17 maj

”Alla utom din kapten hade fel.” Wiesbaden 17 maj.

Två gånger trodde vi att vi inte skulle klara det. Passagen förbi Lorelei, som alla förståsigpåare påstått skulle vara den värsta, var en barnlek jämfört med de två forsande flaskhalsarna km 534,4 före Assmanshausen och km 531 före Bingen. Två gånger saktade Ellem ner från marschfarten 1,5 knop till noll knop, trots full gas. Ena gången körde Odd, andra gången var det jag. Det var en helt vidrig känsla av total maktlöshet. Utan styrfart, slingrande och jazzande i strömvirvlarna pressades vi obönhörligt bakåt. Det enda som återstod att göra, utom att vända om, var att försöka varva upp lite till och be en bön att det skulle finnas en häst i reserv och att motorn inte skulle börja koka. På campingplatsen intill satt folk i solstolar och tittade på. Problempassagen var ett folknöje. Alldeles före oss hade en stor pråm stått stilla en lång stund utan att vi förstått varför.

Precis de här ställena hade kapten Tony varnat för. Precis så här stark hade han sagt att strömmen var. Över sex knop. Ingen hade tagit det på allvar, alla experterna i Sankt Goars marina hade ansett att det bara var jag som var en kruka. Jag slapp säga ”vadvardetjagsa!”, Odd förekom mig. ”Alla utom din kapten hade fel”, sa han bistert när vi passerat Bingen och farten långsamt ökade till hela fyra knop, samtidigt som sju timmars spänning släppte.

Nu ville vi bara bort från Rhen så fort som möjligt, så istället för att stanna i Rudesheim som planerat fortsatte vi direkt till Wiesbaden. (Vad är väl två och en halv timma extra med bara tre knops motström.) Här har vi fallit ihop över en flaska Moselvin och uppvärmd sparrissoppa från igår. Nu är orken helt slut, bilderna får tala.

Lorelei, rena barnleken.

image

 

Snälle Kurt lotsade välment förbi Klippan och var moraliskt stöd.

image

image

image

 

image

Många vackra slott och borgar har jag missat att fotografera idag, tankarna var på annat håll…

image

 

image

 

Ännu högre vattenstånd i Wiesbaden.

image