Vad har du lärt dig om dig själv på sistone?

Vilka barndomsminnen som jag själv saknar, vill jag ge till mina barn? Nu är ju mina barn vuxna, för sent att göra något åt deras barndomsminnen! 🙂

Men jag kan enkelt svara på vilka barndomsminnen jag vill ge mina barnbarn.

Jag vill ge dem ljusa minnen av mormor och farmor. Det ska vara roligt att åka till Flatön, antingen det är sommar eller vinter. De ska känna sig trygga här, veta att vi älskar dem.   Själv träffade jag aldrig min farmor, hon dog redan när min pappa var liten. Min mormor har jag bara svaga minnesbilder av. Mina morföräldrar bodde i Skåne, och vi hälsade på kanske ett par gånger om året. Jag hade ingen nära relation till henne, eftersom jag aldrig lärde känna henne. Men jag minns att mormor var sträng, och att morfar var snäll men väldigt främmande.

Nu bor vi 10 mil ifrån våra barnbarn, jobbar heltid båda två och har fortfarande flera år kvar till pension. Det går inte att delta i vardagen, hämta på dagis, sitta barnvakt när som helst.

Jag får vara tacksam att vi träffas så ofta som vi gör, att deras föräldrar vill komma hit på helger och lov.Nu har vi haft fyra vildingar här några dagar på novemberlovet, och det är ganska skönt när det blir lugnt och stilla i huset igen. Lille L hade en förkylning som kliar i min hals just nu, jag kan ju inte låta bli att pussa på honom, snorig eller ej…

Idag har jag varit i Göteborg och intervjuat min mamma, som är 91 år. Johanna Wistrand, som är en riktig författare och ”spökskrivare” sitter med på intervjuerna och skriver så det ryker om laptopen medan mamma berättar. Jag spelar in på min Iphone och försöker ställa intelligenta frågor. Det här var den åttonde intervjun. När vi är klara ska Johanna skriva ihop alltsammans så att det blir en riktig bok om mammas liv.

Jag brukar förstås passa på att stämma träff med de av mina barn som har tid, när jag är i stan. Idag var det mamma L och hennes N, pappa L och lilla Tiny. Vi åt lunch på Soho, som är mitt favoritlunchställe i Göteborg. Jag gillar den avslappnade atmosfären, det är luftigt och vilsamt och maten är jättegod. 

Tiny hade show, hon får ögonkontakt med alla som passerar och bränner av värsta flörtisleendet direkt. Byggjobbare och kilklackskvinnor, finansvalpar och PR-lejon, alla smälter när hon spänner sina stora mörka ögon i dem och skrattar och viftar med händerna. Jag såg hur en byggare med reflexväst och snickaroverall gick baklänges hela vägen till varmrätten bara för att behålla ögonkontakten med Tiny! 🙂

Det känns stort att kunna umgås med sina vuxna barn sådär, att i största harmoni äta lunch på stan. De där barnen som man har varit en sån hönsmamma för, grälat, tröstat, stridit, slagits med skolskjutsplanerare och rektorer, hämtat på fester, förbjudit att röka, hindrat att välja fel, försökt styra och samtidigt lita på. Plötsligt är de vuxna, fria och starka. Och tycker att det är en jättebra idé att träffa mamma i stan på lunch.

När intervjuerna med mamma är över får jag nog hitta på någon annan anledning att åka till Göteborg.

Lille L:s mamma K ringde glädjestrålande och meddelade att han hade ritat en helt underbar huvudfoting. (Visserligen hade han ritat på en möbel i vardagsrummet, men det är ju ändå världsliga saker. Dessutom ritade han med skolkrita.)

Den föreställer Lille L i knät på sin mamma! 🙂 Ingen av figurerna ser ut att ha några armar, men å andra sidan är perspektivet helt fantastiskt.

K fotograferade med mobilen och skickade bilden till mig. Nu går jag ut i ateljen på LifeStone och beställer en avgjutning i silver av teckningen i miniatyr. Två förresten. En till K och en till mig. 

