26 september

Tvärstopp!

”Nu är det 5 i 12. Nästa gång får du ingen chans, då är det en hjärtinfarkt eller en stroke. Du måste förstå att det är allvar. Nu måste du välja mellan livet och arbetet.”

Doktorn spände ögonen i mig och lät sig inte avbrytas när jag försökte skjuta in ett litet  ”…men…”

Jag tyckte att han var dramatisk, jag misstänkte att han njöt lite av sin roll och effekten av sina ord. Lite.

Situationen var alltså den att jag, tillsammans med O. satt hos distriktsläkaren för en första genomgång av min situation.  I tisdags, dagen efter hemkomsten från en vecka i Canada,  blev jag nämligen akut yr. Så yr att jag inte ens kunde ligga utan att rummet snurrade. Efter en natt på akuten med hjärnröntgen och andra prover konstaterades högt blodtryck. Väldigt högt. Efter medicin sjönk det något, så att yrseln släppte.

Igår satt jag hemma vid köksbordet med datorn och svarade på mail, tog en massa beslut och jobbade nästan som vanligt.  Lite yr och lite matt, men fullt handlingskraftig.

Idag säger doktorn bland mycket annat att jag inte får kolla mail ens, jag ska ha Kravlös Vila i 3 veckor. ”Ligga pall” uttryckte han sig. ”Men ska man inte röra sig om man har högt blodtryck?” lyckades jag skjuta in när han hämtade andan ett ögonblick. ”En stilla promenad ibland,” sa han myndigt, ” Sitta och se ut över havet och meditera…” tillade han.  ”Men jag har ju 8 anställda,” invände jag,” jag måste ju åtminstone ordna upp en massa saker först…” ”Det får din man ta hand om, han får sköta allting tills vidare, du ska bara vila och se till att inte bli upprörd över något, ” avbröt doktorn barskt. ”Nu gäller det livet, det måste du förstå. Tänk på dina barn och barnbarn!”

Stackars O. harklade sig. ”Ja, det är ju bra med raka besked,” sa han med blek röst.

”Ja, inte sant,” instämde doktorn hurtfriskt. ”Det är ju bättre att jag säger som det är nu, så kan ni tacka mig sen för att jag räddade ditt liv,” tillade han välvilligt.

Vi vacklade tagna ut från hans rum. O. med händerna fulla av papper till Försäkringskassan, tider för provtagning, remisser och jag vet inte allt. Plus min ryggsäck och jacka.

”Jag fick förtroende för honom, han verkade seriös” viskade O.

Sen gick jag in ensam till sköterskan för mätning och vägning (inte kul). Men hon visade sig vara en ängel när jag beklagade mig.

”Det är klart du ska fortsätta med bloggen om du tycker det är så roligt,” tröstade hon. ”Annars blir du ju upprörd över det!”

(Undras om det också är tillåtet att pula med min nya Iphone 3Gs som lär vara i faggorna?)

Så jag inleder nu 3 veckors Kravlös Vila, vilket bl a betyder att jag inte kan maila svar tillbaka på alla gulliga kommentarer  som ni skickar till Farmorsbloggen.  Men jag kommer att fortsätta skriva och läsa bloggen varje dag. I soffan i mitt underbara uterum, med Nora Jones, Katie Melua, Laleh eller Bo Kaspers i Ipodens högtalare. Tipsa mig gärna om mer bra Kravlös Vila-musik 😉

Det står i sjukintyget att prognosen är att jag kommer att bli frisk och kunna återgå till arbetet. Det minns jag inte att doktorn sa, men han kryssade som tur är i den rutan på FK-blanketten…

 Lyckliga  jag som har en sån kärnfrisk man som älskar mig.:-)

Kravlös Vila *****
25 september

Svar på Farmorsfrågan nr 21.

Oj det var enkelt. Min livskvalitet skulle höjas otroligt, och min stressnivå sänkas i motsvarande grad, om jag bara…

1. … planerade veckans måltider. 7 dagars lunch och middag för 2 personer, ska det vara så svårt??? Det är ju patetiskt att en 59-årig mormor/farmor river och sliter bland röran i frysen en halvtimme innan middagen, som oftast är minst en timme försenad ändå.

Lika patetiskt är det att lunchen ofta glöms bort, och när jag kommer ihåg det, eftersom jag blir så konstigt yr, slänger jag snabbt ihop några stekta ägg och lite mackor med ost. Hur är det möjligt, jag som vet allt om GI, tallriksmodell och näringsvärden?

2…släckte sänglampan 30 minuter tidigare. Varför har jag så dålig karaktär att jag alltid måste läsa lite till? Min man har somnat för länge sedan när jag motvilligt lägger ner boken på golvet bredvid sängen och släcker. Jag kommer att vara dödstrött när jag vaknar. Vet ju att jag behöver minst 7, helst 8 timmars sömn för att vara på topp.

3…vaknade 30 minuter tidigare. Det hänger förstås ihop med att jag släcker så sent. Men om jag kunde vakna lite tidigare, skulle jag hinna med en hel timmes morgonpromenad eller cykeltur innan jobbet. Plus att jag skulle ha tid för en dusch och lite makeup. Det skulle påverka mitt humör och min energi hela dagen.

Vad är det som hindrar mig att göra detta? Hur dum får man bli? Fel formulering, jag tar tillbaka.

Vad är första stegen för att åstadkomma dessa 3 små förändringar som skulle förändra mitt liv enormt mycket till det bättre?

Att skriva en veckomatsedel.

Att sätta klockan så att den ringer en timme innan det är SOVDAGS!

