Hur gör du för att bli på bättre humör?

Lille L har en pappa som är datasnille. Jo, det är sant, jag säger inte så bara för att jag är hans mamma. När LifeStone en dag stod still och vår ordinarie datasupport gjort vad de kunde återstod bara att ringa store L.

Men eftersom det var hans tur att ta hand om lille L, och det var mitt i veckan, uppstod barnvaktsproblem. Vilken tur för mig!  🙂 Jag fick plötsligt två hela dagar tillsammans med världens gulligaste 3-åring! Vi läste Agaton Öman (han kan redan flera bokstäver!), hämtade skrindan och en massa sandleksaker i sommarhuset, lekte med lego, lekte med Sigge, plockade påskliljor, rullade köttbullar, lekte med lego, bakade bröd, rensade ogräs, städade lekstugan, spelade piano, sov middag, lekte med lego… Aldrig har väl 2 dagar gått så fort i ett så lugnt och trivsamt tempo.

Och alla paketen som tornat upp sig på LifeStone kom iväg till slut tack vare store L. Avgjutningar av små bebisars händer och fötter för nästan en halv miljon! Det var nog den trevligaste katastrof jag varit med om hittills. 🙂

När blev du senast någons vän?

Lille L och Sigge har vuxit upp ihop. Sigge är en dansksvensk gårdshund som vi skaffade som 10 veckors valp i september 2008. Lille L var 1 år då.
Sigge har fått lära sig att alltid gå undan för lille L, fast vi har förstås passat på så att inte Sigge har blivit misshandlad i oförstånd.
Lille L älskar Sigge, och Sigge blir helt tokig av glädje när lille L kommer på besök.
Så här kul hade de i sandlådan.

Det har varit en helt ljuvlig påskhelg, jag kunde ha fortsatt flera dagar till.

En del frågor mår bra av att ligga till sig. Farmorsfrågan nr 74 var en sådan fråga. Det var roligt att så många tänkte till och svarade! Själv behövde jag som sagt hela påsken på mig… 🙂 Jag tyckte det var svårt att skilja på vad som egentligen skall kallas glädje, och vad man kan räkna till lycka. Men Saras kommentar hjälpte mig att få ordning på tankarna. Hon delade upp känslan i vardagslycka och stötvis lycka.

Den där vardagslyckan vill jag egentligen kalla livsglädje. Den är min bas, ligger som en doftande vitsippsmatta i tillvaron, eller som ett harmoniskt grundackord. Den glädjen hör ihop med tacksamheten jag alltid känner över mitt liv och min familj.  Alltid finns den där, även när jag blir arg eller besviken eller ledsen, som jag förstås blir som alla andra. Grundglädjen ligger aldrig långt under ytan.

Lyckokänslor är något annat, mer stötvis och sprudlande som Sara uttryckte det. Som när jag lyckas trösta en storgråtande Lille L. Eller när jag med kameran fångar en saligt leende Lilla S med Tiny i famnen. Eller när Odd och jag hör och ser den första lärkan på morgonpromenaden. Det är de där ögonblicken jag försöker komma ihåg på kvällen och skriva upp i Tacksamhetsdagboken jag har i min Iphone.

Idag har barnbarnen och hunden lekt och lekt och lekt. Både ute och inne. Jage och gömme och kittla och lego och pussla och klä ut sig och påska. Det känns som om hela huset är fullt av lego, ytterkläder och omplacerade möbler. Vi vuxna har varit lite mer trötta. Lite dagen efter kanske, inte pga av festande, men sådär som man blir när en höjdpunkt har passerats.  Det är så bra med Påskdagen, precis som med Juldagen. Det finns alltid färdig mat att bara plocka fram ur kylskåpet. Man kan ta det lugnt och låta dagen passera, kanske till och med sova middag en stund.

Stora A och jag hade planerat att besöka några olika ateljéer under Konstrundan i södra Bohuslän. Ewa Evers i Bleket till exempel. Men vid lunch bestämde vi att skjuta upp det till imorgon. Vi orkade inte. Och på eftermiddagen upptäckte jag att Konstrundan slutar idag kl 18.00.

Här sitter jag i soffan framför brasan med datorn i knäet och njuter av att det är påsk. Huset sover. Tiny och hennes mamma och pappa anlände tidigare idag och har lagt beslag på största gästrummet. De andra barnen och barnbarnen kommer imorgon. Alla får inte plats i vårt hus, men store L med följe har frivilligt valt att bo i gamla sommarhuset nere vid vattnet. Där finns bara utedass, vilket inte uppskattas av alla. Men det är underbart på alla andra vis,  och vi har eldat i kakelugnen idag så där är varmt och hemtrevligt.

