24 juni

Bästa författarrådet jag fått.

Länken jag fick på Facebook handlade egentligen om barn och föräldraskap. (Jag ska länka senare, när jag kommer iland igen) Den drabbade mig med full kraft, sådär som insikter ofta gör. Artikeln beskrev tio situationer när det allra bästa man kan göra som förälder är: Vänta! Dvs gör inte det man vanligtvis gör som förälder. Hetsa inte, stressa inte, grip inte in, rätta inte, försök inte åtgärda. ”Just wait”. Ofta är det bara lite tid som fattas. Det är helt enkelt inte dags än. Att börja gå, sitta på pottan, spela fotboll, läsa eller vad det nu kan handla om.
Precis så är det med mitt manus också.
Å ena sidan tror jag verkligen att det är nödvändigt med skrivardisciplin. Det håller inte att vänta på inspiration, den kommer tillsammans med disciplinen. Skriv på, så blir du kreativ.
Men å andra sidan märker jag nu, när det har gått 3 månader sedan jag skickade in manuset till förlag, hur det faktiskt långsamt håller på att vridas om och ändra karaktär.
Huvudpersonen har skruvats flera varv, hon har blivit ganska osympatisk, med laster och brister i sin personlighet. Intrigen har kokat ihop sig, ett tidsplan har helt försvunnit. Romanen har tappat mycket av sitt feelgoodstuk.
Det är en helt oväntad känsla, att hänga i svansen på en berättelse som man själv har hittat på, medan den drar iväg åt sitt eget håll.
Just nu sitter jag i båten i Marstrands gästhamn och skriver. Det tjuter i alla riggar, regnbyar kommer och går. Hemma hade jag tjurat över det dåliga vädret. Här är det underbart ändå.
Inte visste jag att Marstrand är så vackert!

– Posted using BlogPress from my iPhone

7 juni

Väderöarna

Vår nya, stora, trygga båt gör saker med mig. Jag blir modigare och säkrare. Fortfarande är det jag som kör, hela tiden. Odd har ett helt liv vid rodret bakom sig, han behöver inte träna. Jag samlar på lyckade tilläggningar. Inga katastrofer hittills, men en riktig triumf idag. Vi gick från ett öde Bovallstrand till Väderöarna och trodde det skulle vara lika gott om plats där. Men där var det fullt. Jag blev tvungen att backa hela vägen in genom en trång kanal, till en plats längst in, utanpå en annan båt. ”Examensprov” sa Odd efteråt. ”Du förvånar mig varje dag.” Eftersom det var han som sa det blev jag inte arg. Dessutom förvånar jag mig själv…
Imorgon går vi hemåt. Planen är att sträcka utomskärs hela vägen till Brofjordens angöring, om vindprognosen håller. Otänkbart med förra båten och förra årets kunskapsnivå.
Den lyckade tilläggningen var det näst roligaste som hände idag. Det roligaste var ett telefonsamtal från Joar. Han fick jobbet, det första maskinistjobbet och på ett västsvenskt rederi dessutom! 🙂

Bovallstrand

Fin fjäril i ljungen högst upp på kompassberget på Storön. En Macaon.
Macaon
”När duvorna försvann” av Sofi Oksanen fick följa med på sjön. Jag tycker inte den är lika bra som Utrensningen. Den är rörig, jag hänger inte med i alla tvära kast med nya namn, nya erövrare och nya tidsplan.
ombordbok
Posted using BlogPress from my iPhone

21 maj

Loggbok nr 12. Hemma efter 303 sjömil.

Sista etappen från Björkö till Flatön blåste det nästan ingenting, vi fick gå för motor hela vägen. Tilläggningen vid Svarteskärs brygga hade jag nojat mig ordentligt för, och tänkt ut diverse reservutgångar om jag skulle misslyckas vid första försöket. Där är trångt, grunt och lerigt. Även om jag har lagt till kanske 15 gånger under vår resa, så måste jag öva mycket mer på manövrering. Båten väger 6 ton och är ett stort vindfång, man måste ha fart för att kunna styra. Den beter sig helt olika beroende på om man lägger till med styrbords eller babords sida. Bogpropellern är fantastiskt när det gäller att kontrollera fören, men den hindrar ju tyvärr inte aktern från att svänga åt fel håll…

Men det gick i alla fall bra, om än inte perfekt. Jag var lite för försiktig och då blev det besvärligt för Odd att hinna få fast ett par förtöjningstampar. (Man orkar inte med bara handkraft hålla emot sex ton båt som vill driva iväg.)

