Hemma igen, efter Italienresan. Askmolnet flyttade på sig, Ryanair kunde både lyfta från Pisa och landa på Säve utan problem. Tänk att man kan flyga tur och retur till Pisa för 1500:-, det är väl fantastiskt? Då beställde vi biljetterna för ett par månader sedan  (när Tiny var lyckligt och väl född). Kvinnan bredvid mig på planet hem hade köpt sin biljett tre veckor före avresan för 6 Euro!!! 

Det finns bara ett svar på Farmorsfrågan nr 85, och det är en 10:a.  

Visst finns det massor av saker jag önskar mig, men ingenting som kan höja poängen. 

Det finns tvärtom en hel del jag skulle kunna förlora, och svaret skulle fortfarande vara det samma. 

Hur bra har du det på en skala 1 – 10?

Det àr svàrare àn man tror att blogga, twittra, facebooka osv nàr man àr pà resa.

Det svàraste àr att fòrsòka làta bli att tànka pè bloggen, Twitter, Facebook osv. Det àr ju semester. Odd àr visserligen vàrldens snàllaste och mest fòrstàende, men jag ser pà honom att han tycker jag kunde strunta i bloggen, Twitter, Facebook osv.

Det àr ocksà svàrt att inte ha dàligt samvete fòr att jag inte kan svara genast pa fràgorna till Fràga Svàrmor.

Just nu sitter jag pà ett it-cafe i en liten medeltida by. Vàdret àr kallt och mulet, vi vàntar pa att vàra hyrcyklar ska levereras till damen som hyr ut Bed & Breakfast till oss denna sista natt i Italien.

Vi tànker àgna dagen àt att pà smàvàgar cykla till S. Gimigniano, en annan liten medeltida stad som ligger klistrad pà en bergstopp. Det dàr med smàvàgar viktigt. Jag hade inte fòrestàllt mig att det skulle vara sàn gràslig trafik ute pà landet  i Toscana. Men hittar man bara kartans vita vàgar àr det underbart att cykla. Fast dom vita vàgarna stàmmer inte alltid. Ibland finns dom i verkligheten, ibland inte. Ibland hittar man vàgar i verkligheten som inte finns pà kartan. Dàr àr det minst trafik. 🙂

Igàr vandrade vi làngs floden Elsa pa en fantastisk stig med flera vadstàllen, massor av fàglar och grònska som i en regnskog.

Pà slutet hittade jag den hàr farbrorn. Han vaktade sina hòns vid stranden av floden Elsa. Han hade tvà stolar under sitt rangliga tak. Jag undrar vem som skulle sitta i den andra?

Det bästa som kunde hända igår var såklart att jag fyllde 60 år. Tänk att jag har fått leva så länge, frisk och mestadels lycklig och mestadels utan allvarligare skavanker.

Den här födelsedagen vaknade jag klockan sex på ett hotellrum mitt i den äldsta delen av medeltidsstaden Siena. Jag tassade ut med min kamera, utan att väcka Odd.

Det har aldrig hänt förut att jag inte blivit väckt med kaffebricka och varma scones på min födelsedag. Det har heller aldrig hänt att jag befunnit mig på en så märkvärdig plats, jag var bara tvungen att fånga det där magiska morgonljuset och timmen innan gatorna fylls av bilar och turister.

När jag kom tillbaka låg det en ros på min huvudkudde 🙂 Till frukost åt vi foccacio med skinka och ost, nästan som scones. Gudomligt gott, med världens godaste capuccino och utsikt över det märkliga lutande torget mitt i Siena.

På torgmarknaden i Siena träffade vi glada och trevliga Valerie som sålde olivolja från sin egen gård i den lilla byn Casole d’Elsa. Vi blev inbjudna att hälsa på henne, och för att komma lite närmare tog vi bussen till staden Colle Val dÉlsa.  Jag hade kollat på nätet att det fanns cykeluthyrning där, Gippobike.

Det fanns ett enda hotell och två Bed&Breakfast i staden och vi hade tur och fick plats på ett mysigt B&B hos vinagenten Enoteca il Salotto.

På kvällen åt vi födelsedagsmiddag med oslagbar utsikt, och jag fick min 60-årspresent. Ett italiensk, 4-körigt dragspel, köpt på Blocket och knappt använt! Hu, vad det måste ha kostat! Men himmel så glad jag blev. Nu ska jag bara hitta en riktigt proffsig dragspelslärare också.

Vad är det bästa som kan hända idag? 

