12 juni. En tysk och en belgare på kroken.
Klockan åtta söndag morgon bekräftades misstankarna. När vi lossat från land och Odd halat ut oss till ankaret gick det inte att rubba. Den franska båten var konstigt nog oskyldig. Kättingen vi skymtade på botten djupt under oss pekade snett in mot den tyska båten. Den hade dessutom sällskap av ankarkättingen från belgaren bredvid. Där låg vi hjälplösa med navelsträngen fast i havsbotten.
Det blev invigning av Ankartjuven. Meningen med den är att man sänker ner den i vattnet och krokar fast den i kättingen/ankaret man vill ha bort. Sen lyfter man och håller allt upplyft medan man tar ombord sitt eget ankare (som ligger under). Därefter drar man i tampen som sitter fast i mittenhålet på ankartjuven. Då vinklas den bakåt och släpper sitt byte, den främmande kättingen sjunker tillbaka mot botten.
Vi fick genast napp, men två kättingar på en gång var för tungt, det gick knappt att lyfta ens med hjälp av vinschen, trots att bägge båtarna inne vid kajen slackade allt de kunde. Som så många gånger förr räddades vi av Karl-Hans, Ellems förre ägare. Hans specialbåtshake, utskjutbar till fyra meters längd, räckte för att nå ner till vår ankarlina. Vi kunde dra ut hela linan (55 m) bakvägen, under de båda kättingarna som hölls upp en liten bit från botten av ankartjuven.
Resten av söndagen ägnades åt att boa in oss i mysiga Samos Marina. Vi har snorklat utanför klapperstensstranden alldeles nära, så avskild att man kan bada naken. Tvättat båten, städat och handlat (jag) lagat cyklar och fixat med rodret (Odd) och tillagat en festmiddag med havskatt på grillen (vi).
Nomadlivet är slut för ett tag, det känns att vi är framme. Så glad jag är att vi vågade välja vägen genom Europa via Donau och Svarta Havet. Nu är vi precis där vi vill vara, och resan hit var mer fantastisk än vi kunde drömma om. Det kanske blir en bok om den också, en reseskildring i så fall.
Jag ser verkligen fram emot en paus i det ständiga förflyttandet. Att ha en permanent bas. Härifrån kan vi göra kortare båtturer på en vecka eller två. Hit kan vi ta med familj och kompisar, det är lätt att hitta boende iland. Hit kan jag resa ensam om jag vill och bo i båten. Här finns skrivro. Tänk att ha ett extra hem i Grekland!
Grannarna på ponton D kommer från Schweiz, Frankrike, Tyskland, Holland, Sverige, Turkiet och Grekland.
Kommentarer
Fantastiskt! Det är till och med så att smålänningarna blir lite sugna på att kolla om de går att hitta någon flygbiljett till vettigt pris. Och du säger det är lätt att hitta boende iland 🙂 men blir det inte typ 40 grader varmt där i juli?
Passa er – ni kanske får besök!
Anna, jag tror att det blir väldigt varmt i augusti. Samtidigt blåser det mycket här i juli/augusti, så det fläktar nog en del. Men vi är inte här då, tillbringar sommaren hemma på Flatön och kommer hit igen 1 september.
Välkomna hem till kylan och fräschören. Och märkligt nog: torkan! Ser fram emot nya äventyr i september. Det har varit så roligt att följa era äventyr under våren och försommaren.
Men kära Katinka: En medelhavsseglare som inte läst Göran Schildt! Helt enkelt chockerande. Om du inte vill börja från början med ”Önskeresan” så kan du ju hoppa in på aktuella områden med ”I Odysseus kölvatten”, ”Ikaros hav” eller kanske ”Det gyllene skinnet”. Vilka läsupplevelser som väntar dig i dessa 60-70 år gamla kulturella reseskildringar.
Hälsar Arne
Hej Arne, det är inte riktigt sant att jag inte läst Göran Schildt, jag har nog läst halva Önskeresan, minns en berättelse om Paris efter krigsslutet. Vi har alla böckerna, och jag håller med dig om läsupplevelsen, han skriver väldigt speciellt. En äventyrlig Horace Engdahl till sjöss. Mitt ”problem” är att jag vill läsa så många nyutkomna romaner som möjligt, ständigt hamnar nya böcker överst i högarna. Göran Schildt har halkat ner underst, det är ju varken romaner eller nyskrivet. Det får bli vinterns lustläsning!
Hej Katinka. Det har været en fornøjelse at læse om jeres sejltur. Og jeg har fået en del tips til vores egen tur ad Donau. Jeg fik linket af Jesper og Maria, som vi mødte i havnen i Worms og siden har sendt sms til et par gange om gode råd for turen mod vest. Vi skulle nemlig først op ad Rhinen til Heidelberg, inden vi satte kurs mod vest.
Vores båd har overvinteret nær Passau, og nu glæder vi os til årets sejlads på smukke Donau.
Vores båd er en motorbåd, så vi har ikke planer om at gøre turen til Sortehavet og Middelhavet. Foreløbigt mål er Budapest, men vi bestemmer jo selv (-:
Du skriver, at I ofte har overnattet for anker. Har det været af lyst eller mangel på havneplads? Vi er nødt til at komme i havn af hensyn til vores hund, der ikke er så handy som jeres søde Siggi.
Jeg vil prøve at få fat i de kort fra Holland, du nævner. Dem jeg har slutter i Jochenstein ikke langt fra Passau.
God fornøjelse med jeres liv på Samos.
Sejlerhilsen fra Inga og Louis på Pearl fra Danmark
Hej Inga, tack för din kommentar, så roligt att höra av en annan Donauresenär! 🙂 Såvitt jag minns ankrade vi ibland för att det inte fanns någon annanstans att stanna för natten. Det var ju väldigt lite vatten i Donau i höstas och vår båt behöver minst 1,50. Det var för grunt för oss på många ställen närmast land. Om ni har en stor hund och ingen gummibåt får ni helt enkelt planera in natthamnarna på ett annat sätt än vi. Kanske gå lite längre en dag och kortare en annan. Jag rekommenderar verkligen att att du skaffar i första hand kartorna från Pierre Verberght i Belgien. Det är handritade, väldigt detaljerade kartböcker gjorda av en belgisk kartograf som uppdaterar dem varje år genom att resa själv längs Donau. Han är en verklig legend. Det finns tio böcker, du behöver nog bara en om ni bara ska gå till Budapest. Adressen är Pierre Verberght, Roekstraat 30, 2170 Merksem, tel: 0032-3-6470285
Vänliga hälsningar Katinka
Kommenteringen är stängd.