Sen hissade vi det nyköpta flaggspelet som vi fyndat på Kryssarklubbens loppis och som Odd satt ihop i rätt ordning. Inget hafs här inte, varje flagga på sin plats! Det blev mycket ståtligt och syntes så långt att nyfikna grannar och vänner dök upp på bryggan.  Champagnen öppnades liksom en flaska rosa Zinfandel (ett fjäskigt californiskt vin som det inte alls är fint att gilla, men som jag älskar).

När firandet och båtvisandet var över kändes det plötsligt lite tomt. Var äventyret redan slut? Måste vi verkligen gå hem och sova i huset nu? Jobba imorgon? Jag var dessutom inställd på att fem refuseringsbrev, från förlagen som ännu inte svarat, skulle vänta i min postlåda.

Först nu fattade vi hur fria och lediga vi faktiskt har känt oss i tolv dygn, när inga andra krav har funnits än att ta hand om oss själva och båten.

Resan i fyra ord och bilder: Väder! Navigation! Upptäcksglädje! Lycka!

Vädret. Timmarna mellan Samsö och Grenå glömmer vi inte.

Danmarkvind

Navigation. Utan vårens onsdagskvällar på Medborgarskolans kurs i Förarbevis hade det inte gått. Jag trodde aldrig att jag skulle lära mig och jag trodde aldrig att det skulle vara så roligt. Till hösten tänker jag läsa Kustskepparexamen.

Danmarknav

Upptäcktsglädje. Plötsligt spred sig gamla segelfartyg som en flock fjärilar över hela bukten utanför Sönderborg. Vilken tur vi hade som råkade vara där just då.  

Danmarkskepp

Hamnen på västra Samsö. Lugnet före kulingen.

Danmarkmiddag

Grekland? Nej Grenå.

Danmarkgrenå

Lycka. Vi gjorde det!

Danmarkankomst

Till slut: Inga refuseringsbrev i posten. Hoppas det betyder att förlagen läser noga.

30 december

Året som gick.

Jag känner inte längre att jag måste försvara bloggandet, som i början för drygt tre år sedan. Då när jag tyckte att jag måste svara de människor som undrade hur jag kunde ”lägga ut mitt privatliv på nätet.” Det där som Lars Lerin så träffande beskrev som ”vänlighetsraseriet” i dagens vinterprat i P1, det drabbas jag inte lika ofta av numera.  Grattis om du inte ännu har hört programmet!

Nej, Jante har jag gudskelov blivit mycket bättre på att hantera.

Nyss läste  jag igenom mina blogginlägg från slutet av december och början av januari förra året.

Såhär skrev jag den 3e januari 2012:

”Under 2012 vill jag vara: Avstressad. Skapande. Glad. Fri. Älskande. Nära havet.”

Det känns som perfekta föresatser även för nästa år. Så bra, då behöver jag inte anstränga mig för att hitta på några nyårslöften.

Hur gick det då med de höga målen för det här året?

Avstressad? Nja, men i alla fall mycket bättre än i mitt gamla liv. Faktiskt kan jag numera säga nej,  ställa in och skjuta upp. Fortfarande är jag väldigt dålig på att planera realistiskt med tid och krafter. Om jag kunde lära mig att inte vara en sån tidsoptimist (till exempel lägga in en resa till Oslo och en till Stockholm samma vecka) så skulle jag slippa ringa dessa tråkiga återbudssamtal.

Skapande? Ja faktiskt. Råmanuset till min roman är färdigt. Ett år har det tagit, och då har jag ändå inte haft mer än ett par perioder av obruten skrivtid. Dessutom har jag fotograferat och målat både på glas och i olja. Ska man mäta framgång  i  priser så är det fotograferandet som har varit mest framgångsrikt. Första pris i Bohusbilden (en Ipad!) och andrapris i Wikimedias WikiLovesMonuments. Fast när jag tittar i min bildbank har jag fotograferat mycket mindre . Bara 2529 bilder i år, mot 6051 bilder år 2011.

