23 september

Inte utan min kalkon.

Sigge älskar pipleksaker. Ju mer det låter desto bättre. Tråkigt nog blir de flesta ganska kortlivade. Sigge älskar nämligen med tänderna. Den här väldigt högljudda kalkonen var han fullkomligt tokig i hela två veckor. Sen lyckades han nästan äta upp tutan som fanns i kalkonens mage. Som tur var hann jag reagera innan han svalde…

Rör inte min kalkon.
22 september

Svar på Farmorsfrågan nr 20.

Ett nytt projekt gör mig alltid glad, både när jag kommer på idén och därefter. Jag har massor av projekt på lager, och det kommer hela tiden nya. En del är påbörjade i praktiken, andra finns bara som drömmar eller planer. Några är kortsiktiga, som tex att fräscha upp skolkunskaperna i franska eller köpa en DVD-kurs i Photoshop.

Andra projekt är väldigt långsiktiga. Till exempel glasmosaikträdet som jag såg i Baltimore utanför deras Museum of Modern Arts. Ett dött träd hade klätts in i glas och porslin, det var fantastiskt vackert fast det kanske låter pråligt. Jag vill göra ett eget!

Trädkonst.

Jag vill också göra en betongskulptur med vattenplask till trädgården. Det ska föreställa ett litet barn som sitter hopkrupet på en sten och metar krabbor.  Jag har aldrig skulpterat i hela mitt liv. Men min dotter är konstnär och skapar hela tiden fantastiskt vackra konstverk. Jag räknar med att hon har ärvt talangen av mig.

Spegeltorso av Amalia
21 september

Farmorsfrågan nr 20.

Vad kan du göra idag som gör dig glad imorgon också?

Glasmosaikträd i Baltimore.
20 september

Att ha får.

Vi har haft får i snart 20 år. Det är en lycka och ett förbannat besvär. Det förra på våren när de lammar, och det senare resten av året. Vi har ungefär 11 tackor och en bagge året runt och de får ca 20 lamm ett bra år.

Om vi inte hade haft fåren skulle våra ängar och hagar vara snårskog vid det här laget. Man skulle inte kunna se havet och inte kyrkan. Barnen skulle inte ha fått växa upp med närheten till djur, det skulle inte ha funnits obegränsat med mjuka lammskinn i huset, vi hade inte haft frysen full av det bästa kött som finns.

Å andra sidan. Vi hade sluppit placera en förmögenhet i fårstängsel, grindar, vinterfoder, traktorer och veterinärbesök. JAG hade sluppit alla telefonsamtal på arbetstid från oroliga sommargäster som tror att katastrofen är nära för att ett lamm förirrat sig utanför stängslet. Det hade varit fullt möjligt att ta semester utan att ta hänsyn till höskörden. Det hade varit fullt möjligt att resa bort en vecka i april eller maj.

Varje år i mars är jag dödstrött på att vattna, mata och passa får.  Och så fort lammen börjar komma i april är jag fast igen. Alltid är det någon som behöver min hjälp lite extra. En gång morsa, alltid morsa.

 

Aldrig tråkigt.
19 september

Tumlaren.

Min pappa hade alltid båt. (Ja, den var ju förstås lika mycket mammas.) Pappa och båten hörde ihop, han var ute med den varenda dag under sommaren. Fiskade makrill, lade ut garn eller bara tog en tur. Hela dan, utan varken gps eller mobil, långt ute vid Tovas ungar om vädret inte hindrade. Och det skulle mycket till. En Gullholmensnipa bangar inte för lite vågor. Eller sjö, som man säger här.

Hans sista båt Tumlaren fick vi ärva. Man KAN sova två under däck. Med lite god vilja. Men man måste kissa i en spann om nöden tränger på. Hon är trång och bullrig. Det går inte att laga mat ombord om man inte använder campingkök, vilket jag vägrar eftersom jag har panik för läckande gasol. Vi har tänkt tanken att byta till en mer bekväm båt många gånger.

Men det går inte att tänka tanken att någon annan har Tumlaren. Eller att vi inte har henne. Så när vi blir rika lånar vi ut Tumlaren till barnen och köper en båt till.

Nya minnen möter gamla.
18 september

Svar på fråga nr 19.

De ljud som gör mig lycklig idag, när jag är 59 år och farmor, är min mans lugna djupa andetag om natten. Fågelsång tidiga mornar. Havets alla lugna ljud när det nästan inte blåser; skvalpet, risslet, porlandet. Kluckandet mot bordläggningen när man krupit ner i kojen i båten. Barnbarnens skratt och stoj i hängmattan.

Från bebistiden minns jag många lyckoljud. Fortfarande ligger lugna andetag om natten på första plats. Ett särskilt magiskt ljud några år senare, var det som hördes på farstubron sena vårkvällar. När det börjat skymma och jag orolig gick ut för att lyssna efter vart kvällsryttarna tagit vägen. Då kunde det i stillheten höras hovklapper och pladder och skratt på en kilometers avstånd, uppblandat med koltrastens sång.

Ännu några år senare var det dova mullret mitt i natten från en avsågad ljuddämpare högsta lyckan. Han är hemma!

Äntligen hemma.
17 september

Farmorsfrågan nr 19.

Vilka ljud gör dig lycklig?

DSC_0050

 

16 september

Bra sagt!

”Den som inte vågar ta första steget får stå väldigt länge på ett ben.”

Visst är det bra sagt! Precis så känns det ju när man inte kan bestämma sig för om man ska våga eller inte. Man står där och vinglar på ett ben och måste koncentrera sig på att hålla balansen. Samtidigt maler tankarna: ”Ska jag, ska jag inte…”

Tills man har bestämt sig, kommer man ingen vart alls.

Jag minns inte var uttrycket kommer ifrån, har ett svagt minne av att det är ett kinesiskt ordspråk.

Men det finns ett alternativ till att stå på ett ben och vingla och tänka rädda tankar. Man kan ta ett steg vartsomhelst. Då har man ändå satt sig i rörelse. Helst framåt. Det är lättare att tänka fritt när man går.

Fastvuxen
15 september

Svar på fråga nr 18.

Nu kan absolut inte vänta. Inte en dag, inte ett ögonblick. Det är som att sitta på tåget och se vackra utsikter och roliga små byar svischa förbi utanför fönstret. Utan att kunna stanna. Det enda som skulle hjälpa  är att sakta farten. Men den bestämmer ju lokföraren…

Om du känner lokföraren kan du kanske be honom/henne att ändra resans tempo lite.

Om det är du själv som kör tåget borde det egentligen inte vara något större problem att sakta in.

Inte om du vet att det enda som absolut inte kan vänta, är allt det som händer under resans gång. När du kommer fram har allt det viktiga redan passerat.

Utsikt från tågfönster.
14 september

Farmorsfrågan nr 18.

Vad kan inte vänta?

 

Tillit.

 

 

 

 

1 204 205 206 207 208 212