Det har varit en fantastisk dag men den har gått alldeles för fort. Jag känner mig stressad för att jag inte hinner med en bråkdel av vad jag hade tänkt på min semester.

Framförallt hinner jag inte med att arbeta med mina foton, verkligheten tar för mycket tid! 🙂

Idag plockade vi hallon flera gånger. Vildhallon som växer på väg till stranden och lite varstans. Lille L älskar hallon, han vill ha en hel hand full på en gång, allihop ska in i munnen samtidigt.

Eftersom vädret var så fint och vi bor bara fem minuter från havet tog vi med oss lunchen (pannkakor) ner till stranden. Farfar och lille L fiskade krabbor.

 Lille L hade inte så stort tålamod med krabbfisket, det är mycket roligare att klättra i berg! Allra roligast är det att klättra högt upp och titta ner på farmor.

Den blicken och det leendet jag får där uppifrån är kvitto och belöning för hela mitt mammaliv.

Tiny och lille L  fyller huset med aktivitet. Deras mamma och pappa lagar mat, tvättar och plockar och planerar. Själv behöver jag bara gosa med barnbarnen, göra brandkårsutryckning till kiosken på  Malö camping efter lördagsgodis och baka surdegsbröd.

Det är en perfekt arbetsfördelning. 🙂

Min Odd är på killsegling i Tyskland (det är den bästa beskrivningen, fast ingen i båten är under 60…)

Helgen med badutflykter i nya båten fick hastigt omplaneras när lille L fick 40C feber i fredags kväll. Ögon och näsa rann och han var het som en kamin. Idag söndag har febern gått ner till 38,5, men det är inte tal om att vara ute i solen.

Pergolan med tak av markisduk är husets bästa uteplats. Här är alltid svalt, skuggigt och torrt.

 Sjuklingen lille L vilade i hängmattan under päronträdet istället för att leka nere på badstranden.

Tiny har precis börjat med smakportioner av mosade rotfrukter och också gröt. Hon smaskar förtjust men har lite problem med att svälja. Inte så konstigt om man bara har sugit i hela sitt liv!

 Tiny älskar att sitta i stolen. Här har hon full koll på allt som händer. Dessutom läter det så roligt nr man bankar med saker på plasten. Och hon börjar lära sig vad som händer om man slänger saker på golvet! Vips är det någon som plockar upp dem igen! 🙂

 Om jag var tvungen att välja bort alla sorters växter i trädgården utom en, så skulle jag behålla vinbärsbuskarna. ALLA barn älskar att plocka och äta röda vinbär. Även väldigt sjuka barn kan bli lite pigga för en stund.

 Bästa Iphone-appen för små sjuklingar heter Angry Birds. Lille L skjuter med slangbella och vinner en massa poäng.

Hela helgen har vi fint besök av lille L och hans mamma. Vädret är inte det bästa men det gör inte så mycket .

Dagen börjar med en film, jag köpte varenda Disneyvideo när våra barn var små så det finns massor att välja mellan.

Lille L gör alltid något annat samtidigt som han ser på TV. Leker med lego eller gungar på gunghästen som Anders på Ängön har snidat.

På vilket sätt är du unik?

Vilken ägodel kan jag inte klara mig utan? Det retar mig ofantligt att jag omedelbart svarar: Datorn! Jag har nu försökt i två dagar att tala mig själv tillrätta. Det är klart att jag klarar mig utan datorn! Tänk på alla hemlösa människor som bär alla sina saker med sig i en plastkasse eller ryggsäck. Det finns hundratals sådana olyckliga människor i Sverige, och det handlar inte alls bara om missbrukare.

Vad är det datorn står för som gör den så ovärderlig? Vad skulle min mamma svara på den här frågan, hon som levt hela sitt liv utan dator? Jag tror hon skulle svara: Telefonen.

För det handlar nog om möjligheten att hålla kontakt med andra människor. Inte bara sina nära och kära, utan även en större flock. Precis som gässen i Selma Lagerlöfs Nils Holgersson. När de flyger i mörker och dimma högt däruppe och oavbrutet ropar: ”Här är jag, var är du? Här är jag, var är du?” För att livet hänger på att man kan hålla ihop.

Idag är en seg och trött dag. Lite missmodig. Igår var det skolavslutning för Lilla S och Lilla A, och jag var inte där i år heller. Det är för långt att åka 9 mil för en kort stund i skolsalen, och det är liksom inget speciellt med avslutningen, ingenting man firar med tårtkalas, som vi gjorde när Stora A och hennes syskon var små.

