30 november, Kategori: Författarblogg, Resor

Tre dagar kvar.

Här, på lyxhotellet Reina Isabelle som ligger vid strandpromenaden, har jag absolut inte råd att bo. Men det går utmärkt att betala bara för den fantastiska frukostbuffen och sen sitta kvar så länge jag önskar. 🙂 Kanske ända tills middagsbuffen. Utmärkt gratis uppkoppling och vänlig personal som inte alls behandlar mig som den snyltare jag är. Jag tycker faktiskt jag är smart som kombinerar billigast billiga boende med höjden av komfort. (Det gick tyvärr inte att sitta kvar och skriva på mitt första lilla mysiga fik, det luktade för mycket cigarettrök.) Ann Ljungberg kom upp med buss från Maspalomas och vi hade vårt första textmöte i den här inspirerande miljön. 

Efter lunch hyrde jag en solstol och ett parasoll på stranden och badade faktiskt, trots hosta. Vattnet var kanske 22 C, klart för att vara en sandstrand och rent. Över huvud taget ser jag inget skräp någonstans, varken på land eller i vattnet.  
Det är en sån mysig stämning på stranden. Några pensionärer har burit ut en vanlig campingmöbel och sitter runt bordet och spelar kort. Rynkiga, tjocka, magra kvinnor solar eller spatserar, somliga topless andra inte. Gubbar (tyskar?) i helt osannolika tarzanbadbyxor, typ löst hängande tangas, strövar värdigt småpratande i vattenbrynet.  
Den som inte vill lägga 25 kr på att hyra strandstol för en dag tar med en egen stol, eller bara en handduk. 
Alla småbarn man ser är spanska, turistbarnen bor väl på södra delen av ön, all inclusive och med Bamseklubb. Och jag förstår barnfamiljerna, klart det är roligare om barnen snabbt hittar kompisar och kan sysselsättas.  
Men själv väljer jag alla gånger Las Palmas, för att här finns spanskt vardagsliv och en strand för alla sorters människor.  
Molnen hänger hela dagen regntunga och grå över bergmassivet i söder, men över staden och stranden är himlen blå och solen skiner.  
Undrar om det är likadant i februari?
Nackdelen med att vara ensam är att ingen kan vakta ens saker när man badar, så jag hade bara med mig det jag måste i en tygkasse, och lite växel. Ingen telefon alltså och därmed inga bilder.

Kommentarer

Inga kommentarer än