18 maj, Kategori: Båtliv

Debriefing efter Rhen. Wiesbaden 18 maj.

Vad gjorde vi för misstag? Vad kunde vi ha gjort istället? Vi pratar om gårdagens skräckfärd så fort vi vaknar. Kanske det farligaste vi gjort med Ellem, säger Odd.

Varför var det så farligt? Vi hade inga marginaler. Precis som sjöpolisen i Goar sa när Odd ringde och bad om råd. Men han var så otrevlig så vi räknade bort honom. Det var misstag nummer ett. Om man jämför ett motorstopp på Autobahn, med att få motorstopp på den här sträckan av Rhen, så finns det åtminstone vägrenar på Autobahn. Man kan stå stilla vid sidan och vänta på hjälp. Man börjar inte okontrollerat backa mot mötande trafik mitt i körbanan. Teoretiskt sett kan man förstås försöka kasta draggen. Vi hade förberett för det, allting låg klart, fjärrkontrollen var inkopplad. Men i praktiken… som att försöka hoppa fallskärm med paraply.

Vad kunde vi ha gjort istället? Vi kunde ha tagit reda på högvattnet i Rhen tidigare, medan vi låg i Lagarde till exempel. Ändrat våra planer och utforskat kanalerna i Frankrike den här våren. Väntat på att båthissen i Arzviller öppnar igen i juli, och man därmed kan gå den vägen till Donau. Rhen medströms till Main.

Misstag nummer två. Jag åkte ensam, utan Odd, på spaningstur med passagerarfärjan till Rudesheim. Odd träffade aldrig kapten Tony, såg inte hur Rhen betedde sig i de trånga passagerna längre upp. Lorelei som alla pratar om är ett spöke, där det är den mötande trafiken som är läskig. Men strömmen är inte som starkast där.

Misstag nummer tre. Jag stod inte pall för grupptrycket när hamnkapten och lokala experter dömde ut mig som en fegis. Jag ville inte resten av livet få höra historien om hur vi väntade en månad i Sankt Goar för att jag inte vågade gå vidare. Underförstått, naturligtvis, men ändå.

Facit är hur som helst att motorn höll och allt gick bra. Facit kunde också ha blivit att vi fått vända och susa tillbaka till Sankt Goar. Ingen kan veta hur stor risken var att något skulle gå sönder och motorn stanna. Odd hade kollat och bytt allt som kunde kollas och bytas. Motorn gick aldrig över nittio grader och svalnade genast om varvtalet minskades. Vi gjorde rätt medan det pågick, behöll lugnet, byttes om vid ratten var trettionde minut. Det kan vi vara nöjda med.

Vi hade kontroll men för små marginaler. Men vi skulle inte vilja råda någon att göra om samma sak. Under de här förhållandena (pegel i Sankt Goar 450) måste man kunna göra minst åtta knop, stadigvarande.

PS. Odd vill inte hålla med om ordet skräckfärd. Han vill hellre använda uttrycket ”extremt obehaglig upplevelse”. 🙂

Jag är inte helt säker på att den nedre markeringen stämmer exakt. Kanske var det något närmare Bingen.

image

Kommentarer

  1. Kommentar av Arne Nilsson den 18 maj, 2015 kl 11:15

    Ett jättestort GRATTIS!

  2. Kommentar av Sven-Olov Dömstedt ( Esso) den 18 maj, 2015 kl 12:58

    Säger som Arne Grattis nu är det värsta över hoppas ni kan njuta av färden nu
    Esso

  3. Kommentar av Katinka Bille Lindahl den 18 maj, 2015 kl 02:08

    Tack Arne och Esso! 🙂

  4. Kommentar av Hans den 18 maj, 2015 kl 01:20

    Senaste position i Marine. traffic är i Bingen för 22 timmar sedan. var är ni nu?

  5. Kommentar av Katinka den 18 maj, 2015 kl 02:05

    Hans vi ligger i Wiesbaden. Dit kom vi strax efter 19 igår, direkt från Bingen dit vi kom tidigast kl 16. Väldigt konstigt om Marine Traffic placerar oss i Bingen flera timmar innan vi kommer dit?