Jag sitter pa ett litet Internet-stalle i Siena, Italien. Darfor kan jag inte skriva nagra prickar over a,a eller o. Siena ar en fantastisk liten stad, som Gamla Stan fast minst 10 ganger sa stor och annu aldre.

Vi flog med Ryan Air till Pisa, och tog taget vidare till Siena. Har har vi hyrt cyklar, och igar cyklade vi upp och nerfor kullar med vinodlingar mellan kl 12 – 21.30. Inte direkt av fri vilja, vi kòrde vilse nagra ganger…

For att du ska slippa denna besvarliga lasning far du istallet nagra bilder fran de senaste dagarna.

Imorgon tar vi bussen till en liten stad vasterut. Colle d’Elsa. Vi blev inbjudna dit igar avViviane som salde olivaolja pa torget. Hon har sin olivodling i en liten by utanfor Colle d’Elsa. Vi har kollat upp pa natet att det gar att hyra cyklar i staden, sedan ar det ca en mil till Vivianes gard. Ska bli sa spannande!

Min inspiration är kopplad direkt till min nyfikenhet. När jag kommer till ett nytt ställe, eller någon presenterar en ny idé, eller jag hittar en ny intressant pryl, eller när jag träffar en ny spännande människa. Då kan jag fyllas av den där härliga känslan att massor av nya möjligheter väntar, bara jag tar till mig det här nya fortast möjligt.

Därför köper jag alla tre böckerna av Scott Kelly om Digital Fotografi på Fotomässan. Därför skaffar jag Letto så fort den går att köpa. Därför anmäler jag mig till kurs i glasmålning och novellskrivande. Därför har jag femtielva appar i min Iphone. Därför är jag den första att täcka rabatterna med cacaoflis istället för täckbark. Därför är jag oslagbar produktutvecklare på LifeStone. (Därför har vi en hård styrelse som kan hålla tillbaka produktutvecklarens vilda ideer.)

Därför blev jag nog lite utbränd, eller i alla fall klart svedd, i höstas. För mycket skämmer allt. Till och med en så härlig och njutbar sak som  inspiration kan ställa till med härdsmälta om den inte kontrolleras. Jag måste komma ihåg det. Lagom dos av allt som är härligt. Trädgård. Choklad, Fotografering. Arbete. Målande. Motion.

Bara kärlek kan adrig överdoseras.

 När känner du inspiration?

Idag är det Internationella Barnmorskedagen och jag skickar en tanke till barnmorskan Ulla Bredberg som förlöst tre av mina barn på Uddevalla Sjukhus. Lugn, vänlig, bestämd och med massor av den speciella lite kantiga humor som många barnmorskor verkar ha.

Ulla var min barnmorska när tvillingarna föddes för 31 år sedan. Vi lärde känna varann bättre än man kanske brukar, eftersom rutin på den tiden var att tvillingmammor lades in på sjukhus 8 veckor innan planerad förlossning. Den 24 november blev jag inlagd, tvillingarna föddes efter igångsättning den 21 februari! (De räknade fel på en månad…)

Det var ingen rolig tid på sjukhuset, med en liten ledsen 7-åring hemma, ni kan ju tänka er…

Ulla var mitt stora moraliska stöd, hon uppmuntrade och tröstade och det står i mitt fotoalbum att hon lånade mig böcker, om tvillingar antar jag. Och när tvillingarna hade fötts stödde hon mig när jag revolterade mot barnsalens härskarinna, en ilsken gammal barnsköterska som ansåg att alla bebisar skulle vara på barnsalen. Men jag ville ha mina tvillingar i mitt rum, och sköta dem själv! Ulla hämtade upp ett gammalt skötbord från sjukhuskällaren åt mig, och jag minns fortfarande min stridslystnad när jag vägrade lämna ut mina två dyrgripar till barnsalsdraken på kvällen. 😉  

Och det märkligaste av allt, när jag sedan skulle föda vår lille sladdis 10 år senare, vem kommer in genom dörren till förlossningsrummet om inte Ulla! Eftersom hela familjen var med på förlossningen fick Ulla träffa ”sina” tvillingar igen.  L lämnade knappt sin stol i förlossningsrummet på 8 timmar, de andra två syskonen sprang ut och in mellan händelsernas centrum och vilrummet, och när J var född var det många små händer som ville hjälpa till att bada bebisen i den blåa baljan. 

Kära Ulla, om du mot förmodan ser detta, jag känner fortfarande ett speciellt band till dig. <3

Kommer du som läser detta ihåg din barnmorska?