Äldsta barnbarnet Lilla S. går i en alldeles vanlig kommunal skola.

När hon bestämde sig för att hon absolut ville börja spela kontrabas och inget annat, fick hon låna en kontrabas av musikskolan. Utan diskussion. Jag förmodar att det var mest tur. Antar att det hade blivit nobben om hon velat lära sig spela harpa. Men i alla fall.

När jag var liten var jag TVUNGEN att ta pianolektioner för fröken Tillius en gång i veckan. Mina föräldrar var omutliga. Gud välsigne dem. Fast det hade varit roligare med gitarr.

När mina barn gick i skolan MÅSTE man spela blockflöjt minst ett år innan man fick börja med gitarr eller fiol. Det var en idiotisk regel som gjorde att många tappade sugen, bland annat mina ungar.

Stora J. är fortfarande arg för att vi inte TVINGADE honom att fortsätta i musikskolan. 🙁 Nu när han är vuxen vill han kunna spela efter noter. Han tycker vi var slappa som lät honom ge upp så lätt.

Om något år kanske Lilla S. blir lite trött på kontrabasen. Hoppas hennes föräldrar orkar peppa och stötta då. Att kunna spela ett instrument är lika viktigt som multiplikationstabellen eller rättstavning.

Jag tycker faktiskt det på allvar.

Alla svar kan inte vara lika filosofiska. .. 🙂  Den viktigaste förändringen som jag vill uppnå är ett friskare och smalare liv. Då är det bra med en råsaftcentrifug. Carolin på mitt gym Allsports sålde den här fantastiska maskinen till mig.

Bara att lägga i frukt och/eller grönsaker upptill, trycka på knappen och så blir det juice på nolltid. Idag var det juicefabrik i köket.

Alla barnbarnen kunde dessutom hjälpa till, var och en efter sin förmåga.

 Vi blandade äpple, päron, melon, morot. MUMS! Gurka och rödbetor funkade också.

Perfekt att kunna ta tillvara alla päron som annars blir förstörda. Päronjuicen hamnar i frysen, den blir bra att ha till härliga smothies i vinter. Jag menar, vad gör man annars med så mycket päron?

Ett år gjorde jag inlagda ingefärspäron i kubik. Jag gav bort ingefärspäron i fina glasburkar till hela släkten i julklapp, och jag skänkte massor av burkar till skolans julbasar. Jag har gjort mitt för resten av livet vad beträffar ingefärspäron.

Vad är första steget mot den förändring du vill ha?

Den här helgen är jag på oljemålningskurs hos Ewa Evers på Bleket. Vi är 6 förväntansfulla och inspirerade kvinnor. Alla utom jag är helproffsiga och har målat i flera år. För mig är det första gången. Jag behöver en hobby och kan inte tänka mig golf.

Ewas plan är att vi ska öva oss måla spetsar och tyger. Hon har hängt upp läckra, broderade sidenunderkläder i taket och ställt fram korgar med vackra gamla spetsdukar. Hon har förberett allt i detalj och är mycket pedagogisk. Vi har hela hennes fantastiska atelje med allt material att använda fritt. Det är meningen att vi alla ska ha 3 dukar på gång samtidigt, med olika motiv.

Det svåraste är inte målandet, även om det verkligen är jättesvårt. Kanske visar jag här på bloggen hur det blev. Kanske.

Nej, det svåraste är att låta bli att känna sig avundsjuk och underlägsen. Alla de andra är så kreativa och skickliga.  Var man än fäster blicken hamnar den på något underbart. Jag kommer aldrig att bli så duktig.

Det är ett eldprov i konsten att inte jämföra sig med andra.

För det är ju så roligt. Jag vill verkligen fortsätta. Inte kan jag ge upp bara för att jag aldrig blir lika bra som Ewa.

Alla som spelar golf har väl inte ambitionen att bli en ny Tiger Woods?

Idag är det båtupptagning.

Det känns vemodigt. Helst skulle jag vilja ha båten i sjön året runt. Vi bor ju på en ö! Och tänk så många fina, stilla, soliga dagar det kommer att bli under vintern. Perfekta för en fisketur.

Men, det kommer stormar och islägg också, så båten måste helt klart upp på land 🙁 .

Lilla L. vill absolut åka båt en sista gång. Som tur är ligger flytvästen kvar i ruffen. Och lyckligtvis startar Tumlaren på första försöket, trots flera veckors stillaliggande. Det blir en kort tur bort till Handelsman Flink. Där brukar vi köpa glass i handelsboden och lilla L. brukar få en karamell av tant Siv bakom disken.

Men idag är det för kallt, de går inte iland utan vänder fort hemåt igen, till farmor som huttrar på bryggan.

Först måste jag förklara bilden som illustrerar fråga nr 29. Det är mina händer. Jag försöker simma ikapp en jättesköldpadda, det är min man som har fångat det fantastiska ögonblicket. Vi snorklade vid Perhentian Island utanför Malaysias östkust. Åk dit om du kan!

Jag tänkte hela dagen igår på vad jag ska svara på min fråga. Vad kan jag prova? Varför ska jag prova? Har jag provat något nyligen, som jag kan berätta om?

Det är så lätt att fastna. Det är också lätt att snabbt tänka bort nya ideer och infall. ”Nej det klarar jag aldrig!” ”Nej det skulle se fånigt ut” ”Nej vad skulle det tjäna till?” ”Nej det får bli en annan dag när det inte regnar.”

Några saker jag nyss provat är: Att inte bära klocka. Att inte se på TV eller höra på radio. Att danspromenera (= powerwalka med musik i lurarna i danstakt och svänga med armarna som när man dansar, mycket roligare än stavar men ser förmodligen rätt knäppt ut!). Att gå ensam i mörkret utan ficklampa. Yoga. Kokt sandmussla.

Vad kan du prova idag?

Efterrätt enligt Wikipedia: mindre, oftast sötad maträtt som serveras efter huvudrätten.

Jag har aldrig gillat det där uttrycket att barnbarnen är livets efterrätt.

En läcker avslutning som man blir serverad…?

Nej, barnbarnen är istället livets doktorsavhandling. Ett livsprojekt som kräver för det första en gedigen grundexamen, dvs en bra relation till barnbarnets föräldrar. Den basen behöver underhållas och kanske uppgraderas.

Sen måste man nyfiket och oförtröttligt jaga nya fakta och kunskaper. Det som gällde om amning, sovvanor och uppförande när ens egna barn var små har ändrat sig. Till det bättre. Det bör i alla fall vara ens första hypotes.

Därefter gäller det att kunna presentera sig själv på ett tilltalande sätt, vara flexibel och öppen för att korrigera både i stort och smått. 

Utan att göra våld på den man innerst inne är, och vad man i själ och hjärta tror på.

Man blir inte automatiskt Fil.Farmor eller Fil. Mormor.

 Här är dagens lilla present från mig till dig. Njut av Benny Andersson underbara ”Tröstevisa” här:

 http://www.youtube.com/watch?v=6iAH1bMqjvE

Vad tänker du på när du just har vaknat?