2 september, Kategori: Båtliv

Tre länder på en dag. Apatin, Serbien, 1 september.

En timmes gång från natthamnen ligger Mohacs, där vi måste klarera ut från Ungern. Gränspolisen, sjöpolisen, tullen, doktorn och katatrofpolisen (det stod så på dörren) ville se våra papper (båtens registreringsbevis och certifikat, försäkringsbevis, Donautillståndet, besättningslistan, Odds betygsbok med alla förarkurserna, våra pass.) Alla instanser fanns samlade i samma hus, vi travade runt och knackade på rätt dörrar i tur och ordning. (De var numrerade 1 – 8.) Doktorn kunde lite engelska. Han frågade om vi hade hund eller katt ombord, men bad inte att få se Sigges pass. Vi har fått rådet att ligga lågt med Sigge, inte ta upp honom på besättningslistan till exempel.
När allt var klart fick vi ett stämplat dokument som måste visas upp för inklareringsmyndigheterna i Serbien. Konstigt att det ska vara så krångligt bara för att man kommer med båt? Vi körde vidare till gränsen, eller rättare sagt gränserna. Ungern i aktern, Kroatien på styrbordssidan och Serbien på babordssidan.
Idag tisdag var den varmaste dagen hittills. Över +35C. Vi byttes om bakom ratten i korta pass och hällde hinkvis med donauvatten över oss efter varje pass. Vi kunde nog ha använt autopiloten om vi kommit på tanken. Hjärnan stod liksom still. Även idag ankrade vi upp för bad och lunch.
I Bezdan i Serbien var det dags för inklarering, vi lade till vid en rostig gammal pråm och klättrade i värsta eftermiddagshettan upp till gränskontrollen. Den viktigaste polisen var ute på uppdrag, så det kunde inte bli någon inklarering.

Ett stort gräl som vi inte begrep ett ord av utbröt mellan inklareringsagenten (som vi ringt i förväg, engelsktalande, stod på vår sida) och den kvinnliga gränspolisen (ville förmodligen att vi skulle vänta till imorgon). Till slut blev det bestämt att vi kunde få tillstånd att resa vidare till Apatin och klarera in där. Vi fick stränga order att inte gå iland någonstans på vägen.

I Apatins djupa, nybyggda marina vinkades vi in av världens vänligaste hamnkapten som körde oss i sin Lada till gränspolisen och lånade ut sitt personliga passerkort till grinden, eftersom kontoret var stängt. Här stannar vi en dag till och pustar ut.

image

Souvenirer gillas! Solrosor och paprika odlas här på gammalt puzstaland. Nu har vi en solros i vårt ölstop från Österrike.

image

Pråmarna blir större och större ju längre österut vi kommer. Det här pråmförbandet består av sju sammankopplade pråmar som skjuts framåt av en pusher. Man är väldigt glad att se dem på AIS långt i förväg. Visserligen talar de om på VHFen att de kommer, men på språk vi inte förstår.

image

Treriksgränsen. Den svarta plastpilen är en praktisk pryl för att snabbt hitta var man är på kartan. Vi flyttar den framåt minst varje km.

image

 

Kommentarer

  1. Kommentar av Arne Nilsson den 2 september, 2015 kl 10:36

    Fy vilken värmebölja! Och så här in i hösten. Här hemma i Bohuslän förefaller vi ha kommit in i en regnperiod. Det är nog färdigseglat för i år. Följer era äventyr med spänning.
    Hälsar
    Arne