30 november

Tre dagar kvar.

Här, på lyxhotellet Reina Isabelle som ligger vid strandpromenaden, har jag absolut inte råd att bo. Men det går utmärkt att betala bara för den fantastiska frukostbuffen och sen sitta kvar så länge jag önskar. 🙂 Kanske ända tills middagsbuffen. Utmärkt gratis uppkoppling och vänlig personal som inte alls behandlar mig som den snyltare jag är. Jag tycker faktiskt jag är smart som kombinerar billigast billiga boende med höjden av komfort. (Det gick tyvärr inte att sitta kvar och skriva på mitt första lilla mysiga fik, det luktade för mycket cigarettrök.) Ann Ljungberg kom upp med buss från Maspalomas och vi hade vårt första textmöte i den här inspirerande miljön. 

Efter lunch hyrde jag en solstol och ett parasoll på stranden och badade faktiskt, trots hosta. Vattnet var kanske 22 C, klart för att vara en sandstrand och rent. Över huvud taget ser jag inget skräp någonstans, varken på land eller i vattnet.  
Det är en sån mysig stämning på stranden. Några pensionärer har burit ut en vanlig campingmöbel och sitter runt bordet och spelar kort. Rynkiga, tjocka, magra kvinnor solar eller spatserar, somliga topless andra inte. Gubbar (tyskar?) i helt osannolika tarzanbadbyxor, typ löst hängande tangas, strövar värdigt småpratande i vattenbrynet.  
Den som inte vill lägga 25 kr på att hyra strandstol för en dag tar med en egen stol, eller bara en handduk. 
Alla småbarn man ser är spanska, turistbarnen bor väl på södra delen av ön, all inclusive och med Bamseklubb. Och jag förstår barnfamiljerna, klart det är roligare om barnen snabbt hittar kompisar och kan sysselsättas.  
Men själv väljer jag alla gånger Las Palmas, för att här finns spanskt vardagsliv och en strand för alla sorters människor.  
Molnen hänger hela dagen regntunga och grå över bergmassivet i söder, men över staden och stranden är himlen blå och solen skiner.  
Undrar om det är likadant i februari?
Nackdelen med att vara ensam är att ingen kan vakta ens saker när man badar, så jag hade bara med mig det jag måste i en tygkasse, och lite växel. Ingen telefon alltså och därmed inga bilder.

29 november

Godmorgon Las Palmas.

Hoppas antibiotikan börjar verka idag, för nu är jag rejält trött på hostan. Men det är i alla fall bättre att vara vissen här än att klättra på väggarna hemma. Utom att hemma kommer Odd med varmt honungsthe med jämna mellanrum och frågar hur jag mår. <3
Idag kommer författarcoachen Ann Ljungberg hit från Maspalomas. Vi ska gå igenom det jag har skrivit hittills och jag hoppas få lite kloka råd och synpunkter.
Jag älskar att gå i mataffärer när jag är på resa. Igår hittade jag först en välsorterad SPAR och sedan en lagom stor typ ICA Maxi. Så här såg det ut i deras charkavdelning:
 

 

28 november

Dagens Las Palmas.

Stranden Las Canteras imorse. Varmt men mulet. Inget regn, och solstolarna fulla med folk eller handdukar trots molnen. Mig passar det perfekt, tänker inte sola ännu.
 

Från kl 9 på morgonen sitter jag och skriver i ett hörn på Café Suecia. Ibland hämtar jag lite mer the. Ingen misstycker eller är nyfiken, jag får sitta ifred. Idag skrev jag 4 timmar i sträck, fortfarande ”bara” synopsis. 

 
 

Lunch på takterrassen till mitt hostel, bakom mig tvättstreck med nytvättade lakan och handdukar som soltorkar, framför mig tak efter tak efter tak. Det är en ganska påver takterrass, kanske inte riktigt värd namnet. Men min medhavda nyss inköpta lunch smakar gudomligt. Yoghurt ( full fat) med honung, valnötter och den där frukten jag inte minns namnet på. Som en tomat korsad med persika. Gillar servisen också, lånad från det lilla köket i receptionen. Eller kök…nja. Ska ta en bild en annan dag. 🙂 

 
 

Blev tvungen att göra något åt min hosta och gick till Inter Medico på rekommendation av Ving. Mitt på strandpromenaden, öppet dygnet runt, ansluten till alla kända försäkringsbolag. Doktorn röntgade och konstaterade bronkit, jag fick antibiotika och slemlösande. Fantastisk service, inte så konstigt med tanke på alla pensionärer man ser överallt. Norska och göteborgska är det som hörs mest, förutom spanska. 
Sen fick jag med mig röntgenbilden i en plastpåse! Det som oroar mig mest är inte bronkiten, däremot undrar jag vart en fjärdedel av vänstra lungan tagit vägen?? 
Adios, dags för kvällspasset. 

