Jag lider av dyscarti, dvs jag är oförmögen att läsa sjökort. Det är stört omöjligt för mig att översätta kartbilden till det som syns runt omkring. Det spelar ingen roll hur tålmodigt Odd pekar ut holmar och skär, det går inte in i min hjärna. Inte konstigt att jag varit osäker på att köra båt ensam, fast jag varit på havet varenda sommar i hela mitt liv.
När jag köpte en GPS i födelsedagspresent till Odd för 4 år sedan förändrades faktiskt hela vårt båtliv. Nu vet jag exakt var vi är och kan krypköra mellan svärmar av undervattensstenar.
Den enda ojämlikheten ombord mellan oss nu handlar om teknik. Att lufta spridare och bränslefilter på en krånglande dieselmotor varje timme kommer jag aldrig att klara själv. 🙁

– Posted using BlogPress from my iPhone

 Ja, vad hindrar mig att göra det jag egentligen vill? Påbörjade och oavslutade projekt både ute och inne ropar på att jag måste ”göra färdigt”! Trädgården växer igen. Växthuset har blivit en odling av vita flygare och bladlöss istället för tomater. Nyköpta spännande  DVDkurser från Moderskeppet som jag inte ens öppnat samlas i hyllan.  Halvfärdiga barnporträtt i olja står i rad längs väggen och alla mina glasfärger, penslar och pryttlar står hopfösta i lådor i ett hörn av mitt överbelamrade privata arbetsrum. En gång i månaden kommer Elisabeth (vår underbara RUT) och städar tålmodigt runt alla mina samlingar. Ibland sorterar och viker hon t o m den rena tvätten om tvätthögen framför torktumlaren hindrar henne att komma in i tvättstugan.  

Fast när jag nu tänker efter, så väljer jag ju faktiskt för det mesta att göra det jag vill. Det är ju därför vårt hus ser ungefär likadant ut nu som när barnen bodde hemma, det är därför växthuset denna sommar är en misär, trädgården en djungel och arbetsrummet en mardröm för en städerska. Det är därför vi inte kan bjuda hem vem som helst på middag en kväll. (Det tar för mycket tid att göra huset tillräckligt fint för gäster.) Jag struntar oftast i det jag borde uträtta på fritiden efter jobbet, eftersom det är roligare att träna, baka surdegsbröd,  fotografera och sitta vid datorn med bloggen, bildbehandling och mammas memoarer. Det viktigaste blir därmed gjort anser jag. 🙂  

På helgerna har jag inte heller tid med det jag borde, då kommer barn och barnbarn som jag vill umgås med, eller så åker Odd och jag iväg på något roligt. Womens Match Race i Lysekil till exempel.  

Det går helt enkelt inte att ha ett perfekt arbetsliv, ett perfekt hus, ett perfekt socialt liv,  en perfekt trädgård och ett perfekt liv samtidigt.  

Alla dessa krav och förväntningar som skulle kunna hindra mig från att göra vad jag vill, om jag inte vore så bra på att strunta i dem.  

För vad kan egentligen vara viktigare än att göra en helgutflykt för att lära sig dansa tango?  🙂 

Den här tänkvärda raden hittade jag förresten i min Xtravaganzahandbok:  

”Hinder är det du ser när du tar bort ögonen från målet”  

Kristina Jeppsson, xtravaganzacoach och NLP Tränare

En av mina favoritbloggar är Lyckobloggen som skrivs av ett gäng lyckoforskare vid Lunds Universitet. Läs den du också, där kan man få många insikter om sig själv och andra.   🙂

Vad hindrar dig från att göra det du egentligen vill?

Camilla och hennes besättning bjöd på underbar seglingsfight i Womens Match Race i Lysekil i helgen och var såhär glada efter segern mot regerande världsmästare!

Igår köpte jag en ny träningsjacka på Intersport. Stl 36! Min förra hade storlek 42. Vissa av er kan nog inte förstå vilken lyckokänsla det var att dra på den nya i morse. Men kanske någon blir lite inspirerad. Och inspiration är just vad man behöver för att ta tag i ett berg av övervikt. Därför kommer här en av mina ytterst sällsynta dagens outfit bilder.:-)

Tack underbara Ewa Evers som löste knuten när det gäller min hatkärlek till tatueringar! Tänk kroppsmålning istället för tatuering! Jag älskar ju tanken att dekorera kroppen, men hatar tanken på att det är permanent. Svaret är naturligtvis Temporary Tattoos. Finns hur mycket som helst att söka på nätet! För att inte tala om Body Art!

Nu ska jag bara övertala Ewa att starta en kurs i kroppsmålning med någon färgteknik som är lite mer beständig än bara över en dag. Någon månad eller mer vill jag gärna att mina framtida kroppsmålningar ska hålla. Motiven skulle jag hämta i min trädgård!

Vilken tatuering skulle du kunna tänka dig (om du vågade)?

Lille L har fått en hel bok med tatueringar av pappa L i belöning för att han varit duktig. Ungefär en gång i timmen idag har han kommit och bett om hjälp att klippa ut och limma fast något nytt konstverk. Men vi har hunnit spela kubb och plocka svarta vinbär också, innan det var dags för dem att resa hem till stan igen.

Den här helgen har gått så fort. Underbart är alldeles för kort. 

Minstingen som läser i Kalmar och som vi träffar så sällan har också varit hemma och hälsat på med sin flickvän J. Nu är de på väg tillbaka hem till sig tvärs över landet i en liten plåtlåda, han ringde nyss och berättade att det var stopp i trafiken pga en älgolycka. Usch! Jag försöker mota bort söndagsvemod och svart oro genom att titta igenom alla glada bilder från helgen.

 Bara 4 år, och kan redan skriva FARMOR och rita ett hjärta. Samt en båt med fyra stora motorer.

Vilken talang har jag som jag har glömt bort?

Man hinner börja med många olika saker under ett liv om man är nyfiken. Länge hade jag lite dåligt samvete över alla påbörjade aktiviteter och passioner som låg avlagda längs min väg. Jag har provat på väääldigt många saker. Jag är halvduktig på att spela piano, mörkrumsarbete, akvariefiskar, sko hästar, tala franska, odla jordgubbar, paddla kajak och fotografera. Med mera…
En sak jag var riktigt bra på som yngre var att skriva dikter. Jag tror i alla fall att jag var bra på det. Det finns en enda dikt bevarad som jag skrev till Odd när vi just hade träffats. (Ha, ha, tur att jag inte visste hur bortkastat det var att skriva en dikt till honom, han som saknar en gen när det gäller dikter och sångtexter.)
Sedan dess har jag skrivit så mycket i jobbet att det känns som om mitt eget uttryck är förstört, utsuddat. Som om jag inte förmår skriva i en annan stil än korta reklammeningar.
Kanske är det dags att prova på lite poesi igen?

Lille L och store L är hemma på besök över helgen. Liksom store J från skolan i Kalmar. Njuter av att vara mamma och farmor och …ja, vad är man till sonens flickvän egentligen? Inte svärmor ännu. Men nånting ditåt ändå. Det är mysigt att se sina barn kela med sina kärlekar. Lika mysigt som känslan när små barnbarn kryper upp i knät och vill kramas.