2 november, Kategori: Farmorsfrågan

Farmorsfrågan nr 32.

Hur låter din inre röst, och vad säger den?

Liten på jorden?

Kommentarer

  1. Kommentar av sara den 2 november, 2009 kl 12:43

    När jag var liten kunde jag faktiskt höra en röst, en mansrös som kom inifrån mig – min personliga vägledare kanske?! Han förde långa dialoger med mig som jag tyvärr inte kunde tolka. Men varje gång jag hörde honom var jag tvungen att stanna upp i leken – gick inte att fortsätta så länge jag hörde honom 🙂
    Antar att det inte var det här du syftade på, men tycker det är så intressant att jag ändå ville nämda det.

    Ha en fin dag 🙂

  2. Kommentar av sara den 2 november, 2009 kl 07:26

    Vad lustigt att du upplevt ungefär samma sak. Jag och en kompis diskuterade detta. Vi tror båda på livet efter döden, på ”spöken” och att någon vakar över oss – att man har en personlig vägledare. Barn är ju mer mottagliga för det ”övernaturliga” än vi vuxna. Att rösten säger åt oss vilken väg vi ska gå i livet. Tyvärr kan man ofta inte tolka rösten som barn. Jättekul ämne att spekulera i – ingen vet ju säkert 🙂

  3. Kommentar av Ellen Hagerö den 3 november, 2009 kl 12:50

    Min inre röst består av olika delar, jag kan höra min mormors varma röstläge när jag behöver tröst, hon dog i April och jag saknar henne dagligen.
    Ilskna, mullrande röstlägen när jag skuldbelägger mig, pipande, tjattrande röster när jag är stressad och långsamma, tråkiga röster när jag är trött och egentligen inte orkar fundera.

    Min egna stämma talar gång på gång om för mig för tillfället att jag är värd att må bra och se livet för vad det är och vad jag har och vad jag faktiskt kan, det är en ny och underlig känsla som jag hoppas jag får behålla genom träning i mindfullness…jag vill kunna följa min egna inre röst helt i slutändan. *krama*

  4. Kommentar av Ilona den 3 november, 2009 kl 02:42

    Jag försöker också praktisera mindfullness. Det är ett ständigt pågående arbete. Det fanns ingen person på denna jord som var så hård mot mig som jag! Det var inte ofta jag var nöjd med mig, men NU händer det oftare och oftare att jag ger mig ”credit” för olika saker i vardagen. När jag lyckats vända stress till att börja andas t ex. och att vara här och nu. Viktigt!

  5. Kommentar av fjortisensmorsa den 3 november, 2009 kl 11:29

    Jag tycker om att göra något som ”distraherar” kroppen, exempelvis pyssla eller promenera- då vandrar tanken friare tycker jag. Min inre röst är väldigt snäll om än något bubblig, spontan och lite hoppig. Kanske skulle behöva bättre självförtroende i vissa delar men i det stora hela ok. Tror mycket på positiva spiraler, likväl som negativa, det gäller att vara medveten om vilket håll man låter sin spiral snurra iväg. Kram!

  6. Kommentar av Iza den 4 november, 2009 kl 08:13

    min inre röst säger mig att jag inte behöver försöka leva upp till allas krav och förväntningar, efter att ha gjort det under hela min tonårsperiod så har jag ÄNTLIGEN lyssnat på den rösten. En annan inre röst säger mig att numera ALLTID tänka på vad som är bäst ur min sons synvinkel, en helt ny och främmande synvinkel som ofta krockar med allt man borde/skulle/vill göra! Så nu gör jag bara saker som gynnar och stöttar och hjälper min son att utvecklas och som kan häjlpa att forma honom till en fin och underbar individ i framtiden!

  7. Kommentar av Maddie den 6 november, 2009 kl 10:02

    Min inre röst är en ilsken en som hånskrattar rätt gott. För ibland vill man ju bara sluta vara så korrekt och vräka ur sig allt där som gnager. Inte för att det skulle göra något gott, utan precis tvärtom.
    Min inre röst är också en sådan där positiv en som man egentligen har lust att strypa. Som säger ”jajemensan det där klarar du” när man vill lägga sig ner på golvet som en treåring och skrika.
    Min inre röst är även en vänlig en som med mjuk och len röst bara får en att känna ett lugn.

    Jag tror att min inre röst lider av personlighetsklyvning.