Det tog emot att lämna mysiga Smederevo. Alla de små affärerna och de vänliga folklivet lockade. Tidigt, innan Odd stigit upp, gick jag och handlade. Färskt pitabröd i bageriet, i mjölkaffären blev det Fetaost och den speciella serbiska mjukost som görs av skinnet på kokt mjölk (supergod!) och sist en påse blå plommon i ett fruktstånd.
Efter frukost i båten gick vi en runda till och handlade vatten, hundmat och lokalt vin samt de speciella snapsglasen i form av små kolvar som ska placeras i ett glas med is. Souvenirer ska vara användbara.
När vi lämnat Smederevo ändrade landskapet karaktär totalt. Donau blev bred, bredare än Gullmaren, det kändes inte längre som att färdas på en flod. Vi fick svårt att se bojarna eftersom det hägrade så kraftigt. I fjärran reste sig en hög bergskedja på den rumänska sidan.
Det kändes riktigt tryggt att bli omkörd av den rumänska pråmen Tanger som forsade förbi i tio knop, nu behövde vi inte tveka på var farleden gick. Dessutom ropade skepparen upp oss på radion, han var pratsugen och talade bra engelska. Ville veta varifrån vi kom och vart vi skulle, tipsa om nästa bunkerställe och förmana oss vänskapligt om att vi inte fick glömma revision i Veliko Gradiste.
Nu har vi lagt till för natten i semesteranläggningen Silver Lake i Kiseljevo. Hamnen är djup och skyddad och här finns allt, dvs vatten, el, toa/dusch och Internet. Samt en massa restauranger utmed stranden av en liten badsjö. Härifrån är det bara ett par kilometer till Veliko Gradiste där vi ska klarera ut ur Serbien.
Våra sista dinarer spenderades på en traditionell middag med cevabcic på en av de finare restaurangerna, att döma av inredningen. Tre vildhundar och fyra, fem katter kretsade runt borden utan att någon reagerade, varken gäster eller servitörer. Djuren höll sig tysta och avvaktande på en halv meters avstånd. När gästerna var mätta kom belöningen i form av brödbitar, pommes frites och andra rester.