3 september

Vinn ett guldhjärta med avtryck!

Här kommer Farmorsbloggens första tävling! Det är en tävling där alla vinner något, eftersom uppgiften är att skriva en Berättelse! Det kan vara något roligt, eller rörande, eller fantastiskt, eller hjärteknipande. Det kan vara någonting som har hänt dig eller någon annan.

Att berätta är ett behov som jag tror finns inom oss alla. Visst är det en av de egenskaper som skiljer oss från djuren? Vi vill förmedla vad vi varit med om. Vi älskar också att höra andras berättelser. Varför skulle annars bloggandet vara så stort?

Tävlingsbestämmelser:  1. Skriv din berättelse som en kommentar till inlägget:  Mammors Underbara Berättelser (Finns i vänsterkanten här till höger!). Du skall alltså INTE kommentera här nedanför!

Ditt bidrag skall helst inte vara längre än den första berättelsen, som skrivits av ”Fjortisens mamma”. 2. Länka till Farmorsbloggen eller till LifeStone från din blogg. Du måste alltså vara bloggare för att kunna delta.

Tävlingstid: Tävlingen pågår fram till den 23e december. På Julafton den 24e december -09 utses  och meddelas vinnaren personligen samt på Farmorsbloggen.

Jury: Farmor, dvs jag, är enväldig domare. Den Berättelse som jag anser bäst speglar mammalivet, i stort eller smått, vinner. Kanske kan jag också få till någon sorts rådgivande omröstning på bloggen, skall försöka!

1:a pris: En avgjutning i massiv 18 K guld av ditt barns avtryck. Antingen Mammas Hjärta med 1 avtryck värt 6950:- (om ditt barn är över 2 år) eller Lilla Hjärtat med 1 avtryck värt 7950:-  (om ditt barn är under 2 år).

Din guldklimp?
2 september

Vilken underbar berättelse!

Fjortisens morsa  har skrivit en helt underbar berättelse om trafikolyckan som förändrade hennes liv. Läs den! Du hittar den som en kommentar på Mammors Underbara Berättelser. 

Det finns så många som pratar om att man måste försöka se det positiva i allt. Fjortisens morsa har verkligen praktiserat det, the hard way! Åh vad jag beundrar hennes livsmod och hennes attityd att vägra vara ett offer som det är synd om!

Jag är säker på att du som läser detta också har någonting speciellt att berätta. Gör det! Lägg till din egen berättelse under Mammors Underbara Berättelser!

Alla berättelser som skrivs där kommer att delta i en tävling med ett fantastiskt pris! Jag berättar mer i ett senare inlägg!DSC_0215

1 september

Svar på Farmorsfrågan nr 14.

Fallskärm går bort, skulle aldrig våga.  Men i vattnet är jag fullständigt fri. Under ytan. Det finns inget som är jämförbart med att snorkla. Helst med flytväst upptäckte jag sist, eftersom jag då  kan ligga i vattnet i timtal. Bilden är från Perhentian Island utanför Malaysias nordöstra kust. O och jag matade fiskar och simmade med havssköldpaddor.

Men jag snorklar lika gärna utanför Lysekil. Bara vattnet är varmt nog.

Fullständig frihet.
31 augusti

Farmorsfrågan nr 14.

När känner du dig fri?

Ifred.
30 augusti

Mammors Underbara Berättelser.

Alla berättelser som finns i kommentarerna till det här inlägget är skrivna med hjärteblod. Därför måste du bläddra ända till slutet, innan du kan skriva in din egen berättelse i kommentarsfältet.

Det är fantastiska berättelser ur det riktiga, verkliga livet. Om hjärta och smärta, liv och död, svåra beslut och underbara segrar.

Läs och njut!

30 augusti

Inte utan mitt piano.

Mitt piano är för stort, för fult och går inte att stämma ordentligt. Det blir bara använt under juldagarna. Det måste bort. Vardagsrummet ska renoveras och det finns inte plats för en så stor, onödig möbel.

Men det känns som att ta bort en bit av sig själv. Sen jag var 6 år har jag spelat piano. En gång i veckan traskade jag iväg med dåligt samvete till fröken Solöga Tillius som bodde alldeles ovanför Göteborgs Ridhus. Tack vare lektionerna lärde jag mig noter, och blev ganska bra på ”Fur Elise”. Men det roliga var att spela på gehör och sjunga samtidigt. ”De ska va tunna skivor” var min favorit, och ”Lilla Vackra Anna” var pappas, den fick jag spela och sjunga när föräldrarna hade gäster och då fick jag en peng av pappa. Och massor av beröm av alla.

Som vuxen har jag tröttnat på mitt eget spelande. Allt låter likadant, så präktigt och tråkigt. Om jag bara kunde spela lite mer som Benny Andersson… 

Det kommer aldrig att hända. Pianot måste bort.

