31 maj

Varför hamnar vi alltid på vischan? Eibelstadt 30 maj.

Fyra saker måste hinnas med innan avfärd från Karlstadt. 1. Klättra upp till borgruinen. 2. Köpa några flaskor lokalt vin. 3. Köpa sparris och söndagsmiddag. 4. Hitta en uttagsautomat.
Allt hanns med innan pråmen Saale dök upp på AISen och vi gjorde en rivstart för att hinna med henne in i dagens första sluss. Jag vill inte slussa ensam fler gånger i de här stora trehundrameters slussarna. Med en stor pråm framför dämpas vattnets rörelser.
Saale uppförde sig exemplariskt och vi hängde på hela dagen uppför Main genom fyra slussar. Den planerade natthamnen i Wurtsburg fungerade inte, det var både för grunt och för trångt. Så vi fortsatte en bit till, struntade lättade i den vackra staden där hotellpråmar och utflyktsbåtar låg i dubbla led och guideboken var svartprickig av sevärdheter. Man måste inte.

Nu ligger vi fint förtöjda i en liten kombinerad camping och båtklubb mitt i ingenstans. Två gökar försöker överrösta varann och vi har delat på en flaska Wurtzburger Silvaner. Jag har räknat ut att vi kanske, kanske kan komma ända till Wien innan midsommar om vi inte sölar för mycket på vägen. Det är en svår balansgång, att varken stressa eller masa. Men det vore perfekt att lämna Ellem i Wien över sommaren. Bra flygförbindelser inte minst.

Ellem vid lilla bryggan i Karlstadt.

image

 

Utsikt från borgruinen över Main och Karlstadt.

image

In i slussen i Wurtzburg efter pråmen Saale.

image

Vi har publik under slussningen.

image

 

Korta stunder kan man ta av sig fleecetröjan… Men dagar utan regn är lätt räknade. Och värmaren går varje natt.

image