 
 

 
 
 

28 november

Den svåra konsten att börja.

Två böcker fick följa med till Las Palmas. ” Konsten att döda” av Sören Bondesson, klassisk handbok i konsten att skriva kriminalromaner. Och så ”Kapten Corellis Mandolin” av Louis de Bernieres för läsglädjens skull. 
Det bästa författartipset hittills tycker jag är Sörens metod att samla på bra meningar som man hittar eller hittar på, och skapa en systematisk katalog. Som exempel beskriver han sin samling under rubriken ”Regn”. Där kan man hitta bl a: En rå regnvind, regnskymning, ett randmönster av regndroppar, plus ytterligare femtio meningar om regn. Han samlar alltså på meningar som låter bra, för framtida behov. Jag började genast göra samma sak.
 
Sören skriver också intressant om att vara en snabb eller långsam författare och vilka för- och nackdelar det för med sig. Jag har alltid trott att jag är en snabb författare, men inser att det är fel. Jag är extremt långsam och metodisk, känner knappt igen mig själv. Några tusen ord av själva berättelsen har visserligen kommit på pränt, men synopsis och karaktärslistan tar mest tid. Nu har jag beskrivit fyra olika familjer genom hundra år, med årtal, viktigaste händelser och egenskaper. Det är svindlande att upptäcka möjliga relationer och konflikter och spännande att ställa frågor på sin spets. Måste man förlåta den som inte ångrar sig? Kan det finnas situationer när det är rätt att ta lagen i egna händer? Kan och får man hämnas någon annan?
 
Jag har hittat det perfekta fiket att skriva på, granne med strandpromenaden. Café Suecia med rar svensk ägarinna. Här får jag sitta hur länge jag vill. Tänker ta ett förmiddagspass i samband med frukost, och ett kvällspass med middag mellan 18 – 22. Däremellan blir det solstol, parasoll och promenader. 
Nu vill inte nätverket på hotellet vara vaket längre, det går inte att ladda upp bilderna. Tar tag i det imorgon. Natti!
 

 

 

26 november

Från min cell i Las Palmas.

Aldrig har jag bott i ett så litet hotellrum. Toalettdörren går inte att öppna helt eftersom den stöter emot toalettstolen. Det enda fönstret står öppet in mot gården. Egentligen är det ett hostel, dvs ett slags vandrarhem, och kostar därefter. Bara 300:- dygnet. Ingen frukost.  

 

Men det är rent och snyggt och alldeles tyst, det har internet och dygnetrunt bemannad reception. Den lilla enkelriktade bakgatan Calle Naval sträcker sig mellan hamnområdet i öster och stranden Las Canteras i väster.  

 
Jag bor på nr 71, om jag tar till höger genom porten är det bara ett par hundra meter till stranden. Utan att man behöver korsa någon trafikerad väg är man plötsligt uppe på strandpromenaden som sträcker sig så långt ögat når. Men jag behövde bara gå några steg innan jag hittade en utsiktsplats som inte gick att motstå, inte menyn heller förresten. Grillade zucchini med stekt ost…mmm! 
Här skulle jag kunna sitta hela dagen. Folk av alla sorter, i alla åldrar, umgås eller bara flanerar. Kvarteren är gamla och vilka hus som är hotell märks knappt. Det verkar vara nästan lika många spanjorer som turister som njuter av lördagseftermiddagen längs stranden. Det är varmt, +22 C sa piloten när vi landade. 

Enda motgången hittills är min förkylning. Halsen gör ont, hostan skräller och ögonen svider illröda, trots att jag har pumpat dem fulla med gul antiseptisk ögonsalva. Imorgon får jag försöka hitta ett söndagsöppet Pharmacia och se om de kan erbjuda någon dundermedicin.  

 
 
 

25 november

Svar på Farmorsfrågan nr 197. Om morgoninsikter.

Många viktiga beslut har jag fattat i sängen på morgonen. Några innan jag ens öppnat ögonen.

Det har ofta varit stora, viktiga insikter och löften av karaktären: Aldrig mer ! Eller: Från och med nu !

Just när medvetandet når vakengränsen och i gränsmarkerna där omkring, händer det  märkliga saker i hjärnan. Jag ser klart vad jag vill. Inser vad som är problemet. Upptäcker ett samband.

Det gäller att fånga de där kloka tankarna direkt, få ner dem på papper helst innan man stiger ur sängen. Annars kan de vara bortblåsta när jag kommer tillbaka från badrummet.

Man kan också presentera den halvvakna hjärnan för en fråga, och se vad som händer.

