28 maj, Kategori: Båtliv, Resor

27 – 28 maj. Eskifoca.

Naken, så när som på en våt handduk mellan benen, knådades, skrubbades och gnuggades jag under en halvtimme av en liten rund, stönande gubbe endast iklädd höftskynke. Odd satt utmattad på en plastpall och såg på. Han var färdigbehandlad, jag hade sett på hela tiden och visste alltså vad som väntade. Vårt premiärbad i en äkta, turkisk Hamam.
Det var bara vi tre inne i en klockformad marmorkammare med kupoltak, utan fönster och med ett upphöjt, runt marmorbord i mitten. Svaga lampor lyste upp det ångande, runda rummet som kantades av mindre marmorkar där varmt, men inte hett, vatten ständigt rann ur kranar i väggen. Det kändes som i en bastu medan det fortfarande bara är behagligt varmt.
Gubben var nog lite mildare mot mig, fast Odd sa att han fjällade mig som en fisk, stora sjok av gammal hud flöt iväg över marmorgolvet. Mellan knådningar, skrubbanden och intvålningar öste han över mig hinkar med hett vatten.
Vi hade fått handdukar att knyta runt oss och gubben var mycket skicklig på att vika till den där plaskvåta handduken så att den täckte ädlare delar antingen man låg på rygg eller mage. Bröst räknades inte till ädlare delar.
Efteråt packades vi in som kåldolmar i flera lager torra handdukar och fick citronvatten. Så rena att vi darrade. Gubben skrattade och skämtade på turkiska, bytte om till shorts och skjorta och tog en bild på oss med sin mobil. Tyvärr behöll han den själv. ”No email.” Hamam vill vi snart göra om.
Vi kom hit igår, fredag, redan klockan elva eftersom vi lämnade ankarviken halv sju. Klockan tre skulle det börja blåsa och vi hade en bra bit att gå över öppet vatten söder om Lesbos. Som vanligt fick vi blandade vindar, motorgång och ganska mycket sjö. Men en dryg timmes riktigt fin segling blev det också.
Eskifoca blev jag kär i, här vill jag vara längre. En riktig sjöfarts- fiskar- och seglarstad, det känns som om hela stadslivet kretsar kring de två hamnarna och kajerna, bilarna kommer i andra hand. Massor av stora, vilda hundar som folk bryr sig om, ger mat och vatten. De ser ut som korsningar mellan labrador, schäfer och berner sennen. Skäller och tar plats, går långsamt och självmedvetet mitt i vägen om de har lust, jagar vissa utvalda bilar och är inte ett dugg strykrädda, kommer fram och vill bli klappade. Åtta hundar räknar jag till just nu från båten.
Idag, lördag, klättrade vi upp på ett berg ovanför stan. Långt bort såg vi en stor flock måsar som flöt på uppvindarna.
Men var det verkligen måsar? De rörde sig så konstigt. Vi cyklade dit och hamnade i en skolutflykt med drakflygning, bad, picknick och lekar. Precis som hemma. Komplett med entusiastisk lekledande förälder med megafon.
Eskifoca har också gett många sociala kontakter med båtgrannar. Alla är bofasta, alla är vänligt intresserade och vill gärna prata. Vi är den enda gästbåten. Det fanns bara två lediga platser när vi kom. Hur gör de under högsäsong? Närmaste grannen, en företagare som flyttat tillbaka hem till Turkiet med holländsk fru och stor båt, har fått oss att ändra vår rutt. Imorgon går vi mot grekiska Khios.

image

image

image

image

image

Äkta mattor på akterdäck. Klart vatten, minst sagt.

image

Lunch på hemväg från drakflygningen.

image

Ellem är den med rund häck och orange kulfender.

image

Kommentarer

Inga kommentarer än