Andra mässdagen.
Idag ännu mera folk. Vid bestämda klockslag delas det ut presenter till den som kommer till montern och säger ett lösenord.
Så här såg det ut idag klockan 12 när Lena delade ut små silverpins. Lösenordet var: ”dansstopp”. 🙂
– Posted using BlogPress from my iPhone
Första mässdagen avklarad.
Efter första dagen på Underbara Barnmässan i Stockholm är jag säker på att dagens mammor har mycket mer tålamod än vad jag hade. Den här dagmamman till exempel. Hon hade fyra barn med sig! Alla fick ballonger och ingen krånglade ”Dom e så snälla” förklarade hon. Men jag tror det hängde på henne, hon hade full koll.
Det var full fart i montern precis hela dagen. Inte förrän kl 17, när det började bli tomt på folk kunde jag ta en bild på mitt lilla bord.
Första pris i Allt för Föräldrars tävling är babyprylar för 52000:- och en Tempurmadrass för nästan lika mycket. Inte konstigt att det var så trångt i montern hela dan.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Farmorsfrågan nr 187
Vart längtar du när du längtar bort?
– Posted using BlogPress from my iPad
Svar på Farmorsfrågan nr 186.
Detta eviga problem med att få tiden att räcka till. Eller rättare sagt – att välja rätt saker att göra med den tid man har.
För det är ju så att alla faktiskt har exakt lika mycket tid. Vissa saker kan man kanske inte välja. Men mycket mer än man tror. Man måste inte fortsätta leva med en man som begränsar en. Man måste inte vara kvar i ett yrke som känns fel. Jag har lämnat både man och jobb i mitt liv fast jag absolut inte visste vad som skulle komma istället. Det enda jag visste var att det jag hade var fel, och att det måste bort om det skulle bli plats för något annat och bättre.
Så vad kan man välja bort i vardagen om man vill ha en timme till av nånting annat och bättre? För min egen del ville jag ha mer tid för att jogga och mer tid för att läsa och skriva.
Först slutade jag med Twitter. Där fick jag minst 30 minuter över per dag.
Sen sa jag upp mina prenumerationer på M-Magasin, Må Bra och två fototidningar. Där tjänade jag både pengar och tid. För även om jag verkligen gillar de där tidningarna så blir de oftast liggande på köksbordet som dåliga samveten, jag läser dem att det är slöseri om jag inte gör det. Nu köper jag dem i affären när och om jag verkligen får lust att läsa.
Sen slutade jag läsa morgontidningen och började lyssna medvetet på radion istället för att den stod på jämt. Nu hör jag samma nyheter två gånger om dagen istället för tio. Istället för att slölyssna på radion och slöläsa tidningen när jag vill koppla av på lunchen eller efter jobbet, gör jag det där andra som jag verkligen vill. Oftast blir det att läsa en bok. Den senaste månaden har jag lånat fler böcker på biblioteket i Henån än jag gjort på 30 år.
TV har ingen plats alls i min vardag. Den slurpar ju tid lika glupskt som det värsta 400-hästarsmonstret i Gullholmens gästhamn slurpar bensin. Ibland, kanske en gång i månaden, får jag lust att kolla något roligt, som Starke Man eller en speciell gäst hos Skavlan. Då finns ju Play.
Det finns en sak till jag skulle kunna göra för att få ännu mer tid över. Gå och lägga mig tidigare. Varje kväll kastar jag bort minst en timme helt i onödan. Om jag bara kunde få mig själv att krypa ner mellan lakanen klockan 22.00 istället för 23.30, skulle jag orka gå upp kl 06.00 . Jag är ju morgonmänniska egentligen. Men på kvällen är jag för trött för att gå och lägga mig…
Klockan 16.00 når jag botten. Varje dag.
Det har nog varit så hela livet tror jag, men jag har inte brytt mig om min dygnsrytm förrän på senare tid. När mattider och träningstider blir viktiga, då börjar man lägga märke till andra saker som har med kroppen att göra. Som till exempel att mellan kl 15.30 och 16.30 är livet svart, ett tungt ok, en meningslös tillvaro. Om jag plötsligt börjar känna mig negativ, tung, dödstrött och allmänt deppig när jag sitter framför datorn vet jag vad klockan är. Omkring fyra.
Ibland hjälper mellanmålet till att muntra upp mig. Ibland tar jag en tupplur. Ibland, som idag, tar jag kameran och går ut i trädgården.
Hösten har sina glädjeämnen. Äppleträdet fullt av fina Ingrid Marie. Snart dags att tända en kvällsmarschall i lyktan som hänger i trädet och som man ser från soffan framför brasan i uterummet.
Fågelboet i den stora flädern är också fint att vila blicken på. Tänk om jag hade kunnat flytta till Afrika jag också, som bofinken.
Men jag skulle aldrig kunna vara utan mina fem godingar en hel vinter.
Hjälper inget annat mot tunga tankar kan jag alltid klicka fram mina bilder av barnbarnen.