Särskilt kommer jag ihåg tårtkalasen i Hällevikstrands kyrka. Skolavslutningen i Stensbos lilla friskola, hålls i kyrkan och efter sånguppvisning och tal av prästen är finalen en fantastisk tårtbuffe som dukas upp inne i själva kyrkorummet, mitt bland bänkarna! Alla familjer bidrar med en tårta, och eftersom det går ca 50 barn i Stensbo skola så kan ni själva räkna ut överdådet! Det är en otrolig, osvensk, underbar stämning när alla skrattar och pratar och frossar i tårta under ljuskronor och votivskepp. Nästan så man kan bli religiös. 🙂

Vilken sak som du äger kan du inte leva utan?

Tatuering är inte min grej. Det får barnen gärna ha för sig själva. Stora L har en fin tatuering av ett lejon på ena axeln och ett kinesiskt tecken för sitt namn på den andra. Store J (som just nu befinner sig som maskinelev på Walleniusrederiets Faust på väg till USA) har stora sjömansmässiga tatueringar på båda överarmarna. Det är Poseidon och kompassros och diverse andra symboler. Nu lär han väl komplettera med datum för passage av ekvatorn också.

Men örhängen gillar jag. Jag har fyra extra, en liten pärla för vart och ett av min barnbarn. Jag räknar med att komma upp till 6 – 10 pärlor. 🙂

Tumlaren har funnits i familjen sedan 1973. En Gullholmensnipa byggd på Orust, pappa beställde den själv på varvet. Sedan låg den vid bryggan i Fiskebäckskil varenda sommar och han var nog ute med den nästan varje dag. Han satte garn, pilkade torsk och dörjade makrill. När pappa dog fick vi överta båten. Den är oöverträffad som utflyktsbåt, kan smyga in i minsta naturhamn, har plats för många och en mysig ruff som småbarnen kan somna i medan man tuffar hemåt efter en lång dag i solen. 

MEN…den är inte rolig att ligga ute i. Ingen toa, inget pentry, kryphöjd i ruffen och fruktansvärt obekväm att sova i. Man får vara väldigt kär, alternativt väldigt sportig, för att stå ut mer än tre nätter. Vilket förutsätter soligt väder. Om det regnar blir allting blött och kallt. 

 Vi har funderat minst två år på att byta båt. Förutom att det är en ekonomisk fråga så är det inte lätt känslomässigt att skiljas från Tumlaren. 

Men nu är det gjort. Idag har vi köpt Tumlaren II. En IW25, även den byggd i vår kära hemkommun Orust, båtbyggarön. Vi skulle titta på den i Göteborg, och stod ute på Saltholmen och spejade mot Styrsö när den kom forsande. Det blev kärlek vid första ögonkastet. Tur det, för vi hade bestämt oss för att lita på första intrycket. 

Skillnaden är bl a mer plats, mer fart, överbyggnad, ståhöjd i ruffen, toa, pentry, varmvatten, värme, en massa utrustning som gps,autopilot och ekolod, samt sist men inte minst mast och segel, fast den får vi sätta på själva. Vi kommer att kunna segla! Sittbrunnen går att göra om så att det blir ytterligare två sovplatser, vi kan ta med barnbarnen på båtutflykt med övernattning! Med nya Tumlaren kan vi också göra mycket längre utflykter, vi kan våga oss både till Danmark och Norge. 

Min drömresa till Koster blir verklighet redan i sommar.  🙂

Vilket krav på dig själv kan du släppa idag?

Jag har alltid gillat att fylla år. Det kanske hänger ihop med att den 10e maj är ett så bra datum. Våren brukar vara i full gång, gökarna gal och svalorna har kommit och det finns gott om blommor att plocka och sätta i vas.

I år valde jag att resa bort, för att slippa kalas och uppvaktning. Inte likt mig, men vem har bestämt att man måste vara samma person hela livet?

Men barn och barnbarn ville ändå ha kalas, så i helgen var det fest. Den finaste festen jag kan minnas att jag har varit på!

Och vilka presenter jag fick. Av Odd fick jag ett nytt dragspel som jag länge drömt om men aldrig trodde att jag skulle få. En gammal gårdspump som jag annonserat förgäves flera gånger efter på Blocket, och som barn och respektive lyckats hitta. En fågelbok där man kan lyssna hur alla fåglarna låter!

Sen åt vi en riktig italiensk slow food middag med godsaker vi köpt med oss från Toscana; det var både antipasti, primo och secundo och 3 efterrätter.

Joar och Kristin, ni fattades! Men ni fanns i mina tankar.