2 december

Till Familjens Filmare.

Min syster har överfört familjens gamla 16 mm filmrullar från 50-talet  till CD, och jag sitter här och nästan grinar. Hur tänkte Mamma och Pappa? Minut efter minut med vattenfall och forsar, snötyngda granar, fjälltoppar och utsikter, brasor som sprakar och båtar som seglar. Barn som vinkar också, föralldel, och barn som badar och plockar vitsippor och kör dockvagn. Och lillebror i babyfilt, nyss hemkommen från BB 1955.

Men var är de långa filmsekvenserna med bara Mamma och Pappa, var är närbilderna på deras ansikten? Hur såg de ut när de var unga och nyförälskade? De flimrar bara förbi, i hastiga, skakiga klipp. Barnen och utsikten är det som filmaren vill skildra, alltid barnen och utsikten.

Tyvärr har jag själv gjort precis samma misstag med min egen familj. När ett 30-tal 90-minuters videokassetter nyligen överfördes till DVD upptäckte jag att 75% består av ponnyhoppning, barn som tränar eller tävlar, ponnyer i hagen, nyfödda ponnyföl och ponnyer på utställning. Hundar och höns och får. Timme efter timme. Totalt ointressant 20 år senare. Även för barnen. Inte minst för barnen.

Våra älskade ungar – utan ponnyer –  upptar kanske 25% av all videofilm jag producerade när de var små. Lite far- och morföräldrar finns också med. Av O. och mig syns inte ett spår. Varför? Hur tänkte jag?

Men från och med nu ska det bli en annan ordning. Bättre sent än aldrig. Du som är familjens filmare – kom ihåg att om 50 år är det kanske DU som är intressantast på filmen du tar idag!

Tiden galopperar.