5 maj, Kategori: Båtliv

Mosel. Trier 4 maj.

Dagen börjar i Sarreburg. Jag vaknar innan sju, smyger upp och iväg på ensampromenad längs Sarre. Den gamla borgruinen uppe på bergstoppen badar i morgonsol. Vattnet i floden har stigit och rinner oroväckande snabbt, undras hur många knop? Flera dagars regnande har höjt vattennivån och därmed ökar också strömmen.
Kylskåp och förråd är helt tömda, vi måste göra en expedition före frukost till närmaste affär vilket visar sig vara Liedl. Det är för långt från båtklubben så vi flyttar oss till en liten restaurangbrygga på motsatta stranden. Där hindrar oss en låst grind från att komma iland och det finns en skylt med en massa Halt! och Verboten! Odd ringer ett telefonnummer och det kommer en dam som vill ha femton Euro för att låsa upp och släppa iland oss. Till slut prutar hon till tio Euro och lovar att vi får ligga kvar några timmar.

Vi handlar, äter brunch och klättrar sedan upp till toppen av borgen. Den började byggas 960 efter Kristus. Mer vet jag inte om den. Den väcker den vanliga motviljan jag alltid får på sådana ställen, hur vackert och storartat det än är. Så mycket grymhet som krävts för att bygga och underhålla. Så många liv som slösats i krig och maktkamper.
Men utsikten där uppe är fantastisk. Vinodlingarna stupar brant som svarta slalompister. Hur gör man för att hålla sig kvar medan man sköter om vinstockarna? Använder arbetarna någon slags sele? Vi skulle störta handlöst utför berget om vi försökte ta ett enda steg ner i odlingen.
Efter lunch forsar vi nerför Saar, genom sista slussen och ut på Mosel. Så bred, så stor, så mycket medström! För att kunna göra en kontrollerad infart genom det lilla hålet till Triers Segelsällskap måste jag först susa förbi och sedan vända upp motströms.
Det tar tjugo minuter att cykla till Triers centrum. Trier är Tysklands äldsta stad och har tio världsarv. Jag känner stressen av dessa världsarv hela tiden vi cyklar runt i stadskärnan. Allt vi borde se men kommer att missa. Staden är så vacker, så full av lockande, bilfria torg, hisnande historia, spännande hus och smala gränder.

Men jag avskyr guidade turer, vill inte få tio världsarv serverade under två timmars rundvandring. Vill utforska långsamt, känna in historia och atmosfär på egen hand och helst utan plan. Titta, sitta, tänka.

Trier kommer att hamna på min lista över städer som jag vet att jag skulle kunna älska. Som Split, och Paris, och Sienna. Och Rom.

Bilder från Trier kommer. Här är först några från Sarreburg.

Sigge får lift i trapporna.

image

Ellem som en liten prick på floden.

image

Halvvägs uppe.

image

Hur kan man arbeta i den här planteringen?

image

Allra högst upp i tornet med flaggan var vi. Sigge också.

image

 

Kommentarer

  1. Kommentar av Arne Nilsson den 7 maj, 2015 kl 12:19

    Nej Odyssé 2/15 på hemsidan får tydligen vänta på att Jonas kommer hem från sin cykeltur Marocko runt, men om ni skulle lida av abstinens, kan jag fuska iväg en korrversion över er vanliga mailadress.
    Har letat efter uppgifter om hur stark strömmen är förbi Lorelei men hittar bara Tovås uppgift att normalt sätter strömmen 4-5 knop på sträckan S:t Goar – Bingen och att en firma Schwarz åtar sig bogsering. Fast det var ju för 20 år sedan. Men tror ni inte att wasserschutzpolizei har de aktuelle uppgifterna? Följer med spänning fortsättningen!
    Arne