10 april

Att äta upp en elefant.

Idag är en dag för eftertanke. Igår var jag nämligen på Fotomässan i Göteborg.

Å ena sidan kan alla dessa fantastiska kameror och tillbehör och ännu mer fantastiska fotografer få mig att vilja låsa in min älskade Nikon D60 systemkamera längst in i garderoben och begrava mina fotoambitioner på ett ännu mörkare ställe.  För hur ska jag någonsin kunna åstadkomma en enda bild som kommer i närheten av det som visades på mässan?

Mitt underläge är omöjligt,  om jag så börjar fotografera på heltid från och med nu, hinner jag aldrig ikapp den sämsta av de där fotograferna under min livstid.

(Det är samma känsla som drabbar mig när jag ibland tänker att jag kanske skulle försöka bli författare. Varför ens försöka, när Bodil Malmsten, Heinrich Böll och Astrid Lindgren redan har gjort det så perfekt?)

Å andra sidan blir jag pirrande lycklig vid tanken på allt som finns att lära, göra och inte minst – skaffa sig. 🙂 Så mycket roligt jag skulle kunna ha med min kamera som jag inte haft en aaaaning om. Vilka fiffiga lösningar det finns som kan skapa ordning i min flera generationer stora hög av osorterade bilder. Vilka häftiga hjälpmedel som faktiskt inte behöver kosta så mycket, men som sparar massor av tid och underlättar. Både själva plåtandet och att sedan ordna bilderna så man hittar tillbaks till dem.

Och vilka UNDERBARA fotomänniskor det finns som faktiskt lever på att såna som jag behöver hjälp och stöd. Killarna och tjejerna på Moderskeppet till exempel. De lär ut bildbehandling (Photoshop) och  bildsortering/lagring (Lightroom). Du kan lära dig gratis på deras hemsida eller köpa hem kurser på DVD.  

Gubbarna och tjejerna (ja, det var meningen att skriva så!) på Scandinavian Photo som säljer kameror och utrustning och dessutom håller gratiskurser i hur man hanterar sin nyköpta kamera. Alltid är de snälla och tålmodiga mot mig i butiken i Mölndal, fast de inte kan veta att jag kör 9 mil enkel väg för att jag blir så bra bemött just där. Jag kör gärna förbi flera stora köpcentra med Expert och Ljud&Bild och OnOff för att bli bemött med vänlighet, respekt och intresse av proffsen i Mölndalsbutiken. (De finns i Stockholm, Bankeryd, Malmö och Norge också.)

Nej, jag tänker inte drabbas av prestationsångest. Nu ska jag börja lära mig det här, en sak i taget. Och njuta hela resan, så länge den varar.

Nya världar.
10 april

Farmors svar på fråga nr 75.

Så glad jag blev när jag såg hur många svar som kommit på den här frågan. Den kanske var lätt att svara på?

Det som gör mig glad är tanken på att just du tog dig tid att tänka efter vilken stund på dagen som är den bästa. Det betyder ju att Farmorsfrågan gjorde lite nytta, dvs gav dig en anledning att fördjupa dig i det positiva i ditt liv.:-)

För några månader sedan skulle jag ha svarat att den bästa tiden på dagen är innan klockan 7. På tidiga morgonpromenader, när hjärnan jobbar liksom av sig själv, som en skenande enarmad bandit, och fantastiska idéer och kombinationer plötsligt kan rada upp sig. Ivrig att inte tappa bort alla möjligheter som öppnade sig kunde jag glömma att äta frukost och istället sätta mig direkt och börja jobba.

Men sedan jag blev frisk efter ett halvår sjuk av stress, har många saker förändrat sig. Det är inte långre viktigt att prestera eller skynda på, inte bråttom att fånga nya uppslag i flykten. Nu är det kvällarna som är bäst. När jag sitter och ordnar mina bilder, eller skriver bloggen. Det är tyst, lugnt och mörkt, kattugglorna hoar utanför och brasan sprakar. Tiden har ingen betydelse. Jag måste inte hinna någonting. Att bara vara är stort nog.

Mattes myshund.