11 april

Förvirring och förtröstan.

Kaos är granne med Gud. Så måste det vara, det måste jag tro. Ordning börjar med oordning, struktur föds ur ett virrvarr. I morse sprang jag 8 km, på urusel tid eftersom jag var tvungen att stanna flera gånger och skriva ner stickord på de idéer till min roman som hela tiden dök upp i huvudet.

Dagens osammanhängande lista med möjliga scener och dess inneboende konflikter kommer att fint och snällt låta sig inordnas i ett mönster. Allteftersom.

Det är jag alldeles säker på. Nu ska jag sova på saken.

10 april

Skrivkamp.

Nej, ingen felskrivning. Det är verkligen en kamp. Igår var jag så nöjd med att den första scenen satt som ett smäck. Jag kunde knappt bärga mig tills ikväll när det blev min skrivtid igen. Visste precis hur jag skulle fortsätta.

Men nu när jag sätter mig och ska börja så inser jag att läxan är för dåligt gjord, jag känner inte karaktären jag ska skriva om ordentligt, och jag har inte helt klart för mig vart den här scenen ska leda eller vilken roll den spelar. De  inledande tre sidorna som jag skrev igår var helt klart introduktionen till Beethovens femma – dadadaDAAA! Men hur ska jag fortsätta så att det känns lika rätt?

Det blir en kväll med programmet Snowflake Pro igen, för att utforska några av mina nyckelpersoner lite till.

10 april

Svar på Farmorsfrågan 216. Vart ska du?

Här hittar du en video som visar hur en man förverkligar sin dröm att ro ensam över Atlanten. http://youtu.be/ThxPLsMlB9Y?t=39s Det är en helt fantastisk uppvisning i viljestyrka och målmedvetenhet. Jag  får tårar i ögonen, och jag tänker:  ”men han måste vara lite knäpp ändå…”

Och samtidigt – tänk om det inte funnes människor som gör till synes knäppa saker, om så bara för att bevisa att det omöjliga går att åstadkomma, bara man bestämmer sig. Och bara man försöker tillräckligt många gånger, på tillräckligt många olika sätt. Tänk om det inte fanns människor som vågar ta risken att bli betraktade som idioter.

Då skulle vi fortfarande klättra omkring i trädkronorna.

Själv är jag för närvarande nöjd om jag lyckats ändra RSS-koden och bloglovinkoden så att mitt inlägg nu är klickbart i Facebook…

9 april

Att det ska vara så svårt att skriva en roman.

Nu har jag researchat och googlat och läst och analyserat mina karaktärer i flera veckor. Ända sedan jag fick tag i Elizabeth Georges bok Write away! på svenska och insåg att jag ville börja om från början och göra rätt från start. Fast jag redan skrivit över 100 sidor på manuset.

Så jag gick tillbaka och började på bygget från grunden. (Mycket av det jag redan skrivit kan förstås återanvändas.) 

Först skrev jag en genomarbetad idé.  Jag delade upp berättelsen i fem delar med huvudintrig och underintriger. Bestämde mig för en ny början. Behöll uppgörelsen i slutet. Gjorde som Elizabeth George beskriver och fördjupade mig i mina karaktärer. Allt dokumenteras förstås, och börjar nu fylla min pärm förutom programmet Pages i min Ipad.

Det vore synd att säga att jag nu är klar med det viktiga underarbetet. Det verkar aldrig ta slut. Ju mer jag utforskar mina huvudpersoner desto mer dyker det upp i deras bakgrunder. Hemska upplevelser, knepiga barndomar, konstiga släktingar.

Men idag bestämde jag mig för att det fick vara nog med allt förberedande skrivande, idag skulle jag skriva mina 1000 dagliga ord på själva manuset. Så nu har jag skrivit det första kapitlet. Jag följer EG:s arbetsordning med en disciplinerad ”step outline” som följs av en flödesskriven ”running outline” som slutligen bildar underlaget till de skrivna scenerna.

Hennes recept passar både kontrollfreaken som bor i mig och kreatören som trycker på inspirationsknappen och bara skriver på. 

Det svåraste är att tillåta sig att skriva dåligt. Eller i alla fall bara halvbra. Som copywriter har jag ju hela livet strukit och kastat och börjat om tills jag känt den där magkänslan – tja! Där satt den! Om jag skulle hålla på så med 300 sidor roman skulle den aldrig bli klar. Det gäller att intala sig att det här första manuset är ett Utkast. Som man skriver igenom först och SEN redigerar och skriver om. Och skriver om. Just nu gäller det att ta sig igenom från början till slut och inte titta bakåt.