Den här berlocken är tillverkad från en teckning som jag sparat i byrålådan i nästan 30 år. Jag tyckte det var så speciellt med en glad huvudfoting. Mamma L ritade den när hon var 3 år. Snart är det Tinys tur att börja rita!

Annars är det ganska nedslående just nu att prata med lille L i telefon. Han säger i stort sett bara ”Hej farmor, hej då!” Jag försöker fråga intresserat men han har inte tid att lyssna.

Ja ja, tur att vi ses ganska ofta IRL 🙂

När glömmer du tid och rum?

Vad minns du av det som hände igår?

Ibland är det lite svårt att inte bli bitter… 😉 Vad har Odd som inte jag har? Varför gillar hundar och ungar alltid honom bättre än mig?

När det åskar på natten kommer Sigge smygande in och vill ligga på fårskinnet bredvid min säng. Ändå är det bara husse som gäller på dagarna.

Tiny har träffat mormor mycket mer än morfar. Ändå är det så speciellt att sitta i just hans knä.

Livet är orättvist… Tur att det är minst lika härligt att ge kärlek som att ta emot.

Tänk att hon har blivit 7 år. Vi har varit på födelsedagskalas i Göteborg. Man skulle också kunna kalla det för kaoskalas, i vanlig ordning. Det brukar bli så när vår stora familj samlas.

Det betyder kort sagt att det är ett väldigt russel. Alla hjälps åt att laga maten (pizza) medan barn, katter och hunden jagar varann runt, runt. Gamlamormor 91 sitter i kökssoffan och är lite stressad för hon har sagt till hemtjänsten att hon ska vara hemma halvåtta.

Men det blir i alla fall väldigt lyckat, och lilla A är helnöjd med både kalas och presenter.

Vilka var de tre största glädjeämnena den här sommaren? När jag tänker efter fylls jag av glädje och tacksamhet.  Skäms lite gör jag också, över onödigt gnäll på väder och små motgångar. Det finns ju massor av saker jag kan räkna upp! Stort och smått om vartannat.

*Alla i familjen är friska. Även jag. Jag är faktiskt friskare än någonsin, gåspringer 8 km på backiga skogsstigar på 80 minuter, med pulsklocka och GPStracking. (Att inte hjärnan hänger med riktigt än är inget att hänga upp sig på. Utmattning tar tid.) *Jag hittade RUT-Ulrica på Trädgårdsmakeriet som kom och gjorde underverk i trädgården på bara två dagar. *Det var möjligt att ta semester 3 veckor i sträck, för första gången på 13 år. * Alla barn och barnbarn har varit hemma på sommarlov (utom han som gör sin praktik på ett fartyg jorden runt). 

Men om jag ska välja ut tre saker så blir det *Bygget, *Båten och *Kameran.

Bygget. Stora A med familj ska bygga sommarhus bara några hundra meter från vårt hus. Det gör mig inte glad, det gör mig lycklig. Att få barn och barnbarn så nära på sommaren, i ett eget hus, bättre kan det inte bli.

Båten. Vi tog oss i kragen och sålde äntligen pappas klenod Tumlaren, som vi faktiskt vuxit ur för länge sen. Hon köptes av en fiskarpojk i Marstrand för 40 000:- Vi bytte för 98000:- upp oss till Tumlaren II som är rena drömmen i jämförelse. Med toa, varmvatten, kök, kapell och värmesystem. Vad mer kan man önska sig?

Kameran. Jag har haft en fantastisk sommar med min Nikon D60, precis som jag hade föresatt mig. Jag gick på fotokurs, jag har öppnat ett konto på Flickr, jag har fått en massa nya roliga fotokontakter på Twitter, jag har gått med i den roliga och utvecklande gruppen Fotosöndag. Jag har lärt mig Lightroom3  från DVDn som jag köpte från Moderskeppet, vilket jag tyckte verkade helt omöjligt i juni.

Hon spänner ögonen i mig. Tittar uppifrån och ner, nerifrån och upp. Nyfiket och allvarligt först, sedan kommer skrattet. Nämen, det är ju mormor!

Är det konstigt att man blir lite konstig?