Dummare än jag?
24 september

Farmorsfrågan nr 21.

Vilka 3 små förändringar i din vardag skulle ge dig en bättre livskvalitet?

Nytt liv?
Nytt liv?
23 september

Inte utan min kalkon.

Sigge älskar pipleksaker. Ju mer det låter desto bättre. Tråkigt nog blir de flesta ganska kortlivade. Sigge älskar nämligen med tänderna. Den här väldigt högljudda kalkonen var han fullkomligt tokig i hela två veckor. Sen lyckades han nästan äta upp tutan som fanns i kalkonens mage. Som tur var hann jag reagera innan han svalde…

Rör inte min kalkon.
22 september

Svar på Farmorsfrågan nr 20.

Ett nytt projekt gör mig alltid glad, både när jag kommer på idén och därefter. Jag har massor av projekt på lager, och det kommer hela tiden nya. En del är påbörjade i praktiken, andra finns bara som drömmar eller planer. Några är kortsiktiga, som tex att fräscha upp skolkunskaperna i franska eller köpa en DVD-kurs i Photoshop.

Andra projekt är väldigt långsiktiga. Till exempel glasmosaikträdet som jag såg i Baltimore utanför deras Museum of Modern Arts. Ett dött träd hade klätts in i glas och porslin, det var fantastiskt vackert fast det kanske låter pråligt. Jag vill göra ett eget!

Trädkonst.

Jag vill också göra en betongskulptur med vattenplask till trädgården. Det ska föreställa ett litet barn som sitter hopkrupet på en sten och metar krabbor.  Jag har aldrig skulpterat i hela mitt liv. Men min dotter är konstnär och skapar hela tiden fantastiskt vackra konstverk. Jag räknar med att hon har ärvt talangen av mig.

Spegeltorso av Amalia
21 september

Farmorsfrågan nr 20.

Vad kan du göra idag som gör dig glad imorgon också?

Glasmosaikträd i Baltimore.
20 september

Att ha får.

Vi har haft får i snart 20 år. Det är en lycka och ett förbannat besvär. Det förra på våren när de lammar, och det senare resten av året. Vi har ungefär 11 tackor och en bagge året runt och de får ca 20 lamm ett bra år.

Om vi inte hade haft fåren skulle våra ängar och hagar vara snårskog vid det här laget. Man skulle inte kunna se havet och inte kyrkan. Barnen skulle inte ha fått växa upp med närheten till djur, det skulle inte ha funnits obegränsat med mjuka lammskinn i huset, vi hade inte haft frysen full av det bästa kött som finns.

Å andra sidan. Vi hade sluppit placera en förmögenhet i fårstängsel, grindar, vinterfoder, traktorer och veterinärbesök. JAG hade sluppit alla telefonsamtal på arbetstid från oroliga sommargäster som tror att katastrofen är nära för att ett lamm förirrat sig utanför stängslet. Det hade varit fullt möjligt att ta semester utan att ta hänsyn till höskörden. Det hade varit fullt möjligt att resa bort en vecka i april eller maj.

Varje år i mars är jag dödstrött på att vattna, mata och passa får.  Och så fort lammen börjar komma i april är jag fast igen. Alltid är det någon som behöver min hjälp lite extra. En gång morsa, alltid morsa.

 

Aldrig tråkigt.
19 september

Tumlaren.

Min pappa hade alltid båt. (Ja, den var ju förstås lika mycket mammas.) Pappa och båten hörde ihop, han var ute med den varenda dag under sommaren. Fiskade makrill, lade ut garn eller bara tog en tur. Hela dan, utan varken gps eller mobil, långt ute vid Tovas ungar om vädret inte hindrade. Och det skulle mycket till. En Gullholmensnipa bangar inte för lite vågor. Eller sjö, som man säger här.

Hans sista båt Tumlaren fick vi ärva. Man KAN sova två under däck. Med lite god vilja. Men man måste kissa i en spann om nöden tränger på. Hon är trång och bullrig. Det går inte att laga mat ombord om man inte använder campingkök, vilket jag vägrar eftersom jag har panik för läckande gasol. Vi har tänkt tanken att byta till en mer bekväm båt många gånger.

Men det går inte att tänka tanken att någon annan har Tumlaren. Eller att vi inte har henne. Så när vi blir rika lånar vi ut Tumlaren till barnen och köper en båt till.

Nya minnen möter gamla.
18 september

Svar på fråga nr 19.

De ljud som gör mig lycklig idag, när jag är 59 år och farmor, är min mans lugna djupa andetag om natten. Fågelsång tidiga mornar. Havets alla lugna ljud när det nästan inte blåser; skvalpet, risslet, porlandet. Kluckandet mot bordläggningen när man krupit ner i kojen i båten. Barnbarnens skratt och stoj i hängmattan.

Från bebistiden minns jag många lyckoljud. Fortfarande ligger lugna andetag om natten på första plats. Ett särskilt magiskt ljud några år senare, var det som hördes på farstubron sena vårkvällar. När det börjat skymma och jag orolig gick ut för att lyssna efter vart kvällsryttarna tagit vägen. Då kunde det i stillheten höras hovklapper och pladder och skratt på en kilometers avstånd, uppblandat med koltrastens sång.

Ännu några år senare var det dova mullret mitt i natten från en avsågad ljuddämpare högsta lyckan. Han är hemma!

Äntligen hemma.
17 september

Farmorsfrågan nr 19.

Vilka ljud gör dig lycklig?

DSC_0050

 

1 205 206 207 208 209 214