15 september, Kategori: Båtliv

377e och sista slussen avklarad! Insel Gisela Mare, Rumänien 14 september.

En lång (51 distans) och barmhärtigt händelselös dag backar mot glömskan. Varmt, soligt och lagom vind. Vi ligger för ankar på rumänska sidan av Donau (vänstra stranden) bakom en liten ö. Tre meter djupt, tjugo meter kätting utlagt för vi ligger i ganska stark ström. (Position N 44.11.348 E 022.46.179 för den som vill veta exakt.)

Innan vi lämnade Yachtclub Aurora och Turnu Severin i morse fyllde vi upp tanken. Tyvärr gick det bara i 50 liter. Hade vi vetat att dieseln i Rumänien bara kostar 3,50/liter hade vi inte tankat fullt i Belgrad.

Längre in från land hörs hysterisk balkanmusik som hämtad ur filmen Svart katt, vit katt, blandat med hundskall. Varje kväll verkar vara danskväll, jag tror inte vi somnat någon gång sedan vi kom till Serbien utan musik, nära eller avlägset. Oftast typ dunkadunka. Det här låter mer genuint.

Idag passerade vi lugnt och fridfullt den andra slussen i Järnporten, nu är det slussfritt fram till Svarta Havet (om man inte räknar två fjuttsteg i kanalen till Constanta). Vi slussade tillsammans med en serbisk påskjutare med fyra pråmar lastade med spannmål på väg till Constanta och lyckades föra ett långt och trevligt samtal med två gubbar på däck, fast ingen av oss förstod varandras språk. De rådde oss att absolut gå omvägen över Donaus Bala/Borceaarm som är en meter djupare än huvudfåran mot Cernavoda.

Om en vecka kan vi resa masten och bli segelbåt igen! Efter Russe i Bulgarien går vi under alla broar som är kvar. Det ska bli så skönt att slippa slå i huvudet fem gånger om dagen, och att bli av med alla vant, stag, skot och segel som belamrar stora utrymmen ombord. Samt inte minst att slippa få med orangea spännband och maststöttor på varenda vacker utsikt jag fotograferar.

En annan milstolpe passerades idag när vi satte vår lilla 2-hk motor på dingen och efter lite mekande (Odd) fick igång den. Snurran köptes för två år sedan obesett på Blocket för 500kr, och vi har aldrig startat den. Idag blev den nödvändig för att komma iland i den starka strömmen. Sigge måste ju rastas.

Det nya navigationsprogrammet innebär en enorm lättnad. Som att äntligen hitta sina borttappade glasögon. ”Det är ju ingen sport längre”, som Odd uttryckte saken. Jag slipper lätt det spänningsmomentet, nu känner jag mig trygg. Plötsligt vet vi exakt var vi är, behöver aldrig fundera på var farleden går, alla möten sker därmed på rätt sida och bojarna ligger på rätt ställe. Idag har vi använt autopiloten nästa hela dagen.

Porten öppnar sig. image Inte mycket information i Navionicsappen. Öster om Budapest, när man behöver den som bäst, försvann plötsligt allt innehåll, bara konturerna av Donau och en del ortsnamn blev kvar. image

Samma avsnitt i proffsprogrammet för yrkessjöfart som vi får prova. image   Aktersnurran funkar!

image

Kommentarer

Inga kommentarer än