6 augusti, Kategori: Okategoriserade

Deckarförfattare på djupet.

Aftonbladet har gett några kulturjournalister i uppdrag att läsa och analysera alla deckare avÅsa Larsson , Lars Kepler, Inger Frimansson , Camilla Läckberg, Leif G W Persson,

Det har resulterat i en otroligt läsvärd artikelserie, om man som jag är intresserad av författarskap. Deckare orkar jag sällan med, av någon anledning tröttnar jag väldigt snabbt. Den senaste tror jag var Blodläge av Johan Theorin.

Av de ovan uppräknade är det förstås Camilla Läckberg som både förbryllar och fascinerar mest. Jag har inte lyckats läsa ut en enda av hennes böcker fast jag faktiskt har köpt fem, sex stycken i pocket. Genom Åsa Linderborgs analys förstår jag varför.

Jag har alltid tyckt att Leif G W är helt oemotståndlig och velat ha honom för mig själv under en ostörd skogspromenad, men trodde att det berodde på min lite udda förkärlek för äldre herrar, en följd av att ha vuxit upp med en gammal pappa. Jag har ju inte läst någonting av Leif G W heller utan bara sett en intervju i Babel och hört hans sommarprogram i P1. Men när inte ens den iskalle, knivskarpe Ragnar Strömberg kan låta bli att falla på knä i sin analys, så kan jag ju inte fortsätta skylla på min stackars pappa…

För övrigt lever helgens båtutflykt till Lysekil kvar i min kropp som ett permanent småleende. Vi gav oss av sent fredag kväll, jag körde själv hela vägen och Odd höll sig nere i ruffen den sista kvarten för att jag skulle träna på att lägga till helt på egen hand. Jag vet ju att jag kan, det gäller bara att känna sig säker också och därför måste jag träna. (Nån gång i sommar ska jag ta båten  till Lysekil alldeles ensam och handla har jag bestämt. ) Två nätter bodde vi i båten. Jag hade gärna stannat flera dagar till.

Medan Odd var engagerad på sitt håll uppe i stadsparken satt jag i båten och läste och skrev. Tog en promenad och handlade lite räkor på Bengts Fisk. Kokade kaffe och diskade.

Sämre utsikt kan man ha från diskbänken, eller hur?

Blommorna som syns till vänster i bild är en bukett luktärter från trädgården. Man får inte ha blomvaser i båten, det är en dödssynd bland Riktiga Båtmänniskor. Såna som svimmar om man går ombord utan att ställa skorna på kajen.

Dessvärre har jag inte kommit dithän än att jag kan strunta helt i såna människor. Därför är min vas med luktärter tyvärr lika mycket en liten protesthandling som en alldeles äkta trivseldetalj.

Diskutsikt

 

Kommentarer

Inga kommentarer än