15 januari, Kategori: Båtliv, Författarblogg

I väntan på våren.

Nu är det bara tretton veckor kvar.

Det ska nog gå.

Tankarna rymmer och vill helst vara någon annanstans än här där det bara regnar och blåser. Jag känner hur mörkret och kylan får mig att förändras både på utsidan och insidan. Bloggen tystnar, jag tystnar. Jag krymper mentalt och sväller fysiskt.  Snart är det enda jag vill att sitta framför brasan i uterummet och läsa. Detta duger absolut inte!

Nu tar jag mig i kragen. I tretton veckor ska jag: Vara mormor och farmor. Jobba. Skriva noveller. Börja på nästa roman. Träna. Spela ukulele. Träna mer. Rensa i rabatterna och så sallad i pallkragarna. Läsa. Träffa skrivarvänner. Gå på Båtmässan.

Tidningen Odyssé bad mig skriva en artikel om vår kanalresa. Härligt, en legitim anledning att drömma sig bort till en annan tillvaro.

artikel2

artikel1

Kommentarer

  1. Kommentar av Ulrika Josefsson den 15 januari, 2015 kl 12:39

    Så härligt att bara se ordet ”våren”! Särskild nu som det snöar och regnar på tvären. 13 veckor går ju fort… och när jag ser allt du ska göra så blir jag både imponerad och inspirerad av drivet och kreativiteten! Nu tar jag mig också i kragen 🙂 och jobbar vidare med mitt skrivprojekt. (Du kan följa det om du vill på helandeskrivande.se. Välkommen!)

  2. Kommentar av Ewa Evers den 15 januari, 2015 kl 01:51

    Du är helt fantastisk <3
    Vilken energi!
    Hade jag bara hälften skulle jag känna mig mer än nöjd.
    Får kämpa mot enorma motstånd för att leva mig igenom detta mörker.
    Lille sockerprinsen är förstås ett ljus. <3 Igår var jag en hel timme ute på skogsstigarna och sedan simmade Isabel och jag tusen meter och bastade. Det var fint! Men inget vettigt blev ju gjort. KRAM

  3. Kommentar av Katinka Bille Lindahl den 15 januari, 2015 kl 04:42

    Tack Ewa. Tur att man har vänner som vet vad som menas med peppning. Men jag undrar vad du menar med vettigt? Simma tusen meter skulle jag absolut räkna till en vettig sysselsättning. Men ingenting skulle få mig att övervinna det motståndet. Låter jag verkligen som om jag har en massa energi? Det är inte snällt av mig. Det är mest prat och lite verkstad. Men idag har jag faktiskt tränat. Och ukulelen är min flytväst i vinterhavet.

  4. Kommentar av Vardagsmagi den 25 januari, 2015 kl 02:26

    Du har kanske brist på D-vitamin? Lätt hänt den här tiden på året. Nu har vi iaf passerat vintersolståndet så det väntas mer och mer dagsljus. Kram!

  5. Kommentar av Katinka Bille Lindahl den 26 januari, 2015 kl 08:54

    Tack snälla du för omtanken! Men egentligen är jag nog mest lat, inte sjuk. Du gav mig en välbehövlig spark i baken! 🙂