20 juni, Kategori: Båtliv, Resor

Sammanfattning: Oförglömligt.

När jag skriver detta har vi redan varit hemma tre dagar. Det hemska är att fast det varit en oförglömlig resa så börjar minnena redan bli dimmiga, de olika hamnarna svåra att skilja från varann och namn glömmas bort. Vilken tur att jag bloggat nästan varje resdag!

Det är härligt att vara hemma igen. Vänner och grannar som följt bloggen välkomnar oss och säger: ”Den här gången var det inte så stora äventyr!” Nej, det är alldeles sant. Vi råkade inte ut för några hemskheter, inga större svårigheter förutom lite mycket vind några gånger. Ändå var kanske den här etappen från Svarta Havet och ut i Medelhavet den som vi var mest spända inför.

Den långa sträckan med nattsegling över Svarta Havet blev det mest minnesvärda dygnet vi någonsin tillbringat ombord. Här finns en film från min tidiga morgonvakt strax innan vi siktade Bosporen.  https://youtu.be/bGZY0yd0Qhg   Infarten som jag fruktat så genom Bosporen, en av världens hårdast trafikerade farleder, gick som en dans. Marmarasjön och Dardanellerna finns nu som minnen och inte som föreställningar, och som vanligt stämmer de båda bilderna inte alls överens.

Inte förrän i sista stund beslöt vi att vända söderut längs med turkiska kusten istället för att gå norrut direkt till Grekland. Vi var rädda för att hamna i situationer med utsatta människor i livsfarliga gummiflottar, osäkra på hur det skulle kännas att vara på semester i ett hav där så många drunknat. Men efter EU:s överenskommelse i april med Turkiet i flyktingfrågan upphörde gummibåtstrafiken mellan Turkiet och de grekiska öarna, och vi vågade oss på den sydliga rutten.

Efter att ha sett med egna ögon hur förhållandena har blivit för lokalbefolkningen nu när turismen uteblir, kan jag bara säga en sak: Åk hit på semester! Svik inte grekerna nu på grund av helt obefogad rädsla. Det flyter inga lik i vattnet, det ligger inga döda kroppar bland klipporna. Flytvästar och gummiflottar är bortstädade. Butiker och affärshyllor fyllda av varor, alla restauranger öppna och stränderna fyllda av parasoller. Det är bara turisterna som fattas. Jämfört med normalt kommer det ungefär fyrtio procent. För den som inte gillar köer och trängsel är det helt perfekt att vara turist i Grekland och Turkiet just nu!

Vi såg ilandflutna flytvästar på några ställen, och vi såg patrullbåtar som bevakade de smalaste sunden, särskilt innanför Lesbos. Men annars var det helt tomt på båtar och så hade det varit ända sedan vi lämnade Bulgarien, så det var inget anmärkningsvärt. Turistsäsongen startar inte förrän i juni här nere heller. Vi tror ju gärna att sommaren börjar i maj så fort man kommer till Bulgarien, men oj vad vi har varit påpälsade och vilken nytta vi haft av vår värmare ända fram till mitten av maj.

Som vanligt minns vi bäst alla vänliga, snälla, hjälpsamma människor vi mött. Turkiet var en stor överraskning, av någon anledning hade vi föreställt oss en hårdare attityd där. När man får sin världsbild bara genom tidningar och andra media blir den lätt väldigt endimensionell. Samtidigt får man förstås komma ihåg att vi bara rört oss i miljöer där man är van vid turister. Hur det är i inlandet i Bulgarien, Rumänien och Turkiet har vi ingen aning om.

Grekland kändes som att återse en gammal kärlek. Vi har varit där på semester två gånger när barnen var små. Vi hade glömt hur underbart där är. Just nu känns det som om vi vill stanna på Samos på obestämd tid. Fast vi säger till varann att det är klart vi kommer att hitta andra pärlor så småningom, där vi också vill stanna. Säkert  i Turkiet men kanske också i västra Egeiska havet och i Joniska havet.

Just nu känns det skönt att inte vara på Samos. Det är för varmt.  Nu när klockan är 22:45 på Samos, kan jag se i vår larmapp YachtSafe att det är trettio grader varmt i båten… Taxichauffören som körde oss till flygplatsen sa att bästa tiden är före 15 juni, innan det blir för hett, och efter 10 september, när meltemin slutar blåsa.

Så nu njuter vi av umgänge med familjen och den svenska så kallade sommaren, jag skriver på min nästa bok och så finns det diverse andra projekt som måste hållas igång. Ta hand om alla bilder från resan till exempel. Få lite ordning på trädgården. Spela ukulele. Resa runt till bokhandlare och signera böcker. Fundera på om det ska bli en bok om resan från Svarteskär till Svarta Havet också.

Alla bilderna här nedanför är tagna på Samos.

FullSizeRender (4) FullSizeRender (5) IMG_7588 Samos Samos-2 Samos-3 Samos-4 Samos-5 Samos-6

 

Kommentarer

  1. Kommentar av Pia Tingbäck Fredholm den 21 juni, 2016 kl 08:24

    Jaha då får man gå iland ett tag.
    Tack för att jag fick ”följa” med.
    Pia

  2. Kommentar av Katinka Bille Lindahl den 4 juli, 2016 kl 02:57

    Det är jag som ska tacka, kära Pia!

  3. Kommentar av Piglet den 3 juli, 2016 kl 10:28

    Det har verkligen varit jätteintressant att följa er resa här i bloggen! Det är framför allt så härligt att höra om hur ni träffar nya och spännande människor överallt! För att inte tala om att du skriver om platser som de flesta utav oss inte har någon aning om var de finns, och länder som många definitivt har fördomar om.

    Jag såg just i min mailkorg att Akademibokhandels vänner skickat inbjudad till en utav dina boksigneringar. Dock var den i fredags och jag hade nog inte tagit mig till Stenungsund … men det är ändå häftigt, när man har följt ditt författarskap från början här på bloggen! Heja dig! Boken ligger för övrigt i min bokhylla och väntar på att bli läst. Jag kunde inte hålla mig, fastän jag egentligen bara köper pocketböcker 😉

  4. Kommentar av Katinka Bille Lindahl den 4 juli, 2016 kl 10:28

    Tack kära Piglet! Ursäkta sent svar, bloggen ligger just nu vilande, signeringar och nya boken tar allt tid… Om du visste hur mycket det betyder att bli peppad och ”följd”, kort sagt bekräftad och trodd på, är så tacksam! <3