27 december, Kategori: Okategoriserade

Att ha barn på landet.

Vi såg bara fördelar när vi byggde vårt hus på ön 1980. 8-åringen mutade vi med en egen häst. Tvillingarna var bara 1 år och för små för att ha någon talan. Lilleman var inte född.

Vi hade drömmar om egna odlingar, djur, ett friare liv nära naturen och havet.

Gjorde vi rätt eller fel? Ja, vi gjorde det i alla fall inte enkelt varken för oss eller barnen.

Hur många tiotusen mil har vi pendlat till våra jobb? Hur många tusen mil har vi skjutsat till skolor och aktiviteter? Hur många hundra timmar har vi tillbringat med att vänta på färjan? Hur många hundra timmar har vi tillbringat i möten med vägföreningen, bryggföreningen, dikesföreningen, färjföreningen, samhällsföreningen, skolföreningen, betesdjursföreningen, dagiskooperativet?

Vi är entusiasterna från stan som flyttade ut på landet och fick barn som flyttade tillbaka till staden. De kan en massa saker som deras kompisar i stan tycker är häftigt. Köra traktor och klyva ved till exempel. Avmaska får.

Men de vill inte ge sina barn samma uppväxt som de själva fick. Och jag kan inte klandra dem. Den kommunala skolan har varit usel, kommunikationerna ännu sämre, utbudet av nöjen och kultur är tunnare än cola light. Jantelagen regerar. Så som det ofta kan vara i en liten glesbygdskommun.

Nej, vi tänkte nog inte alls på barnen när vi valde livet på landet. Vi följde bara vår dröm om att skapa något eget, annorlunda. Och i ett längre perspektiv kanske just det ändå var det bästa vi kunde göra för barnen.

Öbygd.

Kommentarer

  1. Kommentar av sara - Glitterögon den 27 december, 2009 kl 11:20

    Åjo, jag tror nog visst att ni tänkte på barnen när ni valde att flytta ut på landet. Vad är väl en tryggare uppväxt än den på landet tillsammans med familjen, nära naturen och djuren? Jag tror att ni har gett era barn massor av livserfarenhet och ödmjukhet. Det kan man såklart även få på andra platser, men landet är ändå landet! Inget ont i det. Och man behöver ju inte flänga och fara med sina barn, de har det bra ändå. Jantelagen vill man förstås slippa, men jag tycker absolut inte att du ska ha dåligt samvete. Vad säger era barn i dag?

  2. Kommentar av Anna-Lena den 27 december, 2009 kl 03:30

    Jga tror att oavsett VART man ”bygger bo” måste man trivas- jag tror inte man ska göra ngt för barnen skull- eller bara för barnens skull menar jag, klart man gör ”ALLT” för barna MEN om de vuxna följer en dröm och gör det som gör dem lyckliga blir nog barnen automatiskt lyckliga!?..
    Ni bor oavsett hur fint som helst! 🙂 Underbart hus! 🙂 Ha en skön dag!

  3. Kommentar av Maggan den 27 december, 2009 kl 09:13

    Sitter här och tänker på den längtan jag alltid har känt till landet mest för barnens del, skulle mina ha vuxit upp på landet så hade det varit för deras skull vi flyttade dit.
    Inbillade mig alltid att det skulle vara det bästa för det växande släktet.
    Inte har jag som stadsbo tänkt på alla de där svårigheterna som ni har fått leva med, möjligtvis de dåliga transporterna Ett tag funderade vi på att flytta till en ö som ligger utanför vår ö. Men det var nog besväret att ta sig till fastlandet som gjorde att vi drog oss. Tänkte på vintrarna och alla turer i liten båt för att få ungarna och oss själva till skola och jobb. Nej vi stannade kvar på den stora ön med broförbindelse till fastlandet. Idag är jag glad över att bo bekvämt med bro och allt som rullar för att ta oss dit vi vill.
    Kram på dig från en annan farmor.

  4. Kommentar av Ippa Karlsson den 28 december, 2009 kl 07:56

    Vi gjorde likadant, flyttade ut på landet från Göteborg. Flickorna fick hästar och vårdade dessa helt klanderfritt, hästskötsel och aktiviteter höll dom borta från ungdomsdumheter tills dom visste vad dom gjorde… Idag är dom själva föräldrar och har flyttat tillbaka till Göteborg och tänker inte flytta tillbaka till landet. Ändå känner jag mig väldigt nöjd med det vi har kunnat erbjuda dom som barn och ungdomar. Ångrar verkligen inte en enda sekund av det liv vi har gett dom, och att dom i sin tur gör annorlunda med sin abrn stör mig inte det minsta. Det är deras liv och val, liksom vårt val var vårt och som vuxna uppskattar dom det dom fick mer och mer ju äldre dom blir faktiskt.
    Kram från Mormor Ippa

  5. Kommentar av Elin - Ett hus till oss den 29 december, 2009 kl 01:42

    jag tror att en uppväxt på landet är helt underbar, även om det blir endel skjutsande. Vi bygger nästan på landet, i utkanten av samhället, tror det blir toppen :)En skyddad vardag med mycket natur och djur 🙂

    God fortsättning!
    Kramar Elin!

  6. Kommentar av Linus den 29 december, 2009 kl 03:19

    Om det inte hade varit så kämpigt att välja landet så hade jag gjort det. Jag har ju faktiskt gjort ett försök… Och jag är enormt tacksam för min uppväxt på Flatön, även om skoltiden var en pina för en frispråkig utböling med akademiska föräldrar bland halvillitterata och främlingsfientliga inavlingar…
    😉
    Det blir nog landet igen så småningom, men inte förrän det går att leva och jobba bekvämt utan att köra 15 mil bensindriven bil varje dag. Tiden får utvisa. 🙂

  7. Kommentar av Therese Carlson den 1 januari, 2010 kl 11:10

    Jag är själv uppväxt på landet så det var inget konstigt med att själv sätta bo på en gård. Mina barn har tyckt att det har varit bra, fritt och alltid något att göra, men ibland har de naturligtvis svurit över att kompisarna är långt borta. Det är ju inte bara att kränga på sig jackan och knalla över till bästisen när man bor flera mil från samhället där bästisen finns. Vi har däremot alltid haft öppet hus för barnens kompisar, de kan komma och stanna så länge de vill och deras föräldrar vet vart de är. DEt har varit en bra lösning tycker vi.

Kommenteringen är stängd.