Vad kommer ni att tycka?
Det här blir ett blogginlägg som handlar om jobbet – ett undantag. Eftersom jag ska skriva om detta på LifeStones Facebooksida måste jag ha en sida att länka till där jag kan visa alla bilderna. Så du som inte vill läsa om bebisavgjutningar – hoppa bara över. 😉
Nästa helg är jag på mässan Underbara Barn i Stockholm. Det ska bli fantastiskt kul, jag ser verkligen ser fram emot att träffa en massa trevliga människor som jag bara träffar ytterst sällan. Jag kommer att ha ett litet bord i AlltförFöräldrars monter där jag visar våra nya tavlor. Du får rösta på din favorit och har chansen att vinna ett silversmycke med ditt barns avtryck.
Kristin Bille som är min favoritdesigner (och dessutom mamma till mitt barnbarn) har tagit fram våra två nya modeller. En oval och en fyrkantig. Bara den ena är klar än så länge. Men eftersom vi inte är helt överens om vilka färgställningar tavlan ska ha, har vi bestämt att låta kunderna rösta.
Så om du tänker besöka mässan, missa inte Allt för Föräldrars monter. Där pågår flera olika tävlingar där man kan vinna de mest fantastiska saker, man kan diskutera mindfulness med Dr Ola Schenström och kanske träffa Toppbloggaren Lotta Gray, och ja massor av annat kul. Och den som inte vinner något går ändå därifrån med presenter. Jag vet inte någon mässa där det delas ut så vansinnigt mycket gratisprover och presenter som på Underbara Barn.
Vi har jobbat under hela hösten med våra nya tavlor, det är nog svårt att fatta för en utomstående hur mycket arbete som ligger bakom. Men det är roligt arbete, härligt att få tänka lite mer i färg!
Tadam – så här ser de ut, våra nya maskrostavlor! 🙂
Ljuspunkter i vinter.
Idag har jag bokat biljetter till två konserter som kommer att hjälpa mig överleva november och december.
Den ena är Bluesmöte med Ale Möller på Storan i Göteborg.
Den andra är Jul i Folkton med Ale Möller på Konserthuset i Göteborg.
Vi var där förra året och lovade varandra att inte missa i år. Det var oförglömligt.
Sista sjöturen för i år.
Idag var det dags. Sista turen för säsongen går tvärs över sundet till Dragsmarks varv där Bengt har fullt upp med att lyfta upp båtar just nu. Vi hann, innan regnet och blåsten drog in från havet. Bengt placerade Tumlaren så fint på båtvagnen som Odd hade kopplat på traktorn. Sen körde vi hem.
Nästa båt som skulle lyftas upp, ett mellanstort fartvidunder, låg redan vid bryggan och väntade. Men de hade inte riktigt samma inställning som vi. ”Kör du runt lite glykol innan du ställer in den?” sa mannen i mockajacka till Bengt. Sen gick han till en väntande bil. Kommer väl förmodligen tillbaka i juni. Ja ja, de skapar ju arbetstillfällen här ute åtminstone.
Det är vemodigt och trist att ta upp båten. Samtidigt skönt när allt är klart och hon står stadigt i sin vagga under tak hemma i traktorgaraget. I år känns det roligt att skriva listan över allt vi vill ordna till nästa sjösättning. Det känns som om det bara är lyxdetaljer kvar:
*Bättre ljuddämpning runt motorn. *Bekvämare sittplatser i sittbrunnen. *Montera ett bränslefilter till. *Nya madrasser i kojerna. *Ny plexilucka i taket. *Bättre belysning vid pentryt och i ruffen. *Få ordning på dieselvärmaren. *Göra klart för att äntligen kunna få upp masten så att vi kan segla också.
Glasbruksresa.
Det är synd att det är så långt till Småland där ”mitt” glasbruk Studioglas Bergdala ligger. Å andra sidan skulle Magnus och Ola säkert tröttna på mig om det var närmare. Det finns inte mycket som är så fascinerande som processen att forma levande, glödande glas. Men det tar nästan 5 timmar att ta sig dit, antingen man väljer vägen över Jönköping eller E6 söderut längs kusten. Det är för långt att köra bara för skojs skull. Den här gången hade jag två ärenden. Dels ett experiment med ett nytt material. Det gick sådär kan jag avslöja. Tur att det var lördag morgon och ingen annan där när vi provade, den illaluktande röken låg tjock i hyttan och det stack i näsa och ögon. Men dessutom ville jag filma när Magnus och Ola gjuter våra glasskulpturer, för att visa på hemsidan. Vi har varit så hemliga av oss hittills, inte velat visa någonting av hur det går till. Men nu känner jag mig inte orolig för att hemligheten kan avslöjas. Nyckeln till hela mligheten finns faktiskt bara i mitt huvud. Och det är roligt att kunna visa hur det går till på glasbruket, vilken otrolig hantverksskicklighet som ligger bakom varje enskild glasavgjutning.
