21 oktober, Kategori: Okategoriserade

Livets efterrätt?

Efterrätt enligt Wikipedia: mindre, oftast sötad maträtt som serveras efter huvudrätten.

Jag har aldrig gillat det där uttrycket att barnbarnen är livets efterrätt.

En läcker avslutning som man blir serverad…?

Nej, barnbarnen är istället livets doktorsavhandling. Ett livsprojekt som kräver för det första en gedigen grundexamen, dvs en bra relation till barnbarnets föräldrar. Den basen behöver underhållas och kanske uppgraderas.

Sen måste man nyfiket och oförtröttligt jaga nya fakta och kunskaper. Det som gällde om amning, sovvanor och uppförande när ens egna barn var små har ändrat sig. Till det bättre. Det bör i alla fall vara ens första hypotes.

Därefter gäller det att kunna presentera sig själv på ett tilltalande sätt, vara flexibel och öppen för att korrigera både i stort och smått. 

Utan att göra våld på den man innerst inne är, och vad man i själ och hjärta tror på.

Man blir inte automatiskt Fil.Farmor eller Fil. Mormor.

Ingen dessert.

Kommentarer

  1. Kommentar av sara den 21 oktober, 2009 kl 01:13

    Nej, du har så rätt. Man måste alltid anpassa sig in i nya situationer – utan att göra våld på den man är. Kanske hade det varit smidigt om man automatiskt blev Fil. Farmor/Mormor, men samtidigt är det processen/förvandligen som är den del av livet också. Som K. Boye: det är resan som är mödan värd 🙂 Man tar ju sig inte bara från A till B utan reflektion – det hade varit grymt tråkigt.

  2. Kommentar av Sessan ☆ den 22 oktober, 2009 kl 12:02

    Du bara måste vara världens mest reflekterade farmor alltså ;D

    sv. Jag som du använder heller inte smink varje dag, jag är nog en riktig period´are!
    Men hudvårds krämer & sådant det är every day alltså 😉
    Klart man måste hamstra när man först får möjlighet att bunkra upp till vettigt pris.

    Stor Kram från sjukstugan i Oslo

  3. Kommentar av Maddie den 22 oktober, 2009 kl 01:16

    Livets efterrätt?

    Min svärmor är ju inte klar med livet för sjuttsingen 😀

  4. Kommentar av Teodora Olsson den 22 oktober, 2009 kl 07:17

    Här har ni en 43-årig tjej som är både farmor och mormor. Att vara svärmor är en värdig uppgift. Och för att ha en god relation med svärson/svärdotter så gäller det att vara mycket ödmjuk, ge respekterat bemötande och framför allt fundera på hur man själv vill bli bemött. De är samma typ av bemötande som man ska ha till ex. ”styvbarn” och partnens ex-fru/ex-man………och den biten har inte heller varit något problem……har t.o.m suttit och tagit några öl med min mans förra fru och haft jättetrevligt….de ni…..hur många kan klara det….jag hör mest att man klagar på den personen

  5. Kommentar av Elin - Ett hus till oss den 22 oktober, 2009 kl 09:25

    Ni är så viktiga och ni ger SÅ mycket kunskap och erfarenheter!

    Sv: Ja det är riktigt kul att klura ut nästa lilla serie 🙂

    Kramar Elin!