kommunal skola.

När hon bestämde sig för att hon absolut ville börja spela kontrabas och inget annat, fick hon låna en kontrabas av musikskolan. Utan diskussion. Jag förmodar att det var mest tur. Antar att det hade blivit nobben om hon velat lära sig spela harpa. Men i alla fall.

När jag var liten var jag TVUNGEN att ta pianolektioner för fröken Tillius en gång i veckan. Mina föräldrar var omutliga. Gud välsigne dem. Fast det hade varit roligare med gitarr.

När mina barn gick i skolan MÅSTE man spela blockflöjt minst ett år innan man fick börja med gitarr eller fiol. Det var en idiotisk regel som gjorde att många tappade sugen, bland annat mina ungar.

Stora J. är fortfarande arg för att vi inte TVINGADE honom att fortsätta i musikskolan. 🙁 Nu när han är vuxen vill han kunna spela efter noter. Han tycker vi var slappa som lät honom ge upp så lätt.

Om något år kanske Lilla S. blir lite trött på kontrabasen. Hoppas hennes föräldrar orkar peppa och stötta då. Att kunna spela ett instrument är lika viktigt som multiplikationstabellen eller rättstavning.

Jag tycker faktiskt det på allvar.

Musik ska byggas utav glädje.