17 augusti

Farmorsfrågan nr 10.

Vem är din bästa vän?

Håll i mig.
16 augusti

Skynda att älska.

Det är en sån himla bra mening. Jag lånar den av Tove Jansson.

Min mamma är 90 år, pigg och glad.  När hon berättar hur det var när hon var liten, är det omöjligt att begripa att världen kan ha ändrats så mycket, på så kort tid. Men mina 3 barnbarn är hon alltså mormors mor till.

Min morfars mor hette Hanna Nilsdotter. Jag har aldrig träffat henne, men mamma har, och hon har berättat historien om den sura gumman i huvudduken.

Hur Hanna gifte sig väldigt ung och fick 5 små flickor.  Alla dog som små!  Mamma tror att det var en mässlingepidemi. Hur överlevde hon det? Inte sörjde hon mindre än en mamma idag skulle gjort, det tror jag inte på. Därefter dog mannen också. Hanna gifte då om sig med sin döde mans bror och de fick 6 pojkar som alla växte upp till rediga skånska bönder. En av dem blev min morfar.

Livet är nu. Det väntar inte och går inte i repris. Det är sant för dig och mig, lika sant som för min mamma och för Hanna Nilsdotter.

Men nuet är också en pärla i ett långt långt halsband utan varken början eller slut. Skynda att älska så att din del i halsbandet skimrar.

Störst av allt är kärleken. Trio med tur i livet.
15 augusti

Trädgårdshjälp.

Vattenslangen är min bästa barnvakt när lilla A ska sysselsättas. Hon kan vattna krukorna på altanen i timtal. Eller tills vattnet i brunnen tar slut. Vad  är det som är så uppslukande? Det är inte en lek, som när lille L 2 år sprutar omkring sig på allt och alla. Nej, hon är noggrann och uppmärksam på varje enskild blomma. Kollar att den stora fikonbusken verkligen har fått så mycket vatten att det rinner ut på fatet, och går tillbaka efter en stund och ger en liten dutt till.

Jag frågar om hon kanske ska bli trädgårdsmästare när hon blir stor?

”Nej, jag ska bli djurpolis!”

Blivande djurpolis.
14 augusti

Farmors svar på fråga nr 9.

Hur ser en bra dag ut?

Ofta under mina coachsamtal med Eva kommer vi in på vikten av att bli medveten inåt. Vad får mig att må bra? Vad säger min inre röst? När känns det rätt? Hur kan jag själv påverka mina känslor och min dag?

Det är ofta enkla handlingar som gör stor skillnad. 

En bra dag vaknar jag utvilad och kommer ihåg att säga till mig själv: ”Det här blir en bra dag” redan när jag sätter mig upp på sängkanten. 

En bra dag fortsätter sen med en timmes cykling eller promenad före frukost. 

Resten av den här perfekta dagen lyckas jag låta bli att stressa på jobbet.

Jag kommer ihåg att vara snäll mot mig själv och andra – att räkna till 10 om det behövs.

Jag njuter av att skapa något – en text, en bild, ett projekt.

Jag skrattar mycket. Mina barn ringer. Jag pratar med min mamma.

En bra dag innehåller också musik, läsning och kärleksfull beröring.

Sigge och L utforskar havet.
13 augusti

Farmorsfrågan nr 9.

 Hur ser en bra dag ut för dig?

Hem ljuva hem.

 

12 augusti

Talang.

Den här teckningen är gjord av min äldsta dotter A.

Jag minns att hon nästan alltid ritade och målade när hon var liten.

Hennes farmor hade alltid någon anmärkning på varenda färdigt konstverk.

 ”Ja, den är fin, men det är någonting med halsen som inte är naturligt för en häst.”

Och 7-åringen ritade snällt om halsen, eller benen, eller vad det nu var som inte var perfekt på den annars uttrycksfulla hästen.

Det gjorde mig rasande och jag grälade på min svärmor. ”Hon behöver inte måla en perfekt häst! Hon målar sin bild av en häst! Och den kan inte vara fel, även om den bilden kanske är annorlunda än din!”

Min svärmors milda anmärkningar påverkade inte min dotters talang.  Det enda resultatet av våra gräl över hennes huvud, blev kanske att hon fortfarande avskyr när folk bråkar!

Hon fortsatte att måla och rita, gick på konstskola och blev med tiden riktig Konstnär, med egen atelje och utställningar på olika gallerier. Åh vad jag önskar att hennes farmor hade fått uppleva en enda av hennes vernissager, så stolt hon hade varit! Fast jag är säker på att hon fortfarande hade haft synpunkter på färg eller form!

Tidigt konstverk
11 augusti

Förväntningar.

