17 september

Farmorsfrågan nr 19.

Vilka ljud gör dig lycklig?

DSC_0050

 

16 september

Bra sagt!

”Den som inte vågar ta första steget får stå väldigt länge på ett ben.”

Visst är det bra sagt! Precis så känns det ju när man inte kan bestämma sig för om man ska våga eller inte. Man står där och vinglar på ett ben och måste koncentrera sig på att hålla balansen. Samtidigt maler tankarna: ”Ska jag, ska jag inte…”

Tills man har bestämt sig, kommer man ingen vart alls.

Jag minns inte var uttrycket kommer ifrån, har ett svagt minne av att det är ett kinesiskt ordspråk.

Men det finns ett alternativ till att stå på ett ben och vingla och tänka rädda tankar. Man kan ta ett steg vartsomhelst. Då har man ändå satt sig i rörelse. Helst framåt. Det är lättare att tänka fritt när man går.

Fastvuxen
15 september

Svar på fråga nr 18.

Nu kan absolut inte vänta. Inte en dag, inte ett ögonblick. Det är som att sitta på tåget och se vackra utsikter och roliga små byar svischa förbi utanför fönstret. Utan att kunna stanna. Det enda som skulle hjälpa  är att sakta farten. Men den bestämmer ju lokföraren…

Om du känner lokföraren kan du kanske be honom/henne att ändra resans tempo lite.

Om det är du själv som kör tåget borde det egentligen inte vara något större problem att sakta in.

Inte om du vet att det enda som absolut inte kan vänta, är allt det som händer under resans gång. När du kommer fram har allt det viktiga redan passerat.

Utsikt från tågfönster.
14 september

Farmorsfrågan nr 18.

Vad kan inte vänta?

 

Tillit.

 

 

 

 

13 september

Du ska få en dag imorgon.

Kajakerna har inte ens varit i vattnet i sommar. Det är stor synd och skam. Folk som går förbi på väg ner till bryggan måste ju tycka att vi är väldigt slappa som bara skaffar oss saker utan att använda dem.

Vips, sticker SkuldochSkam upp sitt huvud från ingenstans!

Men jag trycker omedelbart tillbaka honom ner i sin håla. I sommar fick kajakerna stanna på land. Det berodde på vädret, på att jag blev sjuk på semestern, och att jag valde andra saker framför kajakpaddling på den lilla tid som blev över.

När jag tänker efter tror jag faktiskt inte på allvar, att någon tänkt onda tankar om oss och våra oanvända kajaker. De tankarna sitter nog bara i mitt eget huvud. Kajakerna ligger bra där de ligger. Och det kommer fina, varma, stilla höstdagar med sol och lugnt vatten. Då är det bara att sjösätta, på 5 minuter.

En dag imorgon.
12 september

Förändringar.

BokenHar du läst boken The Secret? Där står bl a om hur man drar till sig det man tänker på. Lycka såväl som olycka.

 En orimlig och cynisk teori om man drar den till sin spets.  Betyder det att man får skylla sig själv för ALS eller cancer eller flygolyckor?

Men en spännande och magisk teori om man bara plockar det man gillar. Min coach Eva Liljenberg i Chicago är gift med Michael. Han har en blogg som handlar om Law of Attraction. Där finns flera spännande övningar som jag ska pröva.

Den övning som handlar om förändring t ex. Du kanske längtar efter förändring i ditt liv, fast du inte är säker på exakt VAD. Då börjar du helt enkelt med att ändra på vad som helst. Möblemanget i sovrummet, färgen på väggarna. Vad som helst. Det är inte viktigt vad du gör, bara du gör något. Det kommer att leda dig vidare mot det du egentligen vill förändra.

Undrar vad det är som ligger bakom alla mina uppgrävda rabatter?

Förnyelse på gång.
11 september

Svar på fråga nr 17.

Jag har läst eller hört, att just när du är runt 11 år borde du skriva ett brev till dig själv som vuxen. I det brevet skall du tala om vad du gillar, vad du är bra på, vad du vill göra i framtiden. När du är runt 11 år har du ganska bra koll på det. Sen kommer killdimman, hormonerna och inte minst skolan och förstör alltsammans.

När jag var 11 år skrev jag uppsatser som jag fick läsa upp för hela klassen. De handlade alltid om äventyr med djur inblandade.

Jag minns särskilt en som handlade om när jag fick följa med pappa på älgjakt. Jag skrev om solen som gick upp, dimman som lättade, grenar som knakade och en älg som plötsligt dök upp. Pappa missade förstås, eller om han aldrig sköt, poängen var i alla fall att den fria och ståtliga skogens konung klarade sig.

När jag var 11 visste jag alltså redan att jag älskade att vara ute i naturen (fast jag växte upp som stadsunge). Jag visste att jag gillade att skriva och var bra på att fantisera och formulera mig. 

Jag älskar att se mig omkring på barnen i min omgivning och se hur tydliga deras talanger är. Lilla A vet redan att hon ska bli djurpolis. Lilla S är full av omsorg och omtanke och den bästa barnvakt man kan hitta. Lille L ser en myra eller skalbagge på 10 meters avstånd, är fenomenal på pussel och allt annat som har med ordning och struktur att göra.

Undrar om yrkesvägledarna och coacherna på Arbetsförmedlingen har hört talas om 11-årstestet?

Högavlönad.
10 september

Farmorsfrågan nr 17.

Vad ville du bli, när du var 11 år?

Lillemor.

9 september

Kanske kärlek är allt?

Det är en av de låtar som kan få mig att gråta.  Jagues Brels ”Kanske kärlek är allt”.  På franska heter titeln i direkt översättning: ”När kärlek är allt man har…” Jag har hört den i Göteborg på en oförglömlig Brel-föreställning med Eva-Britt Strandberg, och Celine Dion har gjort en mäktig liveinspelning som finns här: http://open.spotify.com/track/6Vu5YZQufcIAX3voxxwbFj 

Varje generation uppfinner kärleken på nytt.  Ingen har älskat som du. I alla fall inte din mamma. Eller?

Vi mot världen.
8 september

Svar på Farmorsfrågan nr 16.

Den frågan var lätt. Min naivitet är och har alltid varit min största styrka. Jag tror vad jag hör och ser, och jag utgår ifrån att människor jag möter vill mig väl, tills motsatsen bevisas.  Nej, dum är jag inte. Bara naiv nog att tro. På människan och framtiden och på min fantastiska tur i livet.

Vi kan!
1 206 207 208 209 210 214