Vad är det som är så skönt med påsken? Våren med ljus och fågelsång förstås. Men också frånvaron av krav. Inga presenter, ingen djungel av ritualer och måsten. Bara en massa god mat och umgänge. Den traditionella poängpromenaden på ön på förmiddagen och sedan påskbuffé och gemenskap.

Odd har rökt lax och lammstekar i den hemmabyggda röken som vi övertagit av pappa – ett ombyggt kylskåp. Han har också lagt in Vrångösill av färsk sill, och gravat lax. Den här påsken blir det chili- och ingefärsgravad lax efter ett recept i ICAs kundtidning Buffé. Jag bakar surdegsbröd förstås, i år blir det fikon- och hasselnötsbröd och dinkelbröd. Jag brukar göra äggost också, men i år struntar jag i det och bakar en nougatchokladtårta efter ett oemotståndligt recept i Buffé. Dessutom ska vi göra cupcakes tillsammans på långfredag, lite olika varianter som jag skrivit ut från Tasteline. Jag har köpt hjärtformade silikonformar på Bagaren och Kocken att baka muffins i, och så ska vi göra vackra och goda dekorationer med frosting och chokladkräm.

Det bästa med påsken är som sagt att den är lättsam. Bortsett från påsklunchen så finns ingen obligatorisk  liturgi, utan alla gör vad dom orkar och har lust med. Man kan ändra på saker år från år, lägga till eller ta bort maträtter och dekorationer.

Det finns bara en sak som absolut måste finnas på samma plats varje år. Farmors påskhäxa. Inte min alltså, utan Odds mammas. Min älskade svärmor som är död sedan många år, men som lever kvar i vårt minne på så många olika sätt.  Till exempel genom påskhäxan som hon tillverkat, och som hänger i taket i köket. Häxans hår under hucklet är en vit lock som Farmor klippte från sitt eget huvud, vilket fascinerar barnbarnen alldeles särskilt.

Är du tillräckligt snäll mot dig själv?

Idag har vi firat min mammas 91-årsdag hemma hos min syster i Göteborg. Jag räknade inte hur många vi var, men eftersom vi är 4 syskon med familjer var vi ganska många. Alla gillar att prata och några spelade dragspel, så jag är ganska trött i huvudet just nu. Tiny var i sitt esse och gick från knä till knä, alla vill ju hålla henne.

Sjalen som mamma har på sig är en födelsedagspresent  från mig. Jag hittade den i PACS butik i Haga. PACS är en opolitisk, ickereligiös organisation som arbetar med fattigdomsbekämpning i Indien och Irak. Köper du något i butiken går 50% direkt tillbaka till mat, utbildning och hälsovård för de fattigaste i Indien och Pakistan. PACS har också en e-handelsbutik. Det som skiljer PACS från Indiska är förstås storleken, men här hittar du också unika handtillverkade smycken, textilier och annat i små serier och av hög kvalitet. Väldigt billigt är det också. Jag blir så glad när jag hittar sådana här butiker, tack vare mina medvetna barn förstås!

Igår var nog första gången sen jag började med Farmorsbloggen som jag missade att skriva ett blogginlägg. Jag hann helt enkelt inte. Ändå har jag svårt att komma ihåg vad jag gjorde. I fredags var jag i alla fall i Göteborg och passade Tiny medan stora L. var på Friskis & Svettis. En hel timme drygt gick jag med Tiny sovande i barnvagnen och försökte hitta en ny overall till lille L. Hans vinteroverall  är för liten, och dessutom utsliten.

Först gick jag till Lindex på Kungsgatan. In med barnvagnen i hissen. Inga overaller i rätt storlek. Sen Åhlens. In med barnvagnen i hissen. Inga overaller i rätt storlek. Sen NK Kids. In med barnvagnen i hissen. Ingenting i rätt storlek. Men expediten var otroligt gullig och tipsade mig om Polarn och Pyret på Vallgatan. Och där, under över alla under behövde vi inte ta hissen. Allt fanns i gatuplan. Tiny vaknade och började gallskrika så snart vi kom in, men lugnade sig så snart jag tog upp henne ur vagnen. Det var stort. 🙂

Jag hittade ett jättesnyggt set med rutiga hängslebyxor och jacka i stl 98. Dyrt, dyrt, lille L:s  föräldrar hade aldrig haft råd själva, men det är det som är så lyxigt med att vara farmor. Man har mer pengar än när man var mamma…

En sak undrar jag mycket över. Hur tänker affärerna när dom placerar barnavdelningen på andra våningen?