Det första jag ser när jag vaknar är en julklapp jag fick av mina barn för några år sedan. Det föreställer helt enkelt ett alfabet som är tillverkat av en enda ståltråd i ett stycke. Den fanns med på julmarknaden som Högskolan för Design och Konsthantverk hade och jag blev helt förälskad men hade inte råd. Det är nog en av de finaste julklappar jag fått.

Varför känner jag så starka band till just det här konstverket?

Sådana frågor är intressant att leda in hjärnan på när man befinner sig mellan sömn och vakenhet.

Literart

25 november

Imorgon Las Palmas!

Förra året vid den här tiden lovade jag mig själv dyrt och heligt att inte tillbringa en kall och mörk vinter till på Flatön.

Jag såg mig själv sitta i palmers skugga och jobba på distans. A och jag gick på bo-utomlands-mässa och reste till och med till Kroatien för att prova. Det bidde en tumme kan man säga. Imorgon reser jag till Las Palmas, på en sista-minuten-biljett  köpt av Ving för mitt byrålådsguld. Jag ska bo på ett litet enkelt hotell mitt i stan, nära hamnen där alla jordenruntseglare laddar innan Atlantpassagen.

Hotellet har varken pool eller Bamseklubb och kostar bara 300:-/natt. Perfekt! Den kommande veckan ska jag ägna mig åt att bli frisk, promenera längs stranden och inte minst skriva på min roman. Den är uppe i nästan 4000 ord nu. Jag borde skaffa mig en liten ordräknarwidget att ha på bloggen. 🙂 Undrar om det finns någon sådan färdig? Ungefär som den där magen med en baby som växer gradvis medan veckorna går. En roman är ju precis samma sak. 50000 ord ska utvecklas och mogna.

Nu ska jag packa och raka benen. Bort med vinterpälsen. Det mesta i min lilla väska verkar vara mediciner just nu. Dagsformen är tveksam. Bäst att ta en före-bild 😉

 


24 november

Farmorsfrågan nr 197. Vad vet du när du vaknar?

23 november

Det enda jag vill…

Den friske har många önskningar, den sjuke har bara en. Det stämmer verkligen. Med alla symptom på influensa ligger jag helt däckad i sängen. Bredvid mig ligger böcker, iPad, penna och block, skisser och mera böcker. Ingefärsthe står i en termos intill. Utanför fönstret vajar ekarnas vackra kronor och eftersom jag har en sån där höj- och sänkbar madrass kan jag sitta upp om jag vill. Men jag vill ingenting, utom att bli frisk igen.


– Posted using BlogPress from my iPhone

22 november

Svar på Farmorsfrågan nr 196. Hur hantera en deppig dag?

Det kommer alltid svarta dagar, mulna dagar, gråa dagar, tunga dagar, deppiga dagar. Alla drabbas av det, såklart även jag fast jag skriver en superpositiv blogg där det kanske verkar som om lyckan alltid lyser.

Men precis som lyckliga dagar försvinner alldeles för snabbt, så passerar även de deppiga. Man kan faktiskt bara vänta ut dem. Det viktigaste jag lärt mig om hur man hanterar en dålig dag, hörde jag av en arbetskamrat. Han sa: ”Fatta inga som helst avgörande beslut när du är arg, upprörd eller ledsen.”

Just idag vill jag kanske inget annat än att säga upp mig, sälja huset och företaget och flytta utomlands. Men imorgon är de tankarna försvunna. Hastigt mod är inte någonting att bygga på. Det hörs ju på uttrycket. Hastigt mod. Mod som går över.

Så vad gör jag? Först analyserar jag : Vad beror detta på? Håller jag kanske på att bli sjuk? Kvällen innan en förkylning bryter ut är jag sur, stingslig, argsint och ledsen. Det slår aldrig, aldrig fel.

Sen skämmer jag bort mig själv. Inte med choklad längre. Men med ingefärsthe, brasa, musik och böcker. Med motion, inget hjälper så bra som en joggingrunda. Chansen är stor att jag kommer på varför jag deppar medan jag springer.

Just nu har jag väldigt många olika böcker igång samtidigt: Morlandas Hembygdsbok nr 1, Tomas Tranströmers samlade dikter, Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf, Brev i Bohuslän berättar av Johan Pettersson. I hyllan på vänt står Blodläge av Johan Theorin, Min Kamp 1 av Knausgård och Kapten Corellis Mandolin av Louis de Bernieres.

Det är som om jag nu försöker ta igen alla år av för lite läsning. Men nu läser jag på ett helt nytt sätt, sedan jag börjat mitt skrivarprojekt. Det har både fördelar och nackdelar. Pocketböcker på ICA som är bästsäljare kan kännas helt oläsliga redan efter de första sidorna. Medan Selma Lagerlöfs böcker som stått oöppnade och samlat damm i min hylla i decennier plötsligt framstår som rena njutningsmedlet.

1 2 3 4