8 augusti

Magisk sommarnatt!

Utsikt från middagsbordet på Pelles Rökeri/Lilla Hunden 6/8 -09

 ”Ikväll tar vi båten till Pelles Rökeri och äter middag!” 

Min man är världens bäste överraskare. Det här var det sista jag hade väntat mig efter 2 semesterveckor av förkylningar, ryggskott och annat elände som jag gärna besparar er 🙂

Så vi tog dubbla doser Panodil och vår lilla snipa och gav oss iväg. 40 minuters resa i ljuvlig sommarkväll, rakt in i en sjunkande sol.

Pelles Rökeri i Grundsund har döpts om till Lilla Hunden i serien om Saltön. Det är en fantastisk liten restaurang som klättrar på klipporna och där man kan äta god mat från havet, eller bara ta ett glas vin,  medan man ser solen gå ner i havet.

TV-inspelningar för nya serien om Saltön har pågått i Grundsund hela sommaren, och pågick även igår kväll. Det spelades in en restaurangscen, men inte på Lilla Hunden utan vid en liten sjöbod intill som byggts om till restaurangkuliss. Jag tror att det är bögparet i serien om Saltön som öppnar en ny, konkurrerande restaurang i nästa omgång av serien.  Folket i Grundsund är så vana vid filmteamet att ingen bryr sig. Man skulle ju kunna tro att filminspelningen omgavs av nyfiken publik, men icke!

Vi åkte inte hem förrän månen gått upp. Utanför Grundsund gick vi på grund, eftersom vi inte riktigt har lärt oss vår nya marina GPS. Hade vi bara gått som vi brukar och följt prickarna  hade vi INTE kört på den stenen, helt klart 🙂 Men vi halkade snabbt av grundet och kunde fortsätta hem. Utanför Islandsberg tog vi en familj med motorhaveri på släp.  Då är man hjälte!!! De hade annars fått ro halva natten.

Vi kom hem halv tolv. Tänk vad vi hade missat om vi hade stannat kvar i sängen och tyckt synd om oss själva.

Islandsberg kl 22.00 7/8 -09

Fel datum i bilden! Attans! Men jag orkar inte ladda upp bilden igen, det tar en kvart med mitt mobila bredband!!

7 augusti

Tankar efter 7e Farmorsfrågan.

Utsikt 1979.
Den här oljemålningen som jag ser varje morgon på semestern fyller mig med mycket blandade känslor. Stolthet, vemod, glädje, skuld. Jag målade den 1979, som en 70-årspresent till min svärmor. Den föreställer utsikten hon hade från sin säng i det älskade sommarhuset. Hon blev mycket glad över tavlan och den följde med henne ända till servicehemmet där hon bodde sina sista år. Hur kan jag känna skuld över detta?
1979 när tavlan målades hade våra tvillingar just fyllt 1 år. Deras
storasyster var 7 år och gick i första klass. Vi höll på att bygga hus, jag jobbade heltid och pendlade många mil varje dag, vi hade en dagmamma som passade bebisarna och som också tog emot storasyster efter skolan.
Att måla 70-årstavlan blev mitt sätt att smita ifrån alla måsten. Det fanns ju egentligen inte 5 minuter utan krav på min närvaro. Vilken tur att jag ”måste” göra klart presenten till farmor…
Jag stal stunder för mig själv med skapande och njutning.
Vårt livstempo var alldeles för högt.
Så här i efterhand ångrar jag så mycket.  Alla olästa sagor, alla pratstunder och promenader som aldrig blev av,  all denna ovärderliga livstid som vi investerade i annat än att vara med våra små barn.
Från och med nu förlåter jag mig själv. Vi gjorde vårt bästa, vi ville så väl, som det heter.  Och det går ju inte att ändra på ändå. Livet är nu.
Mina barn gör inte som vi, det märker jag redan. Fast de gör säkert andra misstag istället. Får man hoppas.
För det är misstagen vi gör som är motorn i vår personlighetsutveckling. För att bli en bättre människa måste man ju först ha varit en något sämre människa.
Dagens utsikt.
6 augusti

Jag har registrerat Mammabloggfestivalen.com!

Mammagalan i Göteborg i somras var ända från starten ett fantastiskt projekt. På väldigt kort tid sjösattes ett helt nytt koncept. Jag var där som Guldsponsor och njöt av festen, mångfalden och den otroliga glädjen som fanns hos alla att äntligen få mötas IRL.

Sen sjösattes mammabloggarna.se och allt kapsejsade lika fort, av orsaker som det är lika bra att inte sprida. Det blir lätt som att ”kasta skit i en fläkt” om ni ursäktar 🙂

Vi har förmodligen varit med om den första och den sista Mammagalan. Men behovet hos alla mammabloggare att samlas och träffas, inspirera och premiera varandra finns ju kvar!  Dessutom alla sponsorer (inte minst LifeStone) som älskar sådana här evenemang med ”alla” viktiga opinionsbildare på ett ställe.

Därför registrerade jag igår kväll domänen mammabloggfestivalen.com.  Jag tänker inte behålla domänen. Det är inte min grej att organisera festivaler. Men jag vet säkert att det finns någon eller några tjejer där ute som är helt kapabla att vidareutveckla den goda idén som ledde fram till Mammagalan. Tjejer med entreprenörsanda, ledaregenskaper och integritet. Domänen Mammabloggfestivalen. com blir din/er så snart du/ni har bestämt er för att anta den här utmaningen!

