16 september, Kategori: Båtliv

Ensam i Paris. Dag 69.

Det är trettio grader varmt i skuggan. I gräset under träden i den lilla parken längs marinan sitter fullt av parisare från kontorshusen runt omkring med sina lunchlådor. Somliga har kostym, det ser väldigt obekvämt ut.

I båten fläktar det skönt, solskydden för vindrutorna och biminin över sittbrunnen hade vi inte klarat oss utan. Shorts och linne är mer än tillräckligt, kall vattenmelon det enda som lockar till lunch. Ingen klagar över att jag är osocial, så det är fritt fram att blogga fast det är mitt på dan.
Nu är Sigge och jag ensamma, Odd har rest iväg några dagar på en konferens. Vad gör jag då? Letar reda på utställningar och evenemang som han inte är lika intresserad av? Djupdyker i pittoreska kvarter med min kamera? Testar mig igenom alla glasscafeer och uteserveringar i Marais?
Nej, jag gör en svettig raid efter någon som kan laga min cykel. Hittar efter flera försök en liten, fullproppad verkstad som har allt, inklusive en passionerad mekaniker. När jag cyklar därifrån på min friska ”velo” har jag köpt backspeglar, cykelkorg, två extra innerslangar, en genial liten pump och ett kombinationslås. Samt lovat skriva vykort till honom från Sverige. Han hade en vägg full av vykort från kunder i hela världen. Men inget från Sverige.
Tillbaka i båten grips jag av städlust, nu ska här ordnas, vädras, dammsugas och våttorkas. Såna anfall måste man genast ge efter för, det kan dröja flera månader till nästa gång. Fast kanske ändå att det får vänta tills ikväll.
Siesta är ingen dum ide heller.

image

image

 

Kommentarer

Inga kommentarer än

Kommenteringen är stängd.