20 januari, Kategori: Okategoriserade

Det bidde inga pitabröd…:-(

Mitt premiärbak med surdegen från Saudiarabien, som skulle ha blivit stora, uppblåsta, luftiga diskusar likt de pitabröd som bakas av beduinerna i öknen utanför Riyad, blev inte som jag hoppades. Det blev något som är misstänkt likt stabbiga frallor…

Men jag vet vad jag gjorde för fel. Jag skulle ha plattat ut degämnena så att de blev dubbelt så stora i diameter, innan de fick slutjäsa. De står i boken att de ska vara 1/4 inch tjocka från början, jag läste lite slarvigt där. Och jag skulle ha jäst dem längre, inte haft så bråttom.

Nu har jag matat surdegen så att det ska räcka både att skicka till May i Norge, som jag har lovat, och till att göra ett nytt försök på fredag.

Det doftar åtminstone härligt i hela huset. De går säkert att äta till frukost imorgon, Odd sniffar redan lystet och vill smaka bara en liten bit. Och jag njuter intensivt av farmorslyxen att kunna göra precis vad man vill med sin tid, en hel eftermiddag! Solklar anteckning i gratitudelistan ikväll.

Misslyckat?

Kommentarer

  1. Kommentar av towe den 21 januari, 2010 kl 12:44

    Hej farmorn!

    Lägg gärna in min nya adress nu då jag flyttat 🙂

    Kramar cpmamman numere smulgubben.

  2. Kommentar av mykstart den 21 januari, 2010 kl 12:56

    Ååå! Jeg synes de ser fantastisk ut jeg! Deigen har ialefall virket da! Jeg gleder meg veldig veldig! Steker brød nå, litt spent på smaken. 🙂

  3. Kommentar av Malin den 21 januari, 2010 kl 10:59

    Halkade in på ett bananskal, vilket jag är glad för. Känner igen så mycket som du beskriver här i bloggen, om hur det i perioder i livet bara rullar på, utan att man riktigt är med. Hur man glömmer bort att stanna upp och tänka efter vad som verkligen är viktigt. Sen hittade jag de orden som för mig är min ledstjärna, ”att lyssna till sitt hjärta”… dessa ord förföljer mig, viljet jag ser som ett tecken att verkligen lyssna… önskar dig en fin dag..