Mammabloggfestivalen 2010 är än så länge bara en Dröm. Men så snart en Dröm fästs på papper, har den förvandlats till en Plan 🙂

Från dröm till verklighet på 8 månader
6 augusti

Farmorsfrågan nr 7

Vad kan du sluta ångra?

Åstol på avstånd.
5 augusti

Läskiga djur på sommaren.

Blåa ben och gula naglar.

Denna veckas värstingar: Jättespindel på utedasset. Svart bamsestor fjärilslarv i dikeskantens gräs (det hjälpte inte att jag beskrev vilken underbart vacker fjäril som gömde sig i larven). Hästmyra inne i farstun. Läskig insekt i tvättfatet. Fästing på Sigge. Stor svart fluga på vinbärskakan.

Denna veckas övervinnelser: Knäcka blåmusslor med en sten och sätta fast som bete i krabbsnörets klädnypa. Hålla fast en tångräka så länge att farmor hinner fotografera. Dito med jättestor krabba.

Alla krabborna på krabbstället är medspelare i långköraren ”Krabbfiske vid Svarteskär”. De låter sig fiskas upp minst en gång om dagen, inspekteras och förvaras någon timme i stora baljan tillsammans med sina krabbkompisar, några räkor, lite krossade musslor och tångruskor. Baljan är till stort nöje för de riktigt små barnen som ännu inte lärt sig fiska själva och som behöver lite support från föräldrar för att våga hålla i nån liten krabba. När det är dags att gå hem och äta lunch, eller packa upp picknickmaten, tippas hela baljans innehåll tillbaka i havet. Så kan alltihop börja om igen!

Störst, bäst och vackrast!
4 augusti

Fundering efter fråga nr 6.

Jag blev mamma första gången vid 21, sedan vid 28 (tvillingar) och sist vid 39. Varje gång har varit ett mirakel, men aldrig samma mirakel. Varje barn har haft sina individuella behov och talanger som ofta har krävt att jag fått flytta på mina gränser. Med mer eller mindre lyckat resultat. Jag lyckades aldrig intressera mig för fotboll eller motorcross. 

Men den riktigt stora förändringen som kom av sig själv för varje ny bebis, var att min kapacitet att älska ökade enormt varje gång. Moderskärleken behövde aldrig delas, den växte som en surdeg i en burk på diskbänken (ursäkta liknelsen) jäste och bubblade och rann över alla kanter. – Det är bebishormonerna, det går över,  tröstade folk när jag grät framför Nyheterna och hulkade till Nationalsången. Men det var fel. Kärleken växer inte obemärkt, nämligen.

Den försvinner inte heller. Nu står man här, med 4 utflugna f d bebisar och har ett övermått av kärlek över. Tur att det kommer nya barnbarn med jämna mellanrum 🙂

Kärleksbarnbarn
3 augusti

Farmorsfrågan nr 6.

Vilka nya egenskaper hos dig själv (sedan du blev mamma) gillar du bäst?

Vill du hålla?
2 augusti

Aldrig mera tonårsmorsa!

Idag har vi firat yngste sonens 20-årsdag. Det var ett stort och myllrande trädgårdskalas, ett storartat, fullständigt kaos, som Bo Kaspers sjunger. Bara närmaste familjen inräknat blir vi 12 personer. Plus lite kusiner och mostrar och farbröder. Nyss firade vi äldsta barnbarnets 9-årsdag. Till jul väntas 4e barnbarnet.

Sen min man och jag träffades har vi aldrig upplevt en jul utan jultomte!

Det känns vemodigt och underbart på samma gång. Plötsligt är alla barnen vuxna och utflugna. Vi klarade det! De överlevde och klarade skolan och tog körkort och hittade sin väg. 

Men hallå – det gick ju alldeles för fort! Backa bandet!

20-årstårta
1 augusti

Vad gör mig snäll?

1-2-3-4-5-6-7-8-9-10. Man hinner tänka väldigt mycket under den tid det tar att räkna till tio. Om jag bara kommer ihåg det här knepet ändrar det nästan alltid ett nej till ett ja, eller stoppar det där arga utbrottet. Tid att tänka efter gör mig snällare. Det svåra är att inte reagera genast på en provokation. Det tränar jag fortfarande på, efter 59 år.

Vila. Sömnbrist kan förvandla mig (och dig) till ett känslolöst monster. En natts ostörd nattsömn är därför en kärleksgåva som smäller högre än allt annat. Varför, varför trängdes vi ibland 4 stycken i sängen natt efter natt?

Kalorier. Mat var 4e timme annars morrar jag.

Är det då så viktigt att känna sig snäll?  Det viktiga är väl att inte ta nån skit, att få respekt och stå för vem man är? Jo, men det tar sån energi att strida. Det tar på krafterna att skälla på sin man eller till och med att tuta ilsket på en medtrafikant. Jag tänker på det länge efteråt, och det tar upp värdefull livstid som jag hade kunnat njuta av istället. Jag mår ju så bra när jag klarar att vara snäll.

Det är kanske den gamla vanliga 80-20 regeln som gäller här med. 80 ”ja” och 20 ”nej”. 80 pussar och 20 fräsningar. 80 🙂 och 20 🙁

Det är lätt att få till de där 20, de kommer gärna automatiskt. Det har ju blivit en uppskattad konst i vår tid att förminska, förlöjliga och förtrycka sina medmänniskor. På film, på TV, i bloggar, i verkligheten. Att vara snäll är svårare och ger mindre poäng. Men det gör gott i själen.

Sigge och L på stranden
31 juli

Farmorsfrågan nr 5.

Vad gör dig snäll?

 kossorpågotland

 

1 204 205 206 207 208