18 november

Berätta din historia och vinn ett guldhjärta!

I augusti startade jag ”Mammors Underbara Berättelser” här på Farmorsbloggen.  Idag har det kommit in 29 fantastiska berättelser. På julafton har jag lovat att utse en vinnare. Första pris är ett massivt 18 K guldhjärta från LifeStone med en avgjutning av ett personligt hand- eller fotavtyck.  

Jag känner redan nu att det är en omöjlig uppgift att utse en rättvis vinnare (även om jag naturligtvis måste hålla mitt löfte). Vartenda bidrag är skrivet med hjärteblod.

En del handlar om kampen för att bli gravid, andra handlar om förlossningen, om ett annorlunda barn, om att överleva en olycka, om att överleva en svart barndom…

Hur låter din bästa, roligaste, underbaraste berättelse? För alla är vi fulla av berättelser, det vet jag! Förlossningsberättelser inte minst, läste just på Norges största mammablogg om en födande mamma som blev bortglömd i ett badkar i 5 timmar!

Jag vill läsa om en annorlunda bakgrund, en annorlunda uppväxt, kanske om en underbar mormor eller farmor. Eller en berättelse från förr!  Har du frågat din mormor hur din mamma föddes?

Jag minns du finns

Farmorsbloggen har gått till Final i tävlingen om Sveriges bästa 55+ blogg! Du kan rösta på mig här!  Just din röst kan betyda att Farmorsbloggen vinner! Och du kan rösta om igen varje dag fram till den 22e!
16 november

Farmorsfrågan nr 36.

Hur gammal är du innerst inne?

Barnsligt glad.
15 november

Jourhavande Farmor.

Igår blev det kris på stora L:s jobb och Farmor fick rycka in och passa lille L hela dan i Göteborg.

Jag hade storslagna planer på att först shoppa lite bebiskläder med lille L., fika med bästa väninnan på stan och gå på Universeum som L. älskar.  Sist skulle vi ta bilen och hälsa på stora A. med familj också.

Vad gjorde vi?

Vi hann på 7 timmar: handla falukorv på Hemköp, leka i sandlådan, äta lunch, sova middag och hälsa på stora A. och kusinerna.

Jag hade alltså hand om 1 snällt barnbarn. Jag städade inte, diskade inte, tvättade inte. (Jag sov när han sov…) Hur gjorde jag på den tiden jag hade 4 egna, normalbråkiga ungar?

Min enda förklaring är att idag gjorde vi allt i L.s tempo, dvs SLOW. Och han var glad hela dagen.

Dagens outfit
7 november

Bröllopsdag 33.

Den 6e november 1976 gifte jag mig. För andra gången. Det har varat i 33 år nu.

Hur gör man? Många vill veta. I nya M-Magasin finns en intressant artikel om den senaste metoden.

Problemet är väl bara att när det funkar frågar man sig inte varför, och när det inte funkar är det ofta för sent att fråga.

Vi visste inte hur vi skulle bära oss åt för att leva lyckliga i 33 år. Det bara blev så.

Men jag kan förstås ändå inte låta bli att leverera några råd, nu när jag har facit. 🙂

Ha alltid något gemensamt projekt. Försök ha roligt även när livet strular. Gör mycket tillsammans. Prioritera sex. Intressera er för varann. Acceptera att den andre aldrig kan uppfylla alla dina behov. Min O. kommer aldrig att läsa dikter. Jag kommer aldrig att segla jorden runt.

Tre blev sex.
17 oktober

Eget beröm luktar illa?

 ”Titta mormor jag är en prinsessa!”

Lilla A är glittrande glad, strålande nöjd med sig själv. Och hon får allt gensvar hon kan önska sig.

”Ja, vad fin du är! Jättevacker! Du ser precis ut som en riktig prinsessa!”

Varför slutar vi uppmuntra, peppa och bekräfta? Varför börjar vi plötsligt tycka att det är lite opassande, lite skämmigt, lite besvärande, när någon framhäver sig själv och sina fördelar? Varför snålar vi med beröm och komplimanger istället för att vara generösa med lovorden?

Jag fick just ett mail från en flyktig bekant i USA som skrev ”I think you are a wonderful person…” och det kändes lite förbjudet, lite falskt – hur kan hon säga så som knappast känner mig?

Vilken dum reaktion.  Jag borde såklart tacksamt ta emot, njuta av att känna mig som en prinsessa igen. Och ge tillbaka.

Åh, vad fin jag är!
1 2 3