7 oktober

Min lappsamling.

Du sparar väl på barnens handskrivna lappar och meddelanden? Jag har en hel låda hemma. Den innehåller dyrbar familjehistoria.

Där ligger namnförslagen vi satte upp på kylskåpet när lille sladdisen var nyfödd och alla ville vara med och bestämma hans namn. Där ligger ilskna lappar om rymning (”jag har rymit komer klokan 6”), lugnande upplysningar om vilken väg man tänker rida, önskelistor, till och med en ”fråga chansen”-lapp som jag hittade i en skolväska.

Jag kom att tänka på min lappsamling när jag läste bloggen Heja Abbe. Den 24e september har Abbes pappa lagt ut en bild på en lapp som Abbes storebror har skrivit till tandfen. Titta på den, den är underbar!

Den rosa lappen här nedan till vänster är från stora L, idag 31 år och själv pappa. Den ska tydas såhär:

Jag är hos Kerstin och räddar en katt. Förklarar senare.

Lappen till höger är från hans lillebror, idag 20 år, till påskharen. Det står såhär:

Kära påskhare kan du vara så snäll att gömma mitt påskgodis lite svårare i år snälla påskharen hälsningar

Familjelycka.
Familjelycka.

   
Digitala Rosa Bandet 2009 - ROSA 09: Katinka Bille Lindahl

   BRO Bröstcancerfonden – Digitala Rosa Bandet 2009

6 oktober

Svar på Farmorsfrågan nr 24.

Frågan Vem du vill vara? är inte så enkel som den verkar. Betona orden olika, så får du se vad som händer.

När jag var liten och läste Pippi och KullaGulla och Kitty och Angelique om vartannat, var frågan Vem vill du vara?

Senare, i frontalkrocken mellan Janis Joplin, Journalisthögskolan, Vietnamkriget och min borgerliga uppfostran, blev frågan Vem vill du vara?

Ännu senare, när kärlek, barn och karriär skulle synkas med 10 mils pendelavstånd till jobbet blev frågan Vem vill du vara?

Idag; med högt blodtryck,  högt älskade barn och barnbarn, högt älskad man och högt älskat företag, är frågan Vem vill du vara

Det enda jag vet riktigt säkert just nu är vem jag inte vill vara. Och det vill jag inte fördjupa mig i.

Nej, jag måste koncentrera mig mer på målbilden, vem jag vill vara de kommande åren.

Det finns några nyckelord. Avstressad. Skapande. Glad. Fri. Älskande. Nära havet.

Den jag är.

Digitala Rosa Bandet 2009 - ROSA 09: Katinka Bille Lindahl
   BRO Bröstcancerfonden – Digitala Rosa Bandet 2009

5 oktober

Farmorsfrågan nr 24.

Vem vill du vara?

Manhattan snapshot

Digitala Rosa Bandet 2009 - ROSA 09: Katinka Bille Lindahl
BRO Bröstcancerfonden – Digitala Rosa Bandet 2009

4 oktober

Helg med L.!

”Fammo, ja e hääääär!” Sent fredag kväll stod han där i farstun så glad och kaxig. Det var så länge sen, jag var lite rädd att jag skulle vara bortglömd, minnet är kort när man bara är 2 år. Sist vi sågs kunde han bara prata tvåordsmeningar.

Men den oron var helt obefogad. En timme senare var det jag som skulle läsa saga, det var jag som skulle ligga bredvid i sängen och det var jag som fick uppleva njutningen att se de små ögonlocken darra och slutas, den lilla knutna näven öppnas och släppa greppet om snuttetrasan.

Igår hade vi tänkt grilla korv ute, köra traktor och ge fåren en ny storbal. Och så ösregnar det!  Riktigt busväder, som man faktiskt inte kunde vara ute i.

Lille L och jag läste Bamse i soffan i uterummet, framför brasan. Sen somnade han bland lammskinnen, tätt intill mig, medan jag skrev det här blogginlägget.  En stund att trä upp på det där skimrande pärlbandet i minnet 🙂 

Regnig lördag.

 
Digitala Rosa Bandet 2009 - ROSA 09: Katinka Bille Lindahl BRO Bröstcancerfonden – Digitala Rosa Bandet 2009

3 oktober

Skaffa dig ett digitalt Rosa Band!

Här ser du mitt eget digitala Rosa Band. Jag använder det som ett digitalt brevmärke, det ligger längst ner i alla mina mail. Jag kan klistra in det i min profil på Facebook om jag vill, och som du ser också i bloggen.

Mitt Rosa Band är extra fint, det har en diamant i mitten 🙂 Därför kostar det lite mer, 100:- för en månad. Men man kan också välja ett Rosa Band för bara 20:- Då får man använda obegränsat antal ”mailbrevmärken”  i en hel månad!

Det fiffiga med ett digitalt brevmärke (eller Giversign) är att det är klickbart. Den som får ett mail från mig, kan klicka på märket i mailet och själv skaffa sig ett digitalt Rosa Band! Osv osv.

På så sätt fungerar det som ett snöskred på nätet, och det kommer in massor med pengar till bröstcancerforskningen!

Det är andra året i rad som det digitala Rosa Bandet kan köpas.
Digitala Rosa Bandet 2009 - ROSA 09: Katinka Bille Lindahl

   BRO Bröstcancerfonden – Digitala Rosa Bandet 2009

2 oktober

Svar på Farmorsfrågan nr 23.

