30 maj, Kategori: Okategoriserade

I släktens fotspår.

Vi är på resa, Odd och jag, tillsammans med hans syskon med respektive. Tillbaka till 1700-talet, när en anfader ruskade av sig damm och klassbojor och blev storgodsherre i Sörmland. Genom hårda nypor, tur och hänsynslöshet. Nästa generationer förskingrade sedan det mesta genom otur, givmildhet och genom att leva över sina tillgångar. Så det jämnade ut sig.
Våra barn är helt ointresserade av sådana här släkthistorier, och jag förstår dem. De är upptagna med att leva sina liv, skapa sin historia. Det är som det ska vara. Barn och ungdomar ska leva i nuet och ha sikte på framtiden. Intresset för familjehistoria kommer oftast inte förrän man har fått lite perspektiv på livet.
Jag är mest intresserad av kvinnornas liv, hur relationer och vardag fungerade. Men om det får man nästan inte veta någonting. Det förflutna tillhör männen.

En gång farfars morfars fars egna hem.

– Posted using BlogPress from my iPhone

Kommentarer

Inga kommentarer än