Jag köper ett mindre istället. Ett vitt. Annars kan ju inte lilla S öva när hon hälsar på. Och lille L har faktiskt intresserat sig för pianot sen han var några månader bara.

Slutspelat?
29 augusti

Konsten att baka Pinnbröd.

Baka pinnbröd över öppen eld är bland det mysigaste man kan göra. Alla barn älskar det. Vi gör det flera gånger varje sommar. Faktiskt har O för flera år sedan tillverkat speciella pinnbrödspinnar, som är heliga och bara får användas till just pinnbröd.  De är ungefär så grova som en riktigt tjock grillkorv, omsorgsfullt avbarkade i ena änden, raka och stadiga. Medan brasan tänds står pinnarna i en hink med vatten så att de ska bli genomvåta och inte brinna upp.

Under tiden jäser pinnbrödsdegen under en handduk. Det är O´s uppgift att blanda deg. Det ska vara som en lös pizzadeg. (Jag hoppas verkligen att detta också går att göra med glutenfri brödmix!)

Sen snurrar man pinnen i degbunken så att det fastnar en lagom klutt längst ut. Inte för mycket, då tappar man hela degen så fort man börjar grilla. Nej, det ska vara så lite att det bara blir som ett lagom tjockt brödskal runt pinnens topp. Degen måste täcka själva toppen, annars blir det hål i brödet.

Sen snurrar man långsamt pinnen med sin lilla degluva runt, runt. Oftast blir den lite bränd någonstans, det är svårt att undvika. När brödet är gyllenbrunt runt om och verkar klart, vrider man försiktigt brödet av pinnen med hjälp av en grytlapp. Man väntar några minuter, tills det har svalnat lite och inte ryker ur hålet där pinnen har suttit, sen smörar man i hålet med en rejäl klick Bregott. 

matminne
28 augusti

Svar på fråga 13.

Ja, vad ska man säga? Mycket tid och energi har jag slösat i mitt liv på att önska mig ett annat utseende. Än här, än där. Ibland 15 kg upp, ibland 15 kg ner.  Magen, låren, håret, ögonen – inte är det ordet ”nöjd” jag har tänkt framför spegeln precis.

Så destruktivt, så onödigt. Så svårt det är att frigöra sig från de idiotiska skönhetsidealen som strilar över oss som ett ständigt duggregn. Hur många småbarnsmammor ser egentligen ut som Victoria Beckham? Om man ser sig omkring en vanlig dag på IKEA?

Enligt experterna på KBT (kognitiv beteendeterapi, kan användas för att gå ner i vikt) ska man stå naken framför spegeln och säga till sig själv att ens kropp duger som den är, att man gillar sin kropp precis som den ser ut i spegeln. 

Jag har verkligen försökt det. Det känns väldigt fånigt, kan jag säga. Men skam den som ger sig. Experter kan väl inte ha fel?

Min man har aldrig haft andra bekymmer om sitt utseende än att byxbenen ofta är för långa.

Den enda del av min kropp som jag verkligen gillar är min livmoder. Den har varit så fruktsam, aktsam och arbetsam.

Tidlös skönhet
27 augusti

Farmorsfrågan nr 13.

Vad gillar du bäst med din kropp?

Själavandring på Pilane 2008
26 augusti

Mobiler till barnbarnen!

I helgen var det 6-årskalas för lilla A, och jag hade hittat världens bästa födelsedagspresent på ICA. En Nokia för bara 200:-! Komplett med SIM-kort och Telia abonnemang med kontantkort. Ingen kamera eller andra finesser, bara telefon och sms. Perfekt! Givetvis var jag tvungen att köpa 2 st, kan ju inte ge 6-åringen en mobil om inte 9-åringen också får en! Och så två Kontantkort på 100:- var.

Jag var så nöjd, tycker det är så svårt att köpa kläder till barnbarnen i present. Ena dagen ska det vara prinsesskläder, nästa dag fuskskinn. (Se gårdagens ljuvliga inlägg hos Sessan&Prinsessan!)

Ett litet problem bara – vad skulle föräldrarna säga? (Jag själv skulle ha utrustat mina barn med mobiler redan i 5-årsåldern, om det hade varit möjligt när de var små. Liksom GPS-armband så snart de kunde gå.) 

Men tack och lov, min dotter sa så klokt ”Vi får förstås sätta upp regler, men dom kommer att bli jätteglada!”

Och det blev succé.  Lilla S hade redan en stor samling mobilsmycken visade det sig, och födelsedagsbarnet lilla A blev mobilexpert inom 10 minuter.

Lilla S, som nyss fyllt 9, anförtrodde mig: ”Vilken tur för A att du köpte en mobil till henne, annars hade hon fått vänta ända tills hon börjar 4-an, för det hade vi bestämt.”

Hoppsan… 🙂 Tur i alla fall att jag frågade först!

kommunikation
1 207 208 209 210 211 213