Glad? Jodå, det går fortfarande upp och ner, som för de flesta. Men jag har lärt mig bemästra tungsinnet med promenader, avslappning och så förstås möjligheten att rymma till Las Palmas.

Fri? Nä, långt ifrån. Kanske lite friare än förra året förstås. Fri från några komplex, några ovanor, några tankemissfoster. Friare i tankarna, det känns som om varje ny bok jag läser öppnar ett nytt litet lufthål. Och jag har läst massor det här året. Rena bokbulimin.

Älskande? Ja, absolut. Kärleken växer i proportion till avståndet till förälskelsen som ju är en sorts sjukdomstillstånd, ordnad av naturen för att främja fortplantningen.  Egentligen måste vi ju inte fortsätta hålla ihop nu, när barnen är vuxna och utflugna. Men förutsättningarna för kärlek har aldrig varit bättre. Vi har kanske inte alla hormonerna. Men vi har tiden, mognaden, ödmjukheten, nyfikenheten, toleransen, vänskapen.

Nära havet? Ja, och här har det verkligen hänt något fundamentalt nytt 2012. Jag tänker på det varje dag. Nästa sommar gör vi inte utflykter med båten, i sommar BOR vi i vår nya båt. Flera veckor i sträck. Vi kan segla vart vi vill. Till Norge. Eller till Paris.

LM 32 Tumlaren

 

 

28 september

Tiramisu i Taastrup

I morse gratisfralla i DN:s monter.
Ikväll underbar middag i danska Taastrup. På den lilla stadens gågata låg en italiensk restaurang med en kypare som var så trevlig att vi glömde hur dyrt det är att äta ute i Danmark.

Vi är ute på en båtköparturne, har valt ut fem toppkandidater bland alla LM30 och LM32 som är till salu på nätet. Det är en motorseglare tillverkad i Danmark. Längst ner i söder alldeles nära Flensburg ligger en tysk LM32 upplagd för vintern. Den har varit till salu ett år, jag har bara pratat några ord i telefon med en farbror som låter väldigt gammal. Men det verkar vara likadant med de andra som är till salu, tydligen är det helt dött på båtmarknaden nu. Köparens marknad med andra ord.


Allvarligt, hur kan man visa en båt till salu där sängkläderna inte är bortstädade från salongen? Där disken ligger odiskad i diskhon? Då kan man väl inte vara särskilt noga över huvud taget?


Tack, men nej tack. Inte bara på grund av den allmänna röran.

– Posted using BlogPress from my iPhone

21 juli

Klang och jubel!

Riggad! Premiärseglad! Efter tre år under en presenning på land är mastens pryttlar och knorpar och tampar bytta eller renoverade. Idag har vi seglat henne för första gången och konstaterat att hon gör 5 knop på slören och villigt om än lite långsamt går upp i vind och över stag på kryssen. Åh vad vi älskar vår båt! <3

Ännu vackrare.

 

15 augusti

Bilder från helgen.

I torsdags kväll tog vi Tumlaren och körde rakaste kursen till Käringön där man såhär års faktiskt får plats i gästhamnen, om än på utsidan bryggan. Och vem träffade jag där, som ett spöke från mitt gamla liv, om inte fotografen Henrik Dahlman ! Titta på hans underbara bilder från bl a Käringön, det är nästan så man får lust att hänga in sin egen kamera i garderoben… Men nej, alla kan inte vara bäst, det räcker bra att ha roligt när man fotar!  Henrik är hamnvärd på Käringön och berättade att han planerar fotokurser för företag där ute. Gissa om jag tänker anmäla mig direkt!

Fredag natt låg vi i Mollösunds gästhamn, lördag natt i naturhamn på västsidan av en liten ö längst ut mot horisonten. Det var äventyrligt men underbart, så kan man bara förtöja om man litar på att vinden ska hålla sig svag och ostlig.

När jag var tillbaka på jobbet  i morse kändes det som om jag hade haft en hel veckas semester. Nu är det bara +17 C  i havet. Det gäller att ta vara på det sista av sommaren.

Här kommer ett gäng bilder från båtutflykten, jag måste ju komma ikapp i 365 Foton! Idag borde jag egentligen vara uppe i bild 227.

1 2 3