Visst är bilden på lilla A med grodan i handen helt underbar! 🙂

Tre negativa tankar var det inte svårt att komma på!  Bara att fånga dem i flykten… Och sen titta på dem ur ett nytt perspektiv.

Fy vad tjock jag är! =  Tänk så många kickar jag kommer att få uppleva de närmaste månaderna, när jag ser skillnaden medan vikten kryper neråt! Motionskickar, klädkickar, spegelkickar!

Usch vad gammal jag ser ut! = Vilken tur att jag fortfarande lever. Så härligt att jag känner mig så ung inuti!

Jag hatar att vara sjukskriven! = Vilken lycka att få vara ledig när man mår dåligt. Jag är värd att vila upp mig.

Farmor frågar: Vilka tre negativa tankar kan du vända till någonting positivt?

Idag står en notis i Expressen som är en stor nyhet för alla som tänker föda barn i framtiden.

http://www.expressen.se/halsa/1.1741967/nytt-lakemedel-gor-forlossningen-kortare 

Man har lyckats utveckla ett läkemedel som ger inte bara mindre utdragna, utan också mindre plågsamma förlossningar. Den här ”bieffekten” av läkemedlet Heparin upptäcktes av en slump. Forskare la märke till att kvinnor som behandlades med det blodförtunnande medlet Heparin, fick lindrigare förlossningar.

Nu har man alltså lyckats utveckla ett läkemedel som bara ger lättare förlossning, och inte är blodförtunnande.

Bra jobbat!  🙂

”Deras barn dör i magen. Deras underliv går sönder.” Så börjar artikeln i M-Magasins första nr 2009.

Jag glömmer aldrig den artikeln. Den illustreras av en bild där Amelia iklädd plastmössa och munskydd med omålade ögon och bleka kinder stirrar skräckslagen medan operationen pågår.

Amelia reste till Fistulasjukhuset i Addis Abeba i Etiopien och fick vara med när 85-åriga doktor Hamlin opererade en ung flicka. Bortgift vid 11 års ålder, gravid så snart hon fick mens, barnet kunde inte födas utan dog under förlossningen, och när det döda barnet togs ut hemma i byn skedde det så brutalt att flickans underliv sprack totalt. Efter det kunde hon varken hålla urin eller bajs och blev utstött.

På Catherine Hamlins sjukhus opereras hon gratis. Inte bara hon. 2500 unga flickor per år!!! Man räknar med att det i Etiopien finns ca 40 000 drabbade kvinnor. På sjukhuset finns också en skola, där flickorna utbildas under konvalescensen. De flickor som inte kan återvända hem tas om hand.

Fistulasjukhuset startades av doktor Catherine Hamlin och hennes man redan på 60-talet. Det drivs helt av insamlade pengar. Oprah Winfrey är en av de största donatorerna. M-Magasin har samlat in pengar i flera omgångar.

Jag hoppas M-Magasin lägger ut artikeln på sin hemsida! Jag ska be Amelia om det på hennes blogg.

Idag blev det offentligt att Catherine Hamlin får Right Livelihood-priset, som även kallas för det alternativa Nobelpriset. Det är mer än någonsin läge att utbrista: ÄNTLIGEN!

Läs dagens artikel i DN om Fistulasjukhuset och priset!

I tisdagens Göteborgs-Posten finns en artikel om Mindful Parenting.

Artikeln handlar om en bok som just kommit ut. Boken heter ”Mindfulness för föräldrar” och är skriven av Heidi Andersen och Anna-Maria Stawreberg.

Det gör lite ont att läsa artikeln. Mindful parenting fanns inte när jag var småbarnsmamma. Jag har gjort precis alla fel som beskrivs. Det allvarligaste felet i artikeln minns jag nästan som ett konstant tillstånd. Att inte vara närvarande. Jag byggde motvilligt lego och tänkte på jobbet. Läste saga och tänkte på ekonomin. Satt på stranden och tänkte på husbygget. 🙁

Fast nej, riktigt så illa var det nog ändå inte riktigt hela tiden. 😉

Men om det hade funnits en sån bok när jag var småbarnsmamma, så hade jag säkert blivit frälst direkt och mycket hade blivit annorlunda.

