20 maj

Svar på frågan nr 218. Om det finns något viktigt jag har glömt.

Minnet är en opålitlig kroppsfunktion. Imorse sprang jag efter några dagars uppehåll, och tog det som ursäkt för att välja en lite kortare runda istället för den långa på tio km. Dessutom hade jag glömt min vattenflaska.  Efter de första tröga kilometrarna när benen känns som tunga stockar  började hjärnan jobba med ett par scener i romanen, jag fick en spännande idé till hur jag skulle lösa presentationen av en ny huvudkaraktär. När jag kom till Ängöfärjan var benen så lätta och andningen så lugn att jag struntade i den lilla pausen på bryggan och bara vände när jag var framme vid Tumlaren som låg och gungade så fint i morgonsolen. På hemvägen tog jag en liten extra sväng förbi Stora A:s nybygge för att uppväga den kortare rundan, jag trodde att jag kanske hade sprungit 8 km.

Men när jag kollade på rutten i Endomondo i min Iphone hade jag sprungit nästan 11 km. Jag hade inte alls valt en kortare runda. Hela ringvägen runt Ekeberg hade jag joggat precis som vanligt, men den fanns inte med i mitt minne över huvud taget. Jag mindes inte om jag sprungit den medsols eller motsols, kunde inte återkalla ett enda hus jag passerat. Skumt. Enda förklaringen är att tankarna var fullt upptagna av romanen.

Häromdagen kom jag att tänka på en större, viktig sak som jag lärde mig om livet för ett tag sedan, men som jag faktiskt nästan helt glömt bort.

Sakta leder också framåt.

 

Darling, it´s spring!

Detta kärleksparet upptäcktes när jag rensade ogräs bland förgätmigejerna.  Bilden får illustrera temat ”Sakta” som är veckans tema i Fotosöndag. Jag hann både springa in efter stativet och byta objektiv.