22 mars, Kategori: Författarblogg

Plötsligt händer det.

Det kommer in flera författare i veckan och påstår att de har skrivit världens bästa bok”, sa chefen för den Stora och Framgångsrika Bokhandeln lite uppgivet till mig. Hen var putt för att en annan bokhandel hade hunnit före med att boka en signering, och jag hade just förklarat att jag inte hade trott att det var någon idé att kontakta hen. Därför hade jag ringt konkurrenten först, eftersom jag kände innehavaren. ”Men om du hade kommit hit med boken hade jag sett att den var bra.”

Inte trodde jag att just den här bokhandlaren skulle ringa upp mig! Men det var precis vad som hände. Hen ville omedelbart träffa mig och börja sälja Diktaren i sin bokhandel. Anledningen? Sidan 29 i dagens Bohusläningen. Min första recension. Den dök upp lika oväntat som en vitsippa i mars och knockade mig vid frukosten så att jag satte Keson i halsen. Om jag inte får en enda recension till, så gör det ingenting. Om jag får fem dåliga recensioner efter denna, så gör det inte heller någonting. (Jag tänker be Odd läsa först, för säkerhets skull.)

Knappt hade jag hostat klart så talade någon på Facebook om att det fanns en fin recension i Lokaltidningen Stenungsund, Orust, Tjörn också. En helsida! Den artikeln var jag beredd på, jag blev intervjuad förra veckan. Men så mycket text. Och vilken jättebild. Jag som gick till Inna och blev så fin i håret dagen efter…

Resten av dagen har roliga och spännande händelser avlöst varann. Lokalradion ringde och ville ha en intervju på skärtorsdag. Bibliotekarien i Henån mailade och ville köpa fem böcker. Tre stora bokhandlar vill sälja Diktaren, två har jag besökt idag och laddat min fina, nya wellpapphylla full med böcker.

Det är klart att tidningarna inte hittar Diktaren utan hjälp. Jag har skickat ut massor av pressreleaser och böcker. Men när det är gjort kan man inte göra mer än vänta… och vänta… och hoppas att någon av alla journalisterna ska anse att boken är värd att recensera. Och att de gillar den, förstås. Kanske är de här recensionerna både de första och de sista.

Nu måste jag försöka tänka ut vad jag ska säga i radioreportaget på torsdag. Vad svarar man till exempel på frågan: Hur kom det sig att du skrev den här boken? Det gäller att hitta på något trovärdigt. För jag kan inte för mitt liv komma på ett riktigt sant svar. Hur det kom sig? Det bara hände. Det var dags.

IMG_6140

FullSizeRender (1)

FullSizeRender (2)

 

Kommentarer

  1. Kommentar av Åsa Larsson den 23 mars, 2016 kl 05:46

    Fantastiskt roligt! HEJA!

  2. Kommentar av Katinka Bille Lindahl den 23 mars, 2016 kl 07:35

    Tack! Glömmer aldrig hur du uppmuntrade mig på Bokmässan 2012 (?). Man måste våga, sa du! 🙂

  3. Kommentar av Anni Svensson den 23 mars, 2016 kl 09:04

    Hej! Vill bara säga grattis! Och tack för din inspirerande berättelse. Jag brukar säga att ingenting är omöjligt. Du har lyckats! Och jag är verkligen glad för din skull. Det går om man jobbar hårt och tror på sin idé! Så härligt att du vågade följa ditt hjärta och tro på din berättelse. Heja!