Fast det är aldrig försent. Jag ska köpa boken nu och bli en mindful farmor och mormor.

PS. Det finns fler boktips i artikeln. Åsa Nilsonne: ”Vem är det som bestämmer i ditt liv? – om medveten närvaro.”  och  Anna Kåver: ”Att leva ett liv, inte vinna ett krig.”

Idag blir det extra inlägg igen, för jag måste bara tipsa om vad Pernilla Wahlgren har skrivit på sin blogg.

Det är så på pricken rätt tycker jag.

http://www.bloglovin.com/m/49132223/2

Hon skriver detta som svar på ett fult påhopp i bloggen som gjordes dagen innan. Då hade hon visat bilder på trogna fans, bl a en dövstum tjej Malin som älskar Pernilla och har följt henne i alla år på turneer och shower. Malin är lite rund, vilket påpekades på ett fult sätt i en kommentar. Malin tog väldigt illa vid sig och svarade i bloggen, och så var stormen igång!

Heja Pernilla, Farmor gillar dig!

Är du också en listmänniska?

Som skriver listor på vad som ska göras eller skaffas eller uppnås. Och som njuter av kunna bocka av eller stryka över.

Den här frågan från Farmor tyckte jag först var lätt. ”Vad vill du uppnå inom ett år.”  Det har jag diskuterat så många gånger med Eva, min livscoach. (Vi pratar förresten svenska med varann, inte engelska som någon trodde!)

Fast sen blev jag ändå tvungen att ändra, flytta om, prioritera bort… För vad är viktigt att uppnå, egentligen?

Att gå ner i vikt… handlar ju egentligen inte om kilo. Utan om kroppsmedvetande, självrespekt, inre lugn och mindfulness.

Att sluta stressa…innebär ju så mycket mer än att inte jaga livet ur mig på jobbet. Minst lika mycket betyder alla andra, högst privata krav jag ställer på mig själv. Att hinna, orka, duga, våga, vinna – i alla möjliga sammanhang.

Att vara en bättre, mer närvarande farmor och mormor. Förutsätter att jag lyckas med båda punkterna ovan…

Min lista blir inte klar; jag måste först resa till Indien och lära mig meditera och gå en kurs i Ayurveda.

Nu byter Farmors blogg bilder, det går ju inte att ha iris, rosor och blåklockor i oktober 🙂

Håll tillgodo med lite vackra höstfoton istället. 🙂

Vad vill du uppnå det närmaste året?

   BRO Bröstcancerfonden – Digitala Rosa Bandet 2009

För tre år sedan köpte jag 2 st amerikanska blåbärsbuskar på Lisebergs Trädgårdsdagar. Jag såg framför mig hur buskarna skulle bli trädgårdens största attraktion, klart överlägsen vinbär och jordgubbar, päron och äpplen. Jag tänkte mig att barnbarnen skulle slåss om bären.

I år blev det blåbär på buskarna för första gången. Massor av blåbär. Gigantiska blåbär som först nu är riktigt mogna.

”Jag gillar dom vanliga bättre!” sa lilla A sex år uppriktigt, efter provsmakning. Storasyster lilla S plockade snällt en full kopp för att göra mig glad.

Den trista sanningen är att hon har helt rätt. De amerikanska blåbären smakar som en blek kopia av de vilda i skogen. Inte blir man blå om fingrarna heller. Jag kokade sylt av dem, och den blev rätt så god, men absolut inte lika god som riktig blåbärssylt.

Lille L 2 år har ingen uppfattning om hur blåbär ska smaka. Han släpade lyckligt ut sin lilla stol och satte sig mitt i busken och åt tills han var mätt. Så jag behåller väl blåbärsbuskarna i alla fall.

När jag var liten fick man inte gå på gräsmattan i trädgården till huset där vi bodde, man fick inte plocka blommor i rabatterna, man fick inte plocka äpplen från träden eller vinbär från buskarna, och man fick absolut inte klättra i träden. I min trädgård får barnen göra allt det där, naturligtvis. Ju mer desto bättre. Finns det något underbarare än en blandad bukett med tulpaner, iris och maskrosor? 🙂