Igår läste jag i Kajsa Ingemarssons författarblogg att pocketversionen av hennes senaste bok ”Någonstans inom oss” gått upp på första plats i pockettoppen. Hon var förstås jätteglad. När jag sedan susade in på ICA (för att handla allt som behövs för att fylla på båtens sommarskafferi – härligt! ) hittade jag det här stället med pocketböcker. Alldeles intill glassfrysen och lösgodiset. Pocketgrossisten som säljer böckerna har satsat stenhårt på Kajsa. Det förvånar mig inte alls att boken gått upp på första plats, särskilt inte med den exponeringen. Kul för henne, grattis, grattis! 🙂
Jag insåg att jag hittat min Målbild. Jag säger ju alltid att jag struntar i om min roman blir tryckt ens, huvudsaken är att jag har skrivit den. Men det är inte riktigt sant. Innerst inne är det klart att jag vill lyckas bättre än så.
Ett av min pappas favorituttryck var några rader ur en dikt av Verner von Heidenstam: ”Bättre lyss till den sträng som brast, än aldrig spänna en båge.”
Han skulle ha gillat min målbild, och han skulle ha trott bergfast på mig.