För fyra år sedan inköptes och planterades två amerikanska Blåbärsbuskar. Jag såg framför mig hur barnbarnen skulle tindra med ögonen och smaska i sig de jättestora bären. Sen skulle det  lyckliga barndomsminnet av farmors blåbär vara inprogrammerat. Liksom jordgubbarna och vinbären som man bara kan plocka och äta precis hur mycket man vill. Minnet av Farmors trädgård skulle hos barnbarnen framstå som ett överdådigt paradis forever after. Kanske i motsats till mina egna barndomsminnen av trädgårdar där man bara fick ta fallfrukt och aldrig äta direkt från bärbuskarna.

Blåbärsbusken har inte riktigt varit med på planerna hittills. Men i år – oj, oj,oj! Den bjuder på ett dignande överflöd som är mer än jag bad om, mycket mer.

Så när lilla S och lilla A kommer, försöker jag inspirera dem att plocka bären. Bara äta direkt från busken och njuta i solen. Det går sådär.

”Dom e goda,” säger lilla A med ett tröstande tonfall. ”Men jag gillar dom vanliga bättre.”

Idag tänker jag i alla fall baka blåbärspaj och frysa in.

Amerikansk blåbärsbuske
10 augusti

Mitt svar på 8e frågan.

Idag vet ju alla som kan sin Mia Törnblom att man måste fylla på sina förråd, för att orka ge. Det är precis som det står i säkerhetsinstruktionerna när man flyger: I en nödsituation – hjälp dig själv först (med syrgasmasken) innan du hjälper medföljande barn!

Problemet är bara att det oftast inte blir av. ”Ska bara” hinner före. Och sen orkar man inte.

Risken finns att man faller i martyrfällan. Den är jag väldigt rädd för. Hellre är jag en egomorsa än en martyrmorsa.

Jag håller mig därför  med två listor. En för enkla egotrippar och en för lite mer avancerade.

Sedan är knepet att bara göra, helst innan man blivit uppslukad av missmod och oföretagsamhet.

Just do it! Blunda och hoppa. Vänta inte på lusten eller vädret eller orken.

Enkla listan: Cykla en stund varje dag. Fixa naglarna/håret. Göra en dagsutflykt till en annan stad, gärna Oslo. Gå en promenad på ett helt nytt ställe.  Färga håret eller byta frisyr. Spela dragspel. Hitta gammal favoritmusik på Spotify. Besöka en konstutställning. Få igång ett samtal med en vilt främmande människa.

Avancerade listan: Börja på gym, skaffa en PT. Resa bort en helg och bo på vandrarhem. Gå en kurs i glasmålning. Lära mig dansa tango. Anmäla mig till TjejMilen (igen). Gå med i en filmklubb. Resa bort en hel vecka för mig själv.

Tyvärr började jag med detta alldeles för sent i livet. Du behöver inte göra samma misstag.

På egna hjul i Portugal.
9 augusti

Farmorsfrågan nr 8.

Vad kan du göra idag, bara för din egen skull?

Snäcka på stranden i Monte Gordo.
8 augusti

Magisk sommarnatt!

Utsikt från middagsbordet på Pelles Rökeri/Lilla Hunden 6/8 -09

 ”Ikväll tar vi båten till Pelles Rökeri och äter middag!” 

Min man är världens bäste överraskare. Det här var det sista jag hade väntat mig efter 2 semesterveckor av förkylningar, ryggskott och annat elände som jag gärna besparar er 🙂

Så vi tog dubbla doser Panodil och vår lilla snipa och gav oss iväg. 40 minuters resa i ljuvlig sommarkväll, rakt in i en sjunkande sol.

Pelles Rökeri i Grundsund har döpts om till Lilla Hunden i serien om Saltön. Det är en fantastisk liten restaurang som klättrar på klipporna och där man kan äta god mat från havet, eller bara ta ett glas vin,  medan man ser solen gå ner i havet.

TV-inspelningar för nya serien om Saltön har pågått i Grundsund hela sommaren, och pågick även igår kväll. Det spelades in en restaurangscen, men inte på Lilla Hunden utan vid en liten sjöbod intill som byggts om till restaurangkuliss. Jag tror att det är bögparet i serien om Saltön som öppnar en ny, konkurrerande restaurang i nästa omgång av serien.  Folket i Grundsund är så vana vid filmteamet att ingen bryr sig. Man skulle ju kunna tro att filminspelningen omgavs av nyfiken publik, men icke!

Vi åkte inte hem förrän månen gått upp. Utanför Grundsund gick vi på grund, eftersom vi inte riktigt har lärt oss vår nya marina GPS. Hade vi bara gått som vi brukar och följt prickarna  hade vi INTE kört på den stenen, helt klart 🙂 Men vi halkade snabbt av grundet och kunde fortsätta hem. Utanför Islandsberg tog vi en familj med motorhaveri på släp.  Då är man hjälte!!! De hade annars fått ro halva natten.

Vi kom hem halv tolv. Tänk vad vi hade missat om vi hade stannat kvar i sängen och tyckt synd om oss själva.

Islandsberg kl 22.00 7/8 -09

Fel datum i bilden! Attans! Men jag orkar inte ladda upp bilden igen, det tar en kvart med mitt mobila bredband!!

1 203 204 205 206 207 208