Först av allt – ett stort grattis till Mamma Melissa som igår födde sina döda tvillingdöttrars efterlängtade lillebror, frisk och alldeles perfekt! Vilken lättnad! SÅ många har följt änglamamman Melissa under det här året.  

Hon bloggade igår morse på tröskeln på väg till BB, och hon bloggade igen på kvällen för att berätta om sin lille nyfödde prins. 2 timmar senare hade 258 besökare kommenterat och gratulerat på bloggen! Det var en riktig glädjekväll i mammablogg-Sverige!

Så till frågan: Vad vill jag minnas av den här dagen? Det skulle kunna vara en ganska tung och deppig dag eftersom jag är sjukskriven. Jag som är så rastlös är bunden till händer och fötter. Det som är roligast av allt, mitt arbete, kan jag inte ägna mig åt.

Men det är en solig höstdag med blå himmel och höga moln. Yrseln och huvudvärken är borta. Ingenting hindrar att jag tar en stilla promenad med Sigge. Det här ska bli den dagen då jag börjar promenera igen! 🙂

Jag övar mig i mindfulness. Att bara känna Här och Nu. Hur det doftar höst från skogsstigen och hur marken är täckt av glänsande röda kastanjer som rullar under fötterna.

Det här är den första dagen på flera månader helt utan stress.

Sist men inte minst kommer jag att minnas den goda smörgåstårtan Laila bjöd på idag, för att fira att det är 10 år sedan hon började på LifeStone 🙂 !

En dag att fira!

Digitala Rosa Bandet 2009 - ROSA 09: Katinka Bille Lindahl
Digitala Rosa Bandet 2009

1 oktober

Farmorsfrågan nr 23.

Vad vill du minnas av den här dagen?

Minnesvärd
30 september

Så många hjältemammor det finns!

Det börjar bli många spännande, gripande, underbara berättelser i Farmorsbloggens tävling! Alla historier är olika, och alla är underbara på sitt sätt. Det är så sant som Fjortisens Morsa kommenterade i början av tävlingen. ”ALLA har något att berätta!”

Jag är så glad att ni vill dela med er av dessa dyra erfarenheter! Du som läser detta, du har säkert också en alldeles unik, egen mammaberättelse! Skriv ner den, och lägg in den som en kommentar till Mammors Underbara Berättelser

Där finns redan (obs! jag nämner bara några exempel slumpmässigt!) berättelser av…

…en mamma som vägrade ge upp sitt barn trots att allt fostervatten hela tiden rann ut genom hålet efter fostervattenprovet, och som höll ut i 28 veckor tills barnet kunde tas ut.

…en mamma som överlevde en otäck trafikolycka med sin 2-åring och sin 4-åring.

…en mamma som fick kämpa för provrörsbefruktning IVF och till slut efter 5 år fick tvillingar.

…en mamma vars bebis måste hjärtopereras direkt efter förlossningen.

…en mamma vars bebis föddes med klumpfot och måste vara gipsad från födseln och upp till 1-årsåldern.

…en mamma som var nära att dö i havandeskapsförgiftning.

…en mamma vars bebis föddes i 26e veckan.

…OCH MÅNGA FLER!

Född med ett lejon till mamma.
29 september

Svar på Farmorsfrågan nr 22.

Det är en mycket svår fråga att svara på, vad som är viktigast just nu.

Under mer än 10 år trodde jag att hästar var en viktig del av livets mening. Vi hade ponnyer som vi åkte land och rike kring och hopptävlade med. Det var en rolig och intensiv period i familjens historia. Alla våra pengar, all vår tid och allt fokus satsades på hästlivet.

Jag hade en plan över hur allt skulle se ut 2, 3 och 5 år framåt. I planen stod hur ponnyer och barn skulle utvecklas, när övergång till stor häst skulle ske, vilka som skulle få föl, vilka nivåer barnen skulle tävla på osv.

När jag hittade den där planen ganska nyligen blev jag förfärad över min brist på perspektiv. Hur kunde jag tänka så smalspårigt?  En vacker sommardag fick vi en liten sladdis som visade sig vara allergisk mot hästar,  och vips förvandlades hela vår livsstil till en parentes. Det nybyggda stallet blev med tiden en del av LifeStones verkstad,  den fina paddocken har blivit vändplan för lastbilar.

Nu har jag gjort samma sak igen. Satsat allt; pengar, tid och fokus på LifeStone och tyckt att det har varit roligt hela tiden. Tycker fortfarande, och vill egentligen inte ändra på något! Fast det måste jag ju, visar det sig nu. Det som gick bra när jag var 30 kostar för mycket när jag är 59. Hälsan är ett för högt pris att betala, hur kul man än har.

24/7 måste nog ändras till 8/5. Kanske 8/4. I tanke och handling.

Viktigast i livet just nu är att stanna upp, orientera mig, bestämma hur jag vill leva och hur mycket jag skall arbeta. Göra en plan som inte bara handlar om hästar denna gången.

Också en huvudsak.
28 september

Farmorsfrågan nr 22.

Vad är viktigast i  livet just nu?

Överblick.
1 204 205 206 207 208 214