Det är i alla fall väldigt roligt. Och min skrivarlya är perfekt med levande ljus och musik och postitlappar och mindmaps på väggarna. Jag måste snabbt kunna titta upp från skrivandet och hitta släktskap och namn, det går inte  att hålla 54 olika karaktärer i huvudet.

Nu har jag satt en deadline för det första utkastet, för att sätta lite press på mig själv. Till midsommar, då ska det vara klart.

8 april

Självporträtt påskdagens morgon.

Idag var det dags att redovisa veckans temabild till Fotosöndag. Temat var ”Avtryck” och det kan ju tyckas vara lätt som en plätt med tanke på mitt dagliga jobb med bebisars hand- och fotavtryck. Men jag bestämde mig för att istället fota livets avtryck i mitt ansikte. Det blev både förskräckligt och vackert på samma gång. Jag använde mig av dagsljus från ett fönster och fotade med kameran på stativ och fjärrutlösare. Sen har jag förstås dragit i lite olika  reglage i Lightroom för att få tillräcklig stuns i färger, skuggor och kontraster.

Bilden under är också från imorse, den tog mamma A med sin mobil när jag var på väg ut på min 8 km morgonjogg.  😉 I sommar ska jag springa Musselloppet i Lysekil, Sveriges vackraste stadslopp. Vem vet, nästa år blir det kanske Göteborgsvarvet?

As time goes by

8 april

Påskfrid.

Igår var vi 15 vuxna och fyra barn. Idag är vi…betydligt färre. Men kameran och hjärtat är laddade med minnen från igår.

Påskbuffen var gigantisk. Ska jag räkna upp allt som fanns? Hemrökt lax, hemrökt skinka, guacamole, piroger, kokta ägg, massa sillar, skaldjursröra, Arnes hemrökta strömming, färska räkor, Netas räkpaj utan räkor, surdegsbröd och fröknäcke, Cheddarost, Brie, diverse andra dessertostar, säkert nåt mer som jag glömt. Jovisst, äggosten och chokladkakan förstås, och all frukten. Efter lunchen kom påskharen på besök och gömde godis,  och barnen fick leta på två olika höjder. Från golvet och upp till midjan var reserverat utrymme för Mini och Tiny.

På kvällen gick vi som vanligt ner till Västers brasa som brann lagom farligt och fantastiskt, och gungade i deras gunga som når ända upp i himlen. Vädret var faktiskt också helt OK.

 

6 april

Långfredag på väg till affären. Igen.

Imorgon är vi 15 vuxna och fyra barn runt påskbuffen i köket. Yngst är lilla Mini som precis lärt sig gå. Äldst är mamma som nyss fyllt 93.

Just nu sitter jag på färjan efter att ha gjort en utrycking till affären efter mer mjölk, mer sallad, mer creme fraiche. Fast vi köpte 8 liter mjölk igår. Hur är det möjligt? Jo, det stavas pannkakor, lasagne, varm choklad, äggost…

Jag återkommer efter påsk. Hoppas nätet funkar då. Store L kollade upp vad som är fel. Det visar sig att utgående trafik kryper fram omätbart långsamt. Inkommande har vi 6 mbits. Han säger att jag kan koppla datorn till mobilen och använda 3G-nätet. Ska prova. Alltid lär man sig något.

5 april

Klarar jag mig utan?

I två dagar nu har nätet krånglat så mycket att jag börjar tappa tålamodet helt. Orkar inte vänta, bli arg och irriterad, försöka igen osv osv. Det känns faktiskt helt möjligt att avstå från nätet helt och hållet om det ska vara så här besvärligt. Solstorm? Hoppas verkligen inte, efter att ha googlat på det ordet.

4 april

Självständig och fri!

Sådär, nu är jag oberoende! 🙂 Ja, alltså, min blogg är inte kopplad till någon annan hemsida.

Jag var inte riktigt beredd på att det skulle kännas så himla skönt och befriande. Hur kan det komma sig? Ingen har tvingat mig att tycka eller skriva på något särskilt sätt så länge min blogg låg på Alltförföräldrars sida. Det finns inga som helst misshälligheter, no bad feelings mellan mig och AlltförFöräldrar. Tvärtom. Det har varit en rolig tid och jag har lärt känna en massa människor som jag inte skulle ha träffat annars. Häftiga, kloka och spännande mammabloggare inte minst.

Men till slut fick jag nog av reklamen som omgav min blogg och valde att tacka för mig.

Nu ska jag fundera på hur jag kan förnya Farmorsbloggen lite grann. För min egen skull. Det måste vara roligt att hålla på med den, annars har jag inte tid.

Här hjälper Mini sin mamma att måla Lövet som ska pryda Hemslöjdens jubileumsutställning på Liljevalchs.

konst

 

 

2 april

Farmorsfrågan nr 217. När är du starkast?

Still life with